Helenelunds IK - bandyhistoria del 10
I det tionde och sista avsnittet om HIKs historia handlar det alltså om säsongerna 2015-16 tills nu, säsongen som inte blivit av…
Dags för del 10, och den sista delen av denna dokumentation om HIKs bandyhistoria!
2015-16:
Som nyuppflyttade till Allsvenskan, efter kvalvinst föregående säsong, visade det sig att det skulle bli lika tufft som vanligt att hålla sig kvar på denna nivå. Roger Jakobsson stod kvar på tränarposten, och HIK mönstrade i vanlig ordning ett ungt och lovande bandylag. De rutinerade stöttepelare som genom åren passerar revy (”Butta” Johansson, ”Fille” Cederbaum, Conny Rydqvist, Jasper Felder) lyste med sin frånvaro. Det var helt enkelt dags för den unga truppen att försöka bevisa för sig själva, och för oss på läktaren, att de minsann kunde! Och de gör det bra, med tanke på de usla träningsmöjligheterna som i princip alla lag söder om Dalälven får utstå varje senhöst/tidig vinter. Det vill säga innebandyträning i sporthallar, skridskoträning med boll på hockeyrinkar, och strax innan seriestart ett par träningspass och träningsmatcher i de närmaste bandyhallarna (ABB Arena och Relitahallen).
Premiären bjuder på svårast möjliga motstånd; topptippade Ljusdal borta! HIK gör dock en bra match, och tar ledningen med 1-0, men matchen vinner ändå de gröngula med 3-1 till slut, inför hela 663 personer (varav ett femtontal HIK-supportrar).
Även andra matchen spelas på bortaplan, och där blir det en tydligare förlust, 2-7 i Borlänge Hemmapremiären, inför 75 personer på Vallen, spelas mot Västanfors. 3-5 i baken, trots en mycket bra insats av HIK. Sen fortsätter dessvärre förlustsviten med ytterligare fyra matcher, där HIK är med bra i två av dessa. Förlusten mot Tellus på ett ödsligt Zinkensdamm svider rejält. Där var HIK värda en poäng! Likaså hemma mot Unik.
HIK tar sin första poäng hemma mot ärkerivalen Gustavsberg, inför 100 personer på Vallen. Men, förlusterna fortsätter att dugga tätare än poängen, och efter femton matcher har vi bara skrapat ihop tre poäng, och vinstnollan är intakt. Nykomlingskollegan Spånga/Djurgården har passerat oss i tabellen (tack vare vinsten mot HIK med 5-2), men HIK ska i slutändan lämna tillbaka jumboplatsen till detta lag, genom att ta revansch och vinna med 5-3 mot dessa.
En seger till lyckas HIK bärga, mot Borlänge, men annars är det skralt med poängsamlandet. Det visare sig ännu en gång hur extremt svårt det är som nykomling att hänga kvar i en högre serie efter uppflyttning. Både HIK och Spånga/DIF får ta hissen ner igen efter en lärorik säsong med högt tempo och svårt motstånd.
På läktaren har nu The Lundeners verkligen etablerat sin närvaro, främst på hemmamatcherna. Klackmedlemmar finns även på plats på de närliggande bortamatcherna (alla i Stockholms-området, samt Uppsala och Katrineholm). Hejaramsor, flaggor och stöttningen för laget är föredömligt, även under en säsong som inte bjuder på mycket att glädjas över resultat- eller tabellmässigt. Och mer kommer från denna sköna skara supportrar…
2015-16 Allsvenskan Norra:
Ljusdals BK-HELENELUNDS IK 3-1
Borlänge Bandy-HELENELUNDS IK 7-2
HELENELUNDS IK-Västanfors IF 3-5
Katrineholm Bandy-HELENELUNDS IK 7-2
IK Tellus-HELENELUNDS IK 5-4
HELENELUNDS IK-Unik 3-4
Falu BS-HELENELUNDS IK 8-1
HELENELUNDS IK-Gustavsbergs IF 4-4
IFK Rättvik-HELENELUNDS IK 8-2
HELENELUNDS IK-HaparandaTornio BF 4-4
Spånga/Djurgårdens IF-HELENELUNDS IK 5-2
HELENELUNDS IK-IFK Rättvik 0-8
Gustavsbergs IF-HELENELUNDS IK 7-4
HELENELUNDS IK-Falu BS 3-3
Unik-HELENELUNDS IK 10-2
HELENELUNDS IK-Spånga/Djurgårdens IF 5-3
HELENELUNDS IK-Katrineholm Bandy 3-5
HELENELUNDS IK-Borlänge Bandy 4-3
HaparandaTornio BF-HELENELUNDS IK 7-4
HELENELUNDS IK-IK Tellus 4-7
Västanfors IF-HELENELUNDS IK 4-2
HELENELUNDS IK-Ljusdals BK 2-9
Sluttabell 2015-16, Allsvenskan Norra:
Ljusdals BK 22 18 1 3 100-51 37
IK Tellus 22 16 2 4 114-73 34
UNIK 22 15 1 6 113-61 31
Katrineholm Bandy 22 15 0 7 125-105 30
Falu BS BK 22 12 2 8 98-71 26
Västanfors IF 22 11 1 10 98-92 23
IFK Rättvik 22 9 2 11 83-86 20
Borlänge Bandy 22 7 4 11 75-87 18
Gustavsbergs IF 22 6 5 11 79-103 17
Haparanda Tornio BF 22 5 6 11 81-98 16
HELENELUNDS IK 22 2 3 17 61-126 7
Spånga/Djurgårdens IF 22 2 1 19 65-139 5
2016-17:
Tillbaka i division 1 gör HIK en riktigt bra säsong. Nils-Olov ”Nisse” Karlsson återvänder till tränarposten i HIK. Tolv raka vinster en bit in i säsongen bevisar att det blir en riktigt trevlis säsong, trots att det stundtals blev onödigt spännande i vissa av dessa matcher. I toppen drar GT/76 iväg redan från start, och inget lag klarar av att hänga på. Man kan säga att startskottet för AIKs satsning mot eliten inleddes under denna säsong. Eftersom det var endast åtta lag i serien delades lagen in i två ”pooler”, och HIK fick bland annat möta just AIK fyra gånger. I den första matche mot ”Gnaget” på Bergshamra blev resultatet 3-3, men AIK använde sig av en oregistrerad spelare, så HIK vann med 0-5 efter beslut av förbundet! HIK vann även efterföljande matcher mot AIK med 8-4 och 10-4, men sen plockade alltså Solna-klubben in bland annat Rinat Shamshutov.
Jag, och The Lundeners, lyckas se ALLA matcher, hemma och borta. Det är första gången i mitt långa HIK-supporterliv som jag ser samtliga seriematcher med Helenelund. Mitt engagemang för HIK spillde även över på Svenskafans, och då jag ser alla matcher tycker jag även att det är lämpligt att jag skriver matchrapporter på sajten, vilket jag även börjar göra (och gör fortfarande sedan dess). Efter säsongens slut gör jag en skriftlig säsongssammanställning, som jag delar ut till mina supportervänner i The Lundeners, givetvis med samtliga matchrapporter och annan info om säsongen.
Efter lite bläddrande i denna dokumentation hittar jag lite små pärlor i form av matchminnen, bland annat den första bortamatchen, som förlorades med 6-9, men vi upptäckte en fantastiskt trevlig pub i centrala Eskilstuna vid namn Royal Oak. Vi noterade också att matcharrangemangen på Bergshamra under våra besök i början av säsongen var totalt obefintliga. Matchspeaker saknades, inget matchprogram, kioskluckan var stängd, och den enda ”omtanke om publiken” som erbjöds var att ett omklädningsrum hade lämnats olåst, så att vi i den lilla publiken åtminstone kunde värma oss där inne. Annandagen firades på Spånga IP, då HIK vann bekvämt mot Spånga/DIF med 8-2. När sista matchen blåsts av (HIK-Norrtelje hemma på Sollentunavallen) bjöds vi i klacken ner på isen och fick bli fotograferade tillsammans med laget. Ett kul minne, och en kul säsong!
2016-17 division 1 östra:
HELENELUNDS IK-Berget BK 13-1
Eskilstuna BS-HELENELUNDS IK 9-6
Aik-HELENELUNDS IK 3-3 (dömt 0-5)
HELENELUNDS IK-GT/76 IK 2-4
Aik-HELENELUNDS IK 4-8
SIF Norrtelje-HELENELUNDS IK 5-6
HELENELUNDS IK-Spånga/Djurgårdens IF 7-3
HELENELUNDS IK-Aik 10-4
Spånga/Djurgårdens IF-HELENELUNDS IK 2-8
Hubbo BK-HELENELUNDS IK 2-14
HELENELUNDS IK-Spånga/Djurgårdens IF 5-4
HELENELUNDS IK-SIF Norrtelje 9-5
SIF Norrtelje-HELENELUNDS IK 4-6
HELENELUNDS IK-Eskilstuna BS 5-4
HELENELUNDS IK-Hubbo BK 11-1
Berget BK-HELENELUNDS IK 3-7
HELENELUNDS IK-Aik 4-6
Spånga/Djurgårdens IF-HELENELUNDS IK 2-7
GT/76 IK-HELENELUNDS IK 9-5
HELENELUNDS IK-SIF Norrtelje 11-3
Sluttabell division 1 östra, 2016-17:
GT/76 IK 20 18 0 2 165-66 36
HELENELUNDS IK 20 15 1 4 146-76 31
AIK Bandy 20 14 1 5 126-87 29
Eskilstuna BS 20 11 0 9 111-100 22
SIF Norrtelje 20 8 0 12 92-113 16
Spånga/Djurgården 20 5 1 14 72-113 11
Berget BK 20 3 2 15 77-145 8
Hubbo BK 20 3 1 16 74-163 7
"Poolspel" i 2 grupper denna säsong:
HELENELUNDS IK fick möta dessa lag dubbelt (2 ggr hemma + 2 ggr borta):
Aik, SIF Norrtelje, Spånga/Djurgårdens IF.
2017-18:
Ännu en säsong med full närvaro på matcherna för mig/The Lundeners. Vi arrangerade en förträff inför säsongen och la upp planerna inför resor till bortamatcher mm. Vi steppar upp organisationsmässigt, och tar fram fler flaggor mm. För HIK går det resultatmässigt inte riktigt lika bra som säsongen innan. AIK har nu lockat till sig fler högkvalitativa spelare, och endast 7-7 mot GT/76 förstör deras annars kompletta vinstrad i sluttabellen.
Efter föregående säsongs poolspel blir det nu ett annat upplägg; alla lag möter varandra tre gånger, och slumpmässigt blir det alltså två hemma och en borta mot vissa lag, och tvärtom mot de andra.
HIK inledde med 6-6 borta mot Köping, inför 84 personer, vara sju Lundeners i högform. Sång och flaggviftning konstant hela matchen i princip. Vi fick betalt för mödan genom att HIKs lag kom och gjorde vågen med oss/framför oss, samt att KIS matchspeaker tackade oss för vår närvaro.
AIK kom på besök i hemmapremiären, med både Shamshutov och Anton Lindberg i laget. 115 personer på läktaren kunde se det storsatsande bortalaget vinna med 3-5. Tio röststarka Lundeners gav allt på läktaren, men det räckte alltså inte.
Kommande match var något vi verkligen såg fram emot: DIF-HIK på Östermalms IP!! DIF hade nu avbrutit samarbetet med Spånga, och äntligen flyttat hem till Östermalms IP! Spånga IP är en arena man helst inte vill besöka, och Östermalms IP är dess totala motsats. Läget, utsikten från läktaren och känslan av att stå på det som en gång i tiden kallades ”världens modernaste arena” är ganska svårslagen. DIFs hemmapremiär, efter 47 år i exil, lockade….……. 58 personer!! Inte bra! Lägg då till det faktum att snudd på hälften var HIK:are. Vi i Lundeners var fem stycken, och hade inga större problem att vara dominerande i ljudbilden kontra DIFs klack på cirka tre personer. Det var fredagsmatch, och högt i tak gällande feststämning, speciellt då HIK vann. Mitt i segerölen på The Londoner efter matchen kom jag på att jag hade missat att plocka ner hängflaggan från ÖIPs läktarräcke. Trots letande på plats samma kväll, och dagen efter, samt telefonsamtal till både DIF och ÖIP förblev flaggan försvunnen… men någon vänlig själ lämnade tillbaka den till HIK någon dryg vecka senare. Tack för det!
HIK kniper tredjeplatsen före Köping, ett lag vi spelade jämnt med under säsongen (en vinst, en oavgjord och en förlust). Tre förluster mot AIK, samt tuffa matcher mot tvåan GT/76, där vi till slut lyckas ta en poäng i sista hemmamatchen mot de gulblå.
Stackars Gustavsberg U tvålar vi till med osannolika 25-2 hemma på Sollentunavallen, 13-0 hemma igen, och 9-0 på halvfart på Ekvallen. Sällan har vi sett ett lag åka på så mycket brakförluster som det stackars utvecklingslaget denna säsong.
Noterbart från AIK-HIK på Bergshamra (förutom den löjligt upphöjda publiksiffran på 142, som egentligen var närmare 60 personer) var att AIK ledde med 5-0 i halvtid, och verkade ha total kontroll över matchen. I andra halvleken stod dock HIK för en riktigt imponerande insats och plockade in mål efter mål efter mål. 5-3 kommer i den 87:e minuten och 5-4 i den 91:a. Det enda som stoppade en kvittering till 5-5 var att tilläggstiden var endast två och en halv minut. Annars hade nog AIK tappat en poäng mot oss. The Lundeners uppmaningar om ”tre mål till” och ”två mål till” besannades, men tyvärr då alltså inte ”ett mål till”. En kul match (i alla fall andra halvlek!) trots förlusten. Efter de tidigare säsongernas matcher på Bergshamra med noll arrangemang runt matcherna hade nu AIK tagit tag i det hela, och stod för säsongens högsta inträdesavgift på 100:- (!) samt även numera en öppen kiosklucka. Efter denna säsong gick alltså AIK upp i Allsvenskan, och fortsatte både lagförstärkningarna i en rasande takt, samt klättringen mot Elitserien och dess toppskikt. Hade man haft en aning om denna utveckling efter den misslyckade fusionen mellan HIK och AIK 2002/03? Nej, inte jag i alla fall…!
2017-18 division 1 östra:
Köpings IS-HELENELUNDS IK 6-6
HELENELUNDS IK-Aik 3-5
Djurgårdens IF-HELENELUNDS IK 3-6
HELENELUNDS IK-GT/76 IK 5-6
HELENELUNDS IK-Gustavsberg Utv. 25-2
SIF Norrtelje-HELENELUNDS IK 2-7
HELENELUNDS IK-Eskilstuna BS 10-2
HELENELUNDS IK-Köpings IS 5-2
Aik-HELENELUNDS IK 5-4
HELENELUNDS IK-Djurgårdens IF 6-4
GT/76 IK-HELENELUNDS IK 4-1
Gustavsberg Utv.-HELENELUNDS IK 0-13
HELENELUNDS IK-SIF Norrtelje 7-0
Eskilstuna BS-HELENELUNDS IK 1-5
Köpings IS-HELENELUNDS IK 3-2
HELENELUNDS IK-Aik 0-5
Djurgårdens IF-HELENELUNDS IK 2-2
HELENELUNDS IK-GT/76 IK 3-3
HELENELUNDS IK-Gustavsberg U 9-0
SIF Norrtelje-HELENELUNDS IK 1-8
HELENELUNDS IK-Eskilstuna BS 9-0
Sluttabell division 1 östra, 2017-18:
AIK Bandy 21 20 1 0 231-54 41
GT/76 Bandy 21 13 3 5 143-65 29
HELENELUNDS IK 21 12 3 6 136-56 27
Köpings IS 21 13 1 7 125-79 27
Djurgårdens IF 21 10 2 9 105-115 22
Eskilstuna BS 21 6 0 15 66-146 12
SIF Norrtelje 21 5 0 16 101-155 10
Gustavsberg Utv. 21 0 0 21 37-274 0
Poolspelet avskaffat, i stället möttes alla lag tre gånger.
Alltså i vissa fall två hemmamatcher och en bortamatch mot vissa lag, och tvärtom mot andra.
HIK fick i och med detta denna säsong 11 hemmamatcher och 10 bortamatcher.
2018-19:
Då HIK bildades 1928 fyllde alltså HIK 90 år detta år, och för att fira detta organiserade vi i The Lundeners en ”HIK-promenad” i augusti, där vi besökte de platser i Helenelund som haft stor betydelse för bildandet och utvecklingen av klubben, bland annat där klubben bildades, samt tre platser där HIK haft sin verksamhet vid olika tider. Förutom vi i klacken deltog även folk från klubben. Mycket uppskattat!
I oktober gjorde vi i Lundeners en kryssning till Eckerö, där vi la upp planer för säsongen, och bestämde att vi för första gången skulle köra en övernattningsresa, till Nora i mitten av januari.
Ännu en mild vinter gjorde att vissa speldatum kastades om, och vi skulle egentligen ha inlett hemma mot Köping, men det blev bortapremiär i stället. Som vanligt, en tuff match mot detta lag. 5-5 inför närmare 50 personer, och fyra Lundeners som återigen höjde stämningen på träläktaren.
Rivalmöte på Vallen i nästa match, där HIK i en tät och jämn match vann mot ”Gurra” inför nästan 90 personer, och stämningen var hög på läktaren.
Om den här säsongen ska komma att minnas för något speciellt utöver matcher, resor, hejaramsor och osäkerhet huruvida spelplanerna var i gott skick eller inte så var det för detta: spydiga kommentar!
DIF mötte HIK på Östermalms IP, återigen inför en inte allför imponerande publiksiffra (85 pers inrapporterad, men snarare hälften ”på riktigt”. DIF vann, och HIK gjorde en synnerligen slät figur. Efter matchen kläcker matchspeakern ur sig: ”…och DIF vinner alltså programenligt mot Helenelund…”. Programenligt? HIK hade inför denna förlust en svit på 8 raka matcher utan förlust mot DIF (inklusive Spånga/DIF), så att det var programenligt var väl en rejäl överdrift!? Spydigt är bara förnamnet… och det kom en till sådan lite senare under säsongen!
Vi hade under flera år haft väldigt svårt att vinna, eller ens ta poäng mot GT/76. Denna säsong blev vi dessutom av med möjligheten att se HIK spela annandagsbandy, då GT/76 var/är samarbetsklubb med IK Tellus, och just Tellus skulle spela mot Hammarby på Zinkensdamm på annandagen. Därför flyttades GT/76 från 26/12 till dagen efter, vilket sved i våra bandyhjärtan. Inte nog med det. GT/76 vann dessutom med 3-2. MEN, redan i efterföljande match fick vi revansch hemma på Vallen, inför 84 personer och ett grymt drag på läktaren. HIK vann med klara 7-2 och lyckan var total. Då kom ”spydighet nummer två” för säsongen, när vi mitt i jublandet och firandet får höra från en synnerligen grinig lagledare i GT något i följande ordalag: ”Det måste vara skönt att slå oss för en gångs skull!”. Denna spydighet besvarades dock blixtsnabbt och spontant av undertecknad med ungefärliga ord i stil med: ”Ja, det måste ju vara ovant för er att spela inför publik för er del, speciellt en hejande och stöttande sådan”. Där satt den!
Kontrasten mellan en härlig bandyupplevelse och en totalt hopplös sådan kan ibland vara hårfin. Det fick jag, som ensam Lundener i en publik om enbart SEX personer uppleva under säsongen. I min desperata jakt på att hålla min/vår svit intakt begav jag mig till Västerås för att se Västerås-HIK en synnerligen usel dag för bandy i januari. Kraftigt snöfall, som efter temperaturomslag övergick i snöblandat regn, och till slut hällregn präglade denna onsdag, då jag gick tidigare från jobbet för att ta mig till ”Gurkstan”. Trots maximal otur med inställda och försenade bussar, missade tåg, och fullkomligt bedrövligt väder, stod jag till slut på uteplanen Hakonplans rangliga läktare, i vad som upplevdes som ett aldrig sinande vattenfall av regn som inte bara plågande mig och de fem andra tappra på plats, utan även spelarna på planen som fick skyffla bandybollen fram och tillbaka över planen i en decimeter djup vattenpöl. HIK vann i alla fall, i en parodi till sporten bandy, med 6-0 i dessa usla förhållanden. Jag fick dock åka med spelarbussen hem, men det dröjde nästan två dagar innan jag kände mig som människa igen efter denna vattentortyr.
Bara några dagar senare var det helg och dags för ett äventyr! Fem Lundeners åkte tåg och buss till Nora, där vi checkade in på Lilla Hotellet mitt i stan (rekommenderas!) och fick uppleva en vacker trästad i snö. Rena sagostaden, och väldigt trevligt folk på restauranger och pubar vi besökte. På söndagen blev supporterskaran komplett då vi slutligen var sex klackmedlemmar som efter uppvärmning på Stadshotellet knallade bort till bandyarenan. Där intog vi en egen läktarsektion och stöttade HIK på vårt allra bästa sätt. HIK tog ledningen och hade även 2-0 ett tag, men efter 2-2 i paus och slutligen en säker vinst för hemmalaget Nitro/Nora (6-3) var det härligt att se att hela HIKs lag, samt flera Nora-spelare kom fram till läktaren och tacka oss för vår ”insats” i positiv läktarkultur, trots förlusten. Efter denna match och underbara resa myntades uttrycket; Bandy är Helenelunderbart!
Andra roliga matcher under säsongen är när jag firade min födelsedag i samband med mötet Eskilstuna-Helenelund, med sedvanlig god mat och dryck på tidigare nämnda Royal Oak, intill Fristadstorget i ”Sméstan”. Gustavsberg borta var också en trevlig upplevelse, då vi vinner en jämn match med 4-3 inför 120 hemmasupportrar och fem Lundeners (gissa vilka som hördes mest?).
Säsongen blev lite avslagen framåt sluttampen, men vi gick givetvis på samtliga matcher, och en fjärdeplats i tabellen får anses vara godkänd av nya tränaren Peter Rönnqvists mannar denna säsong.
2018-19 division 1 östra:
Köpings IS-HELENELUNDS IK 5-5
HELENELUNDS IK-Gustavsbergs IF 4-3
Djurgårdens IF-HELENELUNDS IK 7-1
Eskilstuna BS-HELENELUNDS IK 2-5
SIF Norrtelje-HELENELUNDS IK 6-4
HELENELUNDS IK-Nitro/Nora BS 1-3
Katrineholm U-HELENELUNDS IK 4-4
GT/76 Bandy-HELENELUNDS IK 3-2
HELENELUNDS IK-GT/76 Bandy 7-2
HELENELUNDS IK-Västerås Bandy 10-0
HELENELUNDS IK-Katrineholm U 6-5
Västerås Bandy-HELENELUNDS IK 0-6
Nitro/Nora BS-HELENELUNDS IK 5-3
HELENELUNDS IK-Eskilstuna BS 3-1
HELENELUNDS IK-Djurgårdens IF 2-6
Gustavsbergs IF-HELENELUNDS IK 3-4
HELENELUNDS IK-Köpings IS 4-1
HELENELUNDS IK-SIF Norrtelje 3-1
Sluttabell, division 1 östra 2018-19:
Nitro/Nora BS 18 16 1 1 179-53 33
GT/76 Bandy 18 15 1 2 134-56 31
Djurgårdens IF 18 12 0 6 98-60 24
HELENELUNDS IK 18 10 2 6 74-57 22
Gustavsbergs IF 18 9 1 8 119-78 19
SIF Norrtelje 18 7 1 10 88-89 15
Köpings IS 18 7 1 10 85-92 15
Eskilstuna BS 18 4 2 12 53-126 10
Katrineholm U 18 3 1 14 62-167 7
Västerås Bandy 18 1 2 15 61-175 4
2019-20:
Vi avslutar alltså denna artikelserie med säsongen 2019-20, som kom att bli en mycket intressant och fantastiskt rolig säsong för oss HIK:are. Obesgrade i serien, seriesegrare och kvalspel till Allsvenskan. Det hade man inte tackat nej till innan säsongen startade, och det var det vi fick!
Men innan säsongen startade åkte tre av oss i Lundeners upp till Rättvik, för att följa HIK i Leksands Sparbank Cup i Rättviks bandyhall. Två övernattningar på vandrarhemmet Fyra Hästar i ortens västra utkant, med promenadavstånd till bandyhallen visade sig vara helt perfekt. Vi hann beta av i princip alla restauranger och pubar ”på byn” under vistelsen, och vår närvaro i bandyhallen under HIKs matcher noterades storögt av bandyspelare och -ledare från de andra deltagande lagen. Dock kom HIKs resultat inte att övertyga oss alltför mycket, men det handlade mer om att spela ihop laget än att utmana om någon turneringsvinst. Kul var det i alla fall, och jag gör gärna om det om jag får chansen.
HIK inledde med ännu en överraskade klar seger mot GT/76 (nästan en repris på förra säsongens 7-2 alltså, dock utan spydiga kommentarer i efterspelet). Vår nye tränare, Håkan Hult, hade föregående säsonger tränat just GT/76, och segern mot sitt forna lag kändes nog extra skön för honom (mer kommer i slutet av serien…).
När vi sedan skulle begå bortapremiär mot Köping (som vanligt), blev vi kontaktade av KIS, som bjöd in oss på ett evenemang i samband med matchen, på Hotell Scheele mittemot bandyarenan. Där bjöds det på pytt i panna och starköl, mot en avgift på blygsamma 160:-. En väldigt snygg gest av klubben, och vi tackade genom att fyra av oss dök upp, på en lördagsmatch dessutom! Vi var ofina nog att vinna den jämna matchen med 2-3, och spelarna kom fram och gjorde den obligatoriska vågen efter matchen.
Hemmamatchen mot Gustavsberg kunde inte spelas på Sollentunavallen, då isen ännu var för dålig. Den förlades i stället till Relitahallen i Uppsala, och en seg historia slutade 3-3 i den ekande tomma och iskalla hallen. Vi försökte så gott vi kunde hålla värmen genom ramsor och flaggviftande. Just det här med inomhusmatcher visade sig vara lite av en nitlott denna säsong.
Dags för Östermalms IP igen, och en skön seger mot ett lag vi hade haft svårt för under de föregående säsongerna. Läktarmatchen vann vi, planenligt (hehe…), och även matchen alltså. Förträff på Östra station, och efterträff på Londoner. Det hade nu blivit något av en tradition.
HIK-EBS blev mer vattenpolo än bandy, och som tacksamt är finns ju tak över Sollentunavallens bandyläktare. 68 personer trängde ihop sig under tak, och en inte alltför lättspelad match vanns av HIK med 6-3.
Norrtelje-HIK spelades på fredagen den 13:e december, alltså på Lucia! Detta föranledde att vi bara för denna match tillfälligt gick under namnet ”Lusseners” i stället för Lundeners, och undertecknad gick ”all in” med stjärngossemössa och stjärnpinne, utsmyckade med HIK-märken givetvis! The Lundeners-flaggan redigerades med två s i stället för nd, så att även flaggans text lydde Lusseners. Bara 1-1 i halvtid, men sedan lossnade det rejält, och HIK vann med bekväma 7-1 till slut. Hemmamatchen på annandagen slutade även den med 7-1 vinst till HIK, inför en mycket bra publiksiffra med HIK mått mätt, 208 personer. Grymt drag, och härlig stämning hela dagen. Jag hade bjudit in klacken till mig för bandylunch innan avmarsch mot Sollentunavallen, och det bjöds på bandylunch med bland annat prinskorv, köttbullar, kokt potatis mm, samt givetvis en och annan dryck. Jag hade även beställt hem ”bandyöl” i form av lokal öl från de bandyorter vi besökt genom åren, bland annat från Eskilstuna Ölkultur, Dala Bryggeri och Norra brygghus.
Ett bra avstamp inför nästa match: nyårsbandy mellan Gustavsberg och Helenelund på Ekvallen. Hela 1048 personer samlades runt bandybanan (nytt publikrekord för ”Gurra”), och vi HIK:are samlades på bortre träläktaren (ett drygt 30-tal), med flaggor och sedvanlig supporterutstyrsel. På läktaren stod bland annat ”Butta” rakt bakom oss. Hans son, Willy, hade sedan ett par säsonger spelat för HIK, så hans närvaro på HIK-matcher är i princip lika obligatorisk som The Lundeners.
HIK vann med 4-6 inför en jublande bortaklack, och vi gick in i 2020 obesegrade. Där rullade det på ända fram till sluttampen (bland annat med en osannolik 17-2 seger i Eskilstuna i solgasset på Isstadion), då innehallssymdromet återigen upprepade sig, så Västerås hämtade in 2-5 till 5-5. Där klarade vi oss undan med blotta förskräckelsen!
Sista hemmamatchen spelades mot Köping, som nu hade fått ett riktigt besvärligt läge gällande sin hemmaarena, då Köpings kommun nu plötsligt ville avveckla arenan. Detta möttes givetvis av protester från klubben och lokalbefolkningen. Uppropet #räddakrillan startades, och vi i Lundeners visade vårt stöd med att efter matchen just skandera ”Rädda Krillan!” och hålla upp en skylt som visade samma budskap. Samtliga KIS-spelare kom fram och applåderade oss efter detta. Hjärtevärmande, åt båda håll! I samband med denna sista hemmamatch för säsongen (?) fick vi i klacken varsin äldre utrangerad HIK-matchtröja var. Mycket uppskattat!
Säsongsfinalen kom att bli extremt högdramatisk! GT/76 skuggade en poäng efter HIK, och hade bara en enda förlust, just den i premiären mot HIK på Vallen. GT var nu tvungna att vinna för att gå om oss och ta kvalplatsen. För HIK räckte oavgjort. Det var extremt blidväder, solsken, och närmare slask än ren bandyis när matchen, efter mycket om och men, blåstes igång på Gubbängens före detta speedwaybana. Domarna beslutade att matchen skulle spelas 3x30 för att få möjlighet till isvård två gånger under matchens gång.
0-0 stod sig, och efter 30 minuters spel blev det avblåst för isvård. 15 minuter till spelades, och lagen bytte planhalva för att spela vidare till nästa paus (vid 60 minuter), MEN när sidbytet skedde ville inte hemmalaget spela vidare! Efter en lång ”polsk riksdag” beslutade domarna att matchen skulle avbrytas och spelas vidare kommande dag (måndag 24/2), med avslag 20:00.
Så det var bara att åka hem igen, och sen tillbaka på måndag kväll.
När vi klev in på Gubbängens IP, för andra dagen i rad, gjorde HIK 0-1. Härligt! Nu kändes kvalplatsen nära, och GT var ju tvungna att inte bara kvittera, utan även ta ledningen, för att vända på steken. Och självklart var det precis det som hände… GT gör 1-1, och 2-1 på hörna genom rutinerade Bryngelsson, och plötsligt, för första gången någonsin under hela säsongen, ligger HIK inte längre etta i tabellen. Vi i klacken sjöng och stöttade för allt vi var värda, men mellan ramsorna gick jag och bannade situationen; ”Det kan ju för f-n inte vara möjligt att vi leder serien hela j-vla säsongen, och sen förlorar vi sista matchen och missar kvalet på grund av det!?”. Det kändes verkligen helt otroligt orättvist, men det skulle komma att ordna upp sig i nervkaoset.
HIK tar timeout med sju minuter kvar, och på en tilltrasslad situation stöter en HIK-spelare in 2-2 på en retur i trängseln! Vilken glädje! Det vrålas rakt ut både på planen, på bänken och bland oss HIK:are på läktaren. Men, det är återstår en liten detalj; matchen är inte slut än. På väl tilltagen tilläggstid får GT en hörna, och det kommer att bli det sista som ska hända i matchen. Mål för GT = serieseger och kval för dom. Miss = serieseger och kval för Helenelund.
Jag vågar inte titta. Jag vänder mig mot det gamla speedway-sekretariatet. Jag hör dock vad som händer, och knappt fem sekunder efter den missade hörnan blåser domaren av. VI KLARADE DET!
Det uppstår kaos vid HIKs bänk, då hela laget samlas i en tv-puckshög och alla bara vrålar och jublar. Tårar i ögonen hos vissa spelare. Vi på sidan av planen står bara och skriker rakt ut. Själv kramar jag allt och alla som råkar befinna sig inom en radie av fem meter runtom mig.
När vi vandrar ut från ”Gubbis” är det som att gå på moln. Vilken säsong! Vi går raka spåret till Restaurang Maxi för att skåla för segern och det stundande kvalet. Öl, mer öl, och varför inte även en GT? Det tog tid att landa efter den här matchen. Vilken nervpärs! Man får backa till kvalmatchen mot Kalix på Sollentunavallen 2002 för att hitta en liknande känsla i kroppen.
Så, de obesegrade seriesegrarna Helenelund når kval till Allsvenskan, och får ta sig an Västanfors från norra gruppen (som med stort besvär besegrade Östersund i ett förkval), och Kalix från Allsvenskan. Där tar det stopp för HIK. Och inte bara för laget, utan även för mig.
Jag känner mig rejält risig, och förstår efter ett par dagar att jag har åkt på Covid-19. Jag lyckas, på något sätt, ta mig till första kvalmatchen, då HIK möter Västanfors. Jag är inte med på förträffen, och står flera meter från övriga klackfolket. Så fort jag försöker sjunga med i ramsorna börjar jag hosta. Hopplöst. Lika hopplöst på isen. 0-2 blir det inför nästan 250 personer. Min 77:e raka HIK-match (76 i seriespel, 77 med denna kvalmatch), sen tar det alltså stopp.
HIK har två ribbskott, men ”Fläkten” vinner rättvist. Flera bortasupportrar på plats på Vallen, men totalt knäpptyst från deras håll. Lite applåder efter målen och efter slutsignalen är allt ljud de ger ifrån sig. Märkligt.
Kalix-Helenelund härnäst. Vi hade planer på att faktiskt ta oss upp, men eftersom jag nu ligger däckad i sjukdom, samt att det dröjer väldigt länge tills speltid släpps, gör att ingen av oss i The Lundeners åker upp. Lite tråkigt, men sviter måste spricka till slut. 0-5 i matchen och inte mycket att orda om.
Sista matchen denna säsong blir Västanfors-Helenelund, och den spelas inför drygt 400 åskådare på Västanfors IP. Samma knäpptysta publik på plats, och de fyra tillresta HIK-supportrarna står för allt gällande stöttning. Jag är alltså inte en av dessa, då jag fortfarande är coronasjuk. Hemmalaget vinner bekvämt med 9-3, och därmed är både ”Fläkten” och Kalix klara för Allsvenskan. Sista matchen HIK-Kalix spelas aldrig, då det inte gäller något, samt att Covid nu på riktigt har tagit ett grepp om inte bara Sverige, utan hela världen.
Ett dystert slut på en fantastisk säsong. Och som sagt, räknar vi enbart seriematcher (alltså inte kvalmatcher) kan jag fortsätta min svit från de 76 jag står på just nu.
Men inte säsongen 2020-21 dessvärre…
2019-20 division 1 östra:
HELENELUNDS IK-GT/76 IK 6-2
Köpings IS-HELENELUNDS IK 2-3
HELENELUNDS IK-Gustavsbergs IF 3-3
Djurgårdens IF-HELENELUNDS IK 2-3
HELENELUNDS IK-Eskilstuna BS 6-3
SIF Norrtelje-HELENELUNDS IK 1-7
HELENELUNDS IK-SpångaBromsten BK 7-1
Gustavsbergs IF-HELENELUNDS IK 4-6
HELENELUNDS IK-Västerås Bandy 16-0
SpångaBromsten BK-HELENELUNDS IK 2-11
HELENELUNDS IK-SIF Norrtelje 7-1
Eskilstuna BS-HELENELUNDS IK 2-17
HELENELUNDS IK-Djurgårdens IF 5-4
Västerås Bandy-HELENELUNDS IK 5-5
HELENELUNDS IK-Köpings IS 6-0
GT/76 IK-HELENELUNDS IK 2-2
Sluttabell division 1 östra, 2019-20:
HELENELUNDS IK 16 13 3 0 110-34 29
GT/76 Bandy 16 13 2 1 144-33 28
Djurgårdens IF 16 12 1 3 114-35 25
Köpings IS 16 9 1 6 73-5 19
Gustavsbergs IF 16 7 2 7 72-69 16
Västerås Bandy 16 5 1 10 88-96 11
SIF Norrtelje 16 4 0 12 55-126 8
SpångaBromsten BK 16 3 0 13 38-114 6
Eskilstuna BS 16 1 0 14 31-161 2
Katrineholm U drog sig ur strax innan seriestart och ersattes ej.
2019-20, kval till Allsvenskan, Grupp A
HELENELUNDS IK-Västanfors IF 0-2
Kalix BF-HELENELUNDS IK 5-0
Västanfors IF-HELENELUNDS IK 9-3
Sluttabell kval till Allsvenskan Grupp A, 2019-20:
Västanfors IF 3 2 1 0 14-6 5
Kalix BF 2 1 1 0 9-3 3
HELENELUNDS IK 3 0 0 3 3-16 0
Kvalserien avbröts, då den redan var avgjord (Kalix och Västanfors till Allsvenskan), samt pga utbrottet av coronaviruset. Ej spelade matcher: Kalix-Västanfors samt Helenelund-Kalix.
Därmed är hela denna dokumentation av HIKs bandyhistoria avslutad!
Stort tack till alla Ni som följt denna serie genom samtliga tio avsnitt!
Jag har själv lärt mig en hel del om min klubb, då jag inte hade någon egentlig koll på åren innan sent 1980-tal, när jag började skriva detta. Jag måste återigen lyfta fram tabellboken ”Bandyserierna i Stockholm 1911-2019”, som förvisso innehåller några mindre fel och uteblivna tabeller, men har fyllt i alla luckor som jag sedan lång tid tillbaka har väntat på att fylla.
HIKs historia innehåller många kval och många intressanta resultat. Kanske är det rentav så att Helenelunds IK Bandy är den klubb i Sverige som kvalat flest gånger till högst serien, utan att gå upp?? Det är nog inte helt omöjligt faktiskt!
Detta sista avsnitt handlar väldigt mycket om hur vi i hejaklacken The Lundeners har utvecklats, trots att vi numerärt är väldigt få fortfarande. Det är dock av sekundär betydelse, då vi ser det som vår uppgift att, förutom att stötta HIK naturligtvis, vara ambassadörer för bandysporten. Det är inte av en slump som vår nya banderoll har texten ”Vi värnar om svensk bandykultur”!
Maybe it´s because I´m a Lundener… / ST
