Krönika: Ett bortglömt kval efter alla uppehåll
På onsdag börjar Vetlanda BK:s kvalserie för att hålla sig kvar i Elitserien. Precis som förra året är VBK stora favoriter inför kvalet men måste bevisa det alla tror – att man är bättre än lagen från Allsvenskan.
Häromdagen låg jag i sängen innan jag skulle somna och funderade över nästa bandysäsong. Vad som krävs av VBK för att börja klättra uppåt i tabellen och förbättra de två senaste årens tolfteplatser. Det var då det slog mig – VBK är inte ju ens klara för Elitserien 2013/2014. Först ska det ju spelas ett kval med sex matcher som avgör om det blir nytt kontrakt eller inte. Det hade jag där i stunden helt glömt bort.
Det är livsfarligt att tänka så och jag hoppas inte att spelarna tänker som jag – men givetvis ska VBK bara klara av det här kvalet. Förra säsongen däremot, var jag livrädd inför kvalet. Ett stukat VBK i två matcher mot ett Gripen i form, det kunde slutat illa. Speciellt när ALLA sa att skillnaden mellan serierna är så enorm att det inte ska kunna hända. Nu visade det sig också att skillnaden var så stor, även om siffrorna inte blev större än 12-6 över två matcher. VBK var då hotade i 20 minuter av första halvlek i Trollhättan, annars var det aldrig något snack om saken.
Lång rad av segrar
Den här säsongen är risken att en enda kollaps kostar Elitserie-kontraktet betydligt mindre. Sex matcher mot tre lag som på pappret är sämre än VBK ska inte kunna innebära något annat än att VBK rättmätigt slutar etta eller tvåa. Enstaka skrällar kan alltid ske, men i en längre serie är det sällan som favoriterna faller så hårt, även om det givetvis också händer. VBK möter ett Tranås som ägnar varannan helg åt att förlora stort mot de allsvenska bottenlagen för att sedan vinna hemma mot Gripen nästa helg. VBK möter ett lurigt Örebro som enligt de flesta är Allsvenskans bästa lag, men hur långt räcker det? Och VBK möter ett Ljusdal som man besegrat två gånger denna säsong, visserligen med darr men tillräckligt stabilt båda gångerna. Det är sådana saker som gör mig lugn inför kvalet.
Siffror som också gör mig lugn inför kvalet är VBK:s facit i kvalspel de senaste åren. Sedan 1997/1998 har VBK tvingats kvala sig kvar i högsta serien tre gånger, vilket har inneburit tolv matcher, tolv raka segrar och en målskillnad på 87-36. Eller siffrorna i de inbördes matcherna mot Tranås, som VBK inte har förlorat mot sedan 1969*. Därefter har det blivit 11 matcher, 10 segrar och en oavgjord. Eller matcherna mot Örebro som det inte har blivit förlust mot sedan 1986, därefter 12 matcher, 11 segrar och en oavgjord. Och så Ljusdal då, två raka segrar sedan senaste förlusten 2004. Kanske har jag en övertro till statistik, men traditionens makt är stor.
Alla dessa uppehåll
En annan anledning till att jag glömde bort att kvalet ska spelas är kanske det långa uppehållet mellan sista seriematchen och första kvalmatchen. VBK väntar över två veckor på att få spela det här kvalet, samtidigt som Allsvenskan tuggar på och avverkar tre eller fyra matcher under samma period. Samma allsvenska serie som tidigare under säsongen spelat en match i veckan men sen plötsligt ska avverka de viktigaste matcherna i ett rasande tempo, precis som det gjordes i Elitserien. Ärligt talat, bandyns spelschema har varit ett stort skämt hela den här säsongen.
Är det verkligen rimligt att de fyra lagen som kvalar sig kvar i Elitserien först spelar 22 matcher på 87 dagar (match var fjärde dag) för att sedan ha ett uppehåll på 16 dagar? Efter det uppehållet väntar fyra matcher på sex dagar (match varannan dag) innan ett nytt uppehåll på 13 dagar tar vid, innan de sista sex matcherna spelas på 11 dagar (återigen match varannan dag). Finns det verkligen ingen möjlighet att bättre jämna ut säsongens matcher på?
Förlängning av säsongen
För att se positivt på kvalet är det – om allt går som det ska – en trevlig förlängning på säsongen. VBK får tre nya hemmamatcher med möjlighet till mer intäkter och totalt sex matcher där laget får lära sig att vara favoriter, vara spelförande och dyrka upp lag som lägger sig på defensiven och inväntar VBK:s misstag. Motala hemma på annandagen är det kanske bästa exemplet på hur VBK ska spela. En svagare motståndare som backade hem och som ett bestämt VBK avfärdade med klasskillnad, även om spelet i sig kanske var bättre i matcher mot Bollnäs eller Villa Lidköping. Bortasegern mot Kungälv är också en match att ta med sig in i kvalet.
VBK inleder borta mot Tranås och med två poäng där får laget en bra start inför de två hemmamatcherna mot Ljusdal och Örebro. Jag vill se ett VBK som går ut och med bestämdhet visar från början att det inte ska vara något snack om saken, kontraktet ska säkras så fort som möjligt. Det finns alla möjligheter till sex poäng den första veckan och då kvittar det om VBK vinner matcherna med ett eller sex mål. Bara de två poängen spelas in, det går inte att förvänta sig något skönspel i de här matcherna, det hoppas jag alla är införstådda i.
Dessutom – VBK får återigen spela ett smålandsderby i tävlingsmatcher. Det har vi väl alla längtat efter medan de småländska konkurrenterna huserat i lägre divisioner? Känns väldigt tråkigt att jag inte har möjlighet att få åka till Bredstorp och se ett derby som faktiskt betyder något, inte bara en träningsmatch eller ett kval till Svenska Cupen. Ytterligare en höjdpunkt med det här kvalet och Tranås har gjort det över förväntan att man tar sig till detta kval. En stark säsong av laget, men med all logik ska Tranås inte ha någon större chans i gruppen. Jag hoppas emellertid att det blir två småländska lag som tar Elitserie-platserna från den här gruppen…
* I de tidigare matcherna mot Tranås har jag förmodligen missat någon i den näst högsta serien under 1970-talet, dessa har jag inte tillgång till. Någon som vet bättre än jag där?
Vetlanda BK - vi tror på er!
