Krönika: Inte ens jag gick på finalen
Igår stannade jag hemma och såg finalen på tv. Bara det borde göra förbundet oroligt. Flytten till Stockholm tog inte bandyfinalen in i framtiden utan slungade den tillbaka 20 år i tiden.
Jag bor 6,5 kilometer från Tele 2 Arena och med kollektivtrafiken tar det 19 minuter för mig att komma dit. Jag älskar bandy i alla former och jag tycker att finalen är en höjdpunkt under idrottsåret. Ändå var jag inte där. Och jag var långt ifrån ensam om att svika. Bandyförbundet har totalt misslyckats med flytten från Uppsala och publiksiffran på årets final var inget annat än en katastrof.
Låt oss göra en tillbakablick. När finalen flyttades 2013 valde förbundet Friends arena framför Tele 2. Till SVT förklarade dåvarande ordföranden i förbundet Håkan Ramsin att det bland annat var publikkapaciteten (!) som gjorde att man satsade på Friends. Bandyfinalen skulle bli Sveriges svar på Super Bowl och då räckte inte drygt 30 000 platser på Globenarenan till.
En katastrofal felbedömning skulle det visa sig. Redan året efter succépremiären i Solna (som mest berodde på nyhetens behag och att Hammarby spelade) föll publiksiffran till bara drygt 20 000. Platserna på Tele 2 verkade trots allt ändå räcka och finalen fick flyttas dit trots att det var sagt att den skulle spelas på Friends i åtminstone fem år.
Men inte heller Tele 2 har fyllts till mer än hälften. Lördagens publiksiffra var den sämsta på över 20 år - trots att det var två av Sveriges publikstarkaste lag som spelade (etta och fyra i årets publikliga).
Bandyfinalen lockar inte längre dem som inte är supportrar till något av lagen. Tycka vad man vill men en stor del av charmen med bandyfinalen tidigare var nog att den spelades utomhus. Att stå ute i vårsolen, bländas av isen och se den läckraste av alla idrotter kunde få vem som helst att bli sugen på att gå. Bandyfinalen var lite som den allsvenska fotbollspremiären – den var någonting mycket större än bara själva matchen.
Finalen i Tele 2 är inte det. Det finns inget unikt med den. Arrangemanget är piggt som TV-pucken. När VSK fick sina medaljer dånade Queens We are the champions från 1977 ut ur högtalarna. Det är så j***a fantasilöst att bara det är skäl nog till att stanna hemma.
Eftersom finalen aldrig kommer att flyttas tillbaka till Uppsala (jag säger inte ens att det vore en bra idé) så fokuserar jag istället på några saker som kanske skulle kunna lyfta finalhelgen något.
1) Flytta klackarna till långsidorna. Det är ett hån mot de mest intresserade att de ska se sämst. Med klackarna på långsidan kommer fler åskådare att dras med i sångerna och stämningen blir bättre. En större del av arenan borde också indelas efter vilket lag man håller på.
2) Inför ståplats på den delen av långsidan där klackarna bör stå.
3) Öppna taket. Om det inte finns risk för nederbörd bör finalen spelas under bar himmel. Det ger bättre atmosfär och spelarna slipper klaga på att hallen blir för varm och isen för mjuk.
