Säsongskrönika för HIK i Allsvenskan 2015/16
Säsongen är slut och kan nu summeras. Nedan följer en krönika av supportern ST som sett alla hemmamatcherna och flertalet bortamatcher under säsongen.
Efter ett lyckat kval (!) mot Nyborg förra säsongen säkrade alltså HIK en plats i Allsvenskan Norra till säsongen 2015-16. Att det skulle bli tufft visste alla, för så stora är ju skillnaderna de olika divisionerna emellan i bandy. För HIK, tillsammans med Spånga/DIF, var det som nykomlingar en stor utmaning att behålla den Allsvenska platsen. Något som i slutändan skulle visa sig övermäktigt de båda nykomlingarna... men vi tar det från början.
En mycket mild start på vintern gav HIK ett uselt utgångsläge, då träning på fullstor bandyis inte blev verklighet förrän någon vecka innan säsongsstarten.
Inför säsongen hade betongläktaren rivits på Vallen, så enbart den lilla läktaren under tak stod till förfogande oroande nära inpå säsongsstart. En ny, tillfällig, läktare monterades dock på den gamla läktarens plats, och kunde användas under säsongen.
Jag själv fick förtroendet att skriva i "Lundenbladet", HIK´s nya variant av matchprogram. Riktigt kul, och något jag gärna fortsätter med!
Kort seriematchsammanfattning 2015-16:
Det var ett mycket kraftigt nederlagstippat HIK som åkte till Ljusdal för seriepremiär borta mot seriefavoriten, som anslutit till Allsvenskan från "andra hållet", dvs Elitserien.
Därför får resultatet 3-1 till Ljusdal ses som lite av en sensation! Jag själv var tyvärr inte på plats för att se premiären, men enligt rapporter gjorde Sollentunas Stolthet en bra insats, trots stort spelövertag för hemmalaget. HIK tog dessutom faktiskt ledningen!
Ljusdal borta.
Den tänkta hemmapremiären helgen efter blev "vänd" till Borlänges hemmafördel pga. fortsatt isbrist på Sollentunavallen.
Nu blev det en mer klar förlust, 2-7 i baken för HIK.
Borlänge borta.
Onsdagen den 25:e november var det äntligen dags för hemmapremiär på Sollentunavallen, och i en tät och jämn match stod till slut gästande Västanfors som segrare i en match som slutade 3-5.
Katrineholm borta stod på tur, en match som jag såg 85 minuter av, då jag kom sent ner till ”sörmlandsmetropolen”, och därmed missade HIKs ledningsmål! Tyvärr rann siffrorna iväg en smula och slutade med klar 7-2 seger för hemmalaget. Siffrorna speglade dock inte riktigt resultatet.
Katrineholm borta.
Kommande match spelades på ett ödsligt Zinkensdamm, där Tellus med stort besvär vann med 5-4 mot ett ivrigt krigande HIK. En klar förlust mot Falun borta med 1-8 stod på tur innan det till slut blev poäng hemma mot Gustavsberg.
Tellus borta.
Kul att återigen se ett gammalt "klassikermöte" mot våra gamla rivaler från Värmdö, och otroligt skönt med poäng, inför säsongens dittills bästa publiksiffra (100 personer). Joar slog på trumman och de fem nyligen tillverkade röda HIK-flaggorna (av undertecknad) debuterade. En kul match att se! Och äntligen sprack poängnollan!
Gustavsberg hemma.
2-8 i baken mot Rättvik i deras fina hall är inte mycket att orda om, men i nästa hemmamatch togs poäng nummer två, denna gång mot HaparandaTornio.
Riktigt surt dock, då HIK ledde med 4-3 till matchens slutskede (måhända lite orättvist), då gränslaget får straff i absolut sista sekunden, som genererade 4-4...
Annandagsbandyn gick av stapeln på Spånga IP, denna ocharmiga och nordpols-kalla "arena". En dåligt spelad match som länge var jämn, men hemmalaget gick tyvärr ifrån till klar seger med 5-2 sista tjugo minuterna. Trist att HIK inte kunde bjuda upp mer i en prestigefylld derbymatch på "bandyns nationaldag".
DIF/SBBK borta.
Kommande hemmamatch vill jag inte fördjupa mig i, då Rättvik åkte sönder HIK totalt och vann med bekväma 8-0 på Vallen!!
Aldrig kul att se HIK bli nollat, speciellt inte hemma...
Rättvik hemma.
Lite bättre blev det i mötet mot Gustavsberg på mysiga Ekvallen, där HIK var nära att komma upp till 4-4, men i stället blev det hemmaseger med 7-4, då GIF punkterade matchen i slutskedet. HIK var dock klart med i matchen hela vägen fram till 85:e minuten.
Gustavsberg borta.
HIK tog sedan en meriterande poäng hemma mot Falun då man hämtade upp 0-3 i paus till 3-3!
Denna inställning var dock som bortblåst till kommande match i Relitahallen i Uppsala, då hemmalaget UNIK körde över HIK med 10-2. Första och enda gången det blev tvåsiffrigt i baken för HIK.
Men, ÄNTLIGEN kom sedan första segern, 5-3 mot bottenkollegan Spånga/Dif inför 90 personer på Vallen, där åtminstone 75 var glada efter slutsignalen!
HIK gjorde sedan en bra hemmamatch, men föll knappt med 3-5 hemma mot Katrineholm.
Katrineholm hemma.
Säsongens andra seger (och sista skulle det visa sig) kom hemma mot Borlänge, i en spännande match som vi för en gångs skull hade lite flyt i. Noterbart är att Willy Johansson, "Butta´s” son, gjorde debut i HIK:s A-lag i denna match!
Willly.
Dagen efter var det match i Haparanda (100 mil upp), som slutade med hemmavinst 7-4, och därmed var HIK klara för nedflyttning.
De två kommande matcherna blev jämna (4-7 hemma mot Tellus, och 2-4 borta mot Västanfors), men HIK nådde inte ända fram i någon av dessa.
Tellus hemma.
Tyvärr blev serieavslutningen en dyster historia, 2-9 hemma mot Ljusdal. Glädjande var att 200 personer dök upp på denna "HIK-dag", som blev en sorts "avsked" till Allsvenskan för HIK´s del.
Ljusdal hemma.
Summering:
Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera, än en gång, att det är otroligt tufft för en nykomling underifrån att hänga kvar i en serie. Både vi och Spånga/DIF gjorde ju resan från Division 1 upp till Allsvenskan, och nu tar vi båda hissen ner igen.
Bandy torde vara den bollsport som tydligast visar de stora kvalitativa klyftorna mellan divisionerna. I fotboll och ishockey brukar det också ofta vara tufft för nykomlingar att hänga kvar första säsongen, men bandy är nog onekligen det tydligaste exemplet.
Publikt blev det inte heller någon munter statistik, då HIK kom näst sist även där, på 94 personer i snitt hemma på Sollentunavallen. Inte bra... Bara Spånga/DIF var sämre, även där alltså.
Publiksnittet för Allsvenskan Norra låg på 207 personer per match. HIK når alltså inte ens upp till hälften på detta, och HIKs största publiksiffra, 200 mot Ljusdal i avslutningen.
Som förortsklubb har HIK alltid haft stora problem att locka folk på matcherna, och man får backa klockan många år för att hitta ett publiksnitt på över 100 personer på hemmamatcherna, gissningsvis till HIKs "storhetstid" under sent 90-tal.
Ljusglimtar publikt är att det bland den lilla trogna skaran supportrar finns en kärna av supporters som går på alla hemmamatcher oavsett tabelläge. Många supportrar tar sig även till flertalet bortamatcher. Sådant glädjer såklart!
På hemmamatcherna kan det ju till och med bli lite stämning, med idogt trummande och The Lundeners skönsång efter att HIK gjort mål, så det finns ju i alla fall något att bygga vidare på.
Nu kommer såklart publiksnittet sjunka en aning när vi degraderats. Men jag skulle gissa att de som gick på i stort sett allt hemma plus en del borta denna säsong kommer säkerligen göra likadant kommande säsong i Division 1.
Avståndsmässigt kommer det bli kortare resor till bortamatcherna kommande säsong, då det antagligen blir mestadels Storstockholms-matcher, samt Uppsala, Norrtälje, och förhoppningsvis norra Uppland (Söderfors, Skutskär).
Det återstår att se hur Division 1 östra kommer att se ut rent geografiskt, men det kommer säkerligen innebära möjligheter för de flesta HIK-supportrar att se alla matcher, hemma som borta, på bekvämt avstånd.
Vi tar nya tag i division 1 och hoppas att Allsvenskt spel återigen blir aktuellt för Helenelunds IK Bandy så snart som möjligt! Heja Lunden!
