Helenelund-Djurgården 5-4
Det blev en tät och mycket spännande fredagkvällsdrabbning på Sollentunavallen, inför över 100 personer.
Efter en hel räcka av bekväma segrar (17-2 borta mot Eskilstuna i matchen innan exempelvis) var detta en match vi redan på förhand visste att det skulle bli tajt och jämnt i. HIK anordnade en väldigt uppskattad förträff, med ca 50 deltagande hemmasupportrar på plats i klubblokalen, och med en rejäl portion pytt i panna samt goda drycker till var det med både förväntan och nervositet vi klev ut på Vallens läktare och ställde oss på "vår sektion". Glädjande nog hade ett antal Djurgårdare tagit sig till Vallen denna kväll, och det blev livat värre och lite av en "klackmatch" mellan The Lundeners och DIF-anhängarna. Mycket uppskattat!
Redan från avslag såg man på både hemma- och bortaspelarna att detta var en match av dignitet. Två rivaliserande klubbar, bägge inblandade i toppstriden inför sluttampen. Ett DIF som inte skulle ha råd att förlora, mot ett HIK som ville behålla sin fina obesegrade svit, för att kanske, kanske kunna rubba GT/76 i säsongsavslutningen. Men, förutom att besegra DIF skulle man inte heller ha råd att tappa poäng mot två knepiga mittenlag i form av Västerås (redan på söndagen) samt Köping.
MEN, nu var som sagt all fokus på just denna viktiga match. Och den blev precis så jämn och tajt som vi befarade. DIF inledde målgörandet redan i den femte minuten, till DIF-klackens stora glädje. Inte helt oväntat ljöd den gamla DIF-dängan "Klockan slår, klockan slår, Djurgår´n gjorde mål..." från de ovannämnda. HIK skakade dock av sig detta, och det dröjde endast drygt en minut till kvitteringen kom, då Micke Andersson, i storform på sistone, snyggt drämde in 1-1 på frislag.
Efter en dryg kvart fick HIK en straff, som dock räddades briljant av DIFs målvakt, nästan uppe i krysset. En av de snyggaste straffräddningar jag sett live, helt klart.
HIK skulle ändå ta ledningen, på hörna (Willy Johansson målskytt) i den 22:a matchminuten. Efter detta blev det inga mer mål i den första halvleken, men det anfölls friskt åt bägge håll, och chanser skapades i parti och minut. Precis den typ av matchbild vi åskådare ville se från läktaren. När domaren blåste av för halvtidspaus kunde vi alltså konstatera att HIK vänt ett underläge, gjort mål på både hörna och frislag, samt bränt en straff. Hur skulle andra halvlek utveckla sig?
Jo, den skulle, om möjligt bli än mer dramatisk!
Drygt 10 minuter in i den andra halvleken kom kvitteringen till 2-2, och matchtempot var nu högt. HIK återtog ledningen till 3-2, men DIF replikerade till 3-3 i matchminut 69. Matchen stod nu och vägde, och chanser skapades i princip i varje anfall. Vilket lag skulle våga mest?
DIF gjorde i den 84:e matchminuten 3-4, och nu var goda råd dyra för hemmalaget. Plötsligt var vi (åter) i underläge, och matchuret tickade på obarmhärtigt fort. Vi i Lundeners gjorde precis allt vi kunde, och sjöng och stöttade så det måste ha hörts till andra sidan Edsviken. Och vi fick lön för mödan! 4-4 kom i 86:e minuten genom Jonathan Kuusela, och det skulle bli ännu bättre! Matchavgörande 5-4 kom med bara 1 minut kvar av ordinarie matchtid, då Daniel Mökander blev frispelad av Willy Johansson. "Möken" rundade målvakten och sprätte in bollen i nät till ett enormt jubel från hemmasupportrarna,
En nästan olidlig tilläggstid på fem minuter genomleds, och befrielsen när slutsignalen kom var påtaglig!
Vilken rysare!
En eloge till samtliga spelare i bägge lagen på plan för ett enormt kämpande i 95 minuter! Så skönt att som HIK:are få uppleva en sådan kämpaseger, i en match som faktiskt lika gärna kunde slutat med noll poäng för oss.
Stort tack till alla åskådare som dök upp denna fredagkväll (137 stycken), och ett speciellt tack till DIFs fans som gav oss en match på läktaren, men även i den matchen vann hemmalaget ändå ganska klart.
Nu väntar bara en spelledig dag innan det är dags igen; Västerås Bandy i ABB Arena på söndag 10/2.
