Helenelund-Västanfors 0-2
HIK fick inte den start på kvalet man hade önskat, då man blev nollade på hemmaplan av laget från Fagersta.
Vi får backa klockan till den 28/1 2018 då HIK blev nollat på Sollentunavallen senast. Då mot ett AIK under kraftig kapacitetsförvandling.
Tolv raka hemmamatcher senare var det, tyvärr, dags igen. I en kvalmatch till Allsvenskan. I den förmodat "lättaste" matchen" i kvalseriespelet. Första förusten på hela säsongen, och vi är inne i mars månad...! Inte kul!
Å andra sidan, hade vi blivit nollade hemma i grundserien tidigare under säsongen, hade HIK förmodligen inte ens nått kvalspelet. Definitivt inte om motståndarlaget hade gjort mål. Så, det finns ju två sidor att se det på.
Hur som helst så sved det ordentligt, med tanke på att HIK hade två ribbträffar och ett antal klara målchanser, varav en serverades på silverfat av bortalagets försvar.
Så där kom den alltså, den första förlusten för säsongen. Rättvist? Mnjaaa.... "Fläkten" var förvisso bra, men någon större skillnad i kvalitet mellan de bägge lagen var det inte. Ska vi gräva ner oss i analyserandet finns det dock en detalj som framkommer ganska snabbt; snabbheten på skridskorna. VIF kom ofta snabbare till anfall, och runt på kanterna, än vad HIK gjorde. Lunden körde ofta fast mitt i "säcken" och försökte febrilt hitta en passningslösning i virrvarret av spelarben och klubbor, medans de rödtröjade alltså som sagt ofta använde sin snabbhet genom att komma runt på kanterna, och hade aningen lättare att hitta omarkerade lagkamrater i närheten av straffområdet.
Västanfors tog ledningen på sin andra hörna efter en knapp kvart. Vi i hemmapubliken var faktiskt inte speciellt nervösa för bortalagets hörnor, då de enligt statistiken på deras hemsida låg på endast 7% i måleffektivitet på dessa (HIK låg på 13%).
Så, med det där lite pinsamma och defintivit mycket jobbiga ögonblicket som inträffar när vi i The Lundeners sjunger för full hals i vår mycket simpla men i sin enkelhet briljanta ramsa "Nu tar vi den..." vid motståndarlagshörnor, blev vi alltså abrupt avbrutna av att vi faktiskt denna gång INTE tog den! Så vi fick alltså redan efter 14:20 se VIF rusa upp till 50%:iga i matchens hörnstatistik. Inte kul! Det heller...! En tröst för tigerhjärtan var att det inte upprepades fler gånger under matchen (målgörandet på deras hörnor alltså, inte ramssjungandet!), samt att hörnstatistiken sedermera sjönk för varje ytterligare hörna de fick.
HIK krigade på, men det kändes lite stressat och oskärpt. Mycket vilja, men kvaliteten lämnade en del övrigt att önska. En rätt svajig domarinsats gjorde inte tålamodet bättre för varken spelare, ledare eller engagerade bandysupportrar på läktarsidan.
Som grädde på moset gjorde bortalaget även matchens andra mål, i den 57:e minuten. Snyggt framspelad stod en helt fri Fläkten-spelare solo med bara mål och målvakt att fokusera på. Säkert satt bollen i nätmaskorna, till stor glädje för Fagersta-laget och deras supportrar på läktaren, men diagonalt motsatt för oss frustrerande hemmalagsentusiaster.
Ja, frustration är väl nyckelordet så här dagen efter matchen. Som sagt, inte en enda förlust på hela säsongen, men så kom den som en käftsmäll till slut. Att bli nollade av Kalix hade jag inte sagt mycket om, men rent hypotetiskt var detta vår bästa chans till två sköna poäng i kvalseriespelet. Det återstår ju trots allt ett returmöte i Fagersta om en knapp vecka, och dubbelmötena mot Kalix. Man får inte ge upp hoppet.
Hur tabellen än ser ut när den är färdigspelad kan vi ändå inte vara missnöjda med något från den här säsongen. Nu "bryter vi ihop och kommer igen" och hoppas HIK-grabbarna finner vägar att plocka poäng i de tre återstående matcherna. Det är ju trots allt bara att undvika sistaplatsen som gäller. Plats 1 och 2 ger ju som bekant uppflyttning.
Helenelund snittade på 105 personer i åskådarsnitt under säsongen, och med denna fina siffra på 247 hoppade vi upp till 120, och det innebär att oavsett publiksiffra på säsongens sista hemmamatch (mot Kalix), landar vi på över 100 denna säsong! Glädjande!
Av de 247 på plats igår var nog uppemot 40 bortalagssympatisörer. Tyvärr, som vanligt måste jag säga, blev det samma gamla visa igen, då endast vi sjöng och höll låda på läktaren. Man kan ju kanske tycka att när man ändå bemödat sig att åka från Fagersta till Sollentuna en onsdagkväll, och dessutom se sitt lag vinna, och nolla hemmalaget, kunnat klämma ur sig någon form av stöd och support från läktarhåll!? Jaaa-vrål och applåder och var det enda som Fläktens fans bjöd på. Föga innovativt.
The Lundeners var ganska många denna gång, över tvåsiffrigt i alla fall, och trots att ramsfrenesin mattades av allt eftersom hoppet om poäng i matchen vattnades ur, så var det det ändå skapligt drag från vårat håll.
Ett kvitto på detta var att när matchen var slut och VIF-spelarna gjorde vågen med sina supportrar, så kom också flertalet HIK-spelare fram och tackade för stödet, trots det trista resultatet, och vår hyllningssång "Helenelund, vi é Lunden..." till laget faktiskt överröstade hyllningarna till segrarlaget!
För HIKs del väntar nu Kalix på bortaplan på söndag... (...)
...78 matcher. Så lång blev sviten. Matcher i rad med åtminstone EN representant från The Lundeners på plats när HIK spelat tävlingsmatcher. Men nu bryts den. Tyvärr. Det känns inte riktigt befogat att lägga ca 2000 kr på tåg eller flyg t/r till Luleå och sedan buss för ytterligare 260:- till Kalix. För en bandymatch. Som HIK i princip skulle förtjäna Svenska Dagbladets Bragdmedalj rakt av, utan omröstning, om de skulle lyckas vinna. Men, vi måste vara realistiska. Lika realistiska när vi även väger in ekonomi i det hela. Så, därför får HIK denna gång klara sig utan oss. Trist som f-n. Men, livet går vidare. Vi siktar dock på att ta oss till Fagersta. Fläktens fans ska få ytterligare en sånglektion av oss. Och givetvis hemmamatchen, säsongsfinalen, mot Kalix. Men vi är inte där riktigt än.
Lunden-Fläkten 0-2 (0-1) 247 personer på Sollentunavallen. 2-7 i hörnor. 10 min - 10 min i utvisningsminuter.
