Helenelund-Gustavsberg 4-3
HIKs hemmapremiär slutade med 2 pinnar för hemmalaget i en tät och jämn match.
Nyligen nedflyttade Gustavsberg har fått en tuff start på säsongen, då man först förlorade mot ett av de förmodade topplagen (GT/76) med 4-7, och nu gick man alltså på pumpen även på Sollentunavallen, mot ett annat förmodat topplag. ??
Matchen var jämn och bitvis ganska smågrinig, med en del utvisningar och frislag som följd av detta. Skillnaden mot HIKs premiär borta mot Köping och denna match var att detta domarteam gjorde en jämnare bedömning än de zebrarandiga gjorde förra veckan, så det var relativt jämnt fördelat vad det gäller utvisningsminuter.
HIK chocköppnade med två mål inom de första två minuterna (!) och målskytt dubbelt upp var glödhete Martin Ohlsson. Grym start på säsongen för denna målmaskin!
Dock klev Gustavsberg upp och tog för sig mer och mer efter de dubbla baklängesmålen, och 2-1 kom på ett grymt snyggt skott från Jimmy Simu. Sen följde en lång period med mycket kamp och vilja, men utan alltför mycket målchanser.
HIK fick dock en straff, som missades, men returen vispades in…. men domaren tyckte det hade skett något otillåtet (som dock var svårt att avgöra exakt vad som egentligen hände från läktarplats), så ställningen förblev 2-1.
Först i den 36:e minuten kom matchens fjärde mål, då HIKs försvar bjöd på en ”indianare”, och vips var det 2-2. Som om det inte var illa nog kom 2-3 på hörna fem minuter innan halvtid, på hörna. Detta trots att The Lundeners som alltid vid motståndarlagens hörnor sjöng den välkända ramsan ”Nu tar vi den…”. Man kan inte lyckas jämt!
Strax innan halvtid stoppades matchen då en Gurra-spelare landat olyckligt, vilket ledde till ett längre spelavbrott. Domaren beordrade då ut spelarna till en tidigare halvtidspaus, för att sedan spela klart de sista minuterna av första halvlek direkt inför andra halvlek.
Andra halvlek blev om möjligt ännu tätare och jämnare än första halvlek, men med skillnaden att HIK verkligen täppte till bakåt. Inga mer indianare var tillåtna, och sådana slapp vi lyckligtvis också se under resten av matchen.
I den 66:e minuten kom så äntligen kvitteringen till 3-3, då Linus Hansson snyggt spelade fram målmaskinen Ohlsson som inte gjorde något misstag i friläget. Matchen stod efter detta och vägde, och trots ihärdigt peppande och sjungande från läktarplats såg det ut att bli ännu en oavgjord match för Lunden. MEN, efter en timeout tagen av hemmalaget i den 82:a minuten gav detta spelavbrott resultat bara en dryg minut senare, när kapten Linus Hansson påpassligt rakade in en skottretur från bortalagets målvakt. Otroligt skönt, och trots en desperat jakt på ena poängen från bortalagets sida kunde HIK hålla undan och ge den lilla men hängivna hemmapubliken säsongens första tvåpoängsjubel vid slutsignalen. Kul att HIK fick hålla nollan i andra halvlek, mot ett lag som spelade i Allsvenskan förra säsongen. Något att bygga vidare på.
Eftersom detta var säsongens första seriematch på hemmaisen på Sollentunavallen var det inte helt lättåkt på den nya ispisten. Många bollar som plötsligt började studsa och en hel del vurpor lite här och var på den nyanlagda isen. Vi hoppas på jämnare is till nästa hemmamatch, som är om tre veckor.
Sammanfattning: Oerhört skön poäng, mot ett förväntat topplag, i hemmapremiären. Solsken, -3 och bra drag på The Lundeners (8 pers på plats denna dag), så vad mer kan man begära? Segerölen på Stinsvillan efter matchen smakade extra gott!
Nästa match blir ännu en tuff utmaning, ett DIF som plockat in en hel del nytt material i truppen, på bortaplan kommande söndag. Ett besök på fantastiskt charmiga Östermalms IP går inte av för hackor, och med den höga läktaren får man en väldigt bra överblick över hela planen.
Matcherna mot Djurgårdens IF är ju för övrigt extra roliga då det är de enda gångerna under säsongen då det faktiskt finns TVÅ hejaklackar på plats på läktaren. Det brukar bli roliga rams-dueller mellan de blårandiga och oss i rödsvart mundering.
Målföljd: 1-0 2-0 2-1 2-2 2-3. 3-3 4-3. Publik: 87.
