LBK:s spel i lägre serier, kval mm
Nu på lördag är det då dags för seriepremiär och här kommer en liten tillbakablick från vår krönikör, Göran Bergshem. Den här gången handlar det bland annat om när Tord Amre klarade kvar LBK i högsta serien i slutminuterna. Och när Mill 2004/2005 reducerade till 4-7 borta mot Kalix, som räckte för att hänga kvar.
Till helgen startar LBK sin fjärde raka säsong i näst högsta serien. Som LBK-supporter vill man gärna förknippa LBK med spel i högsta serien men faktum är att de första tolv säsongerna spelades i en lägre serie och sedan dess har laget till och från spelat i näst högsta serien. Om jag har räknat rätt är det 21 säsonger utanför allsvenskan/elitserien sedan klubben grundades 1943, men efter att man väl kom upp 1955 har man bara varit ur en eller två säsong/er i taget tills 2007.
Om vi ska ta det från början så spelades första säsongen i den så kallade Hälsingeserien vilket väl motsvarade gamla division 3. Säsongen 1949/50 var det dags för första kvalet men laget föll mot Lesjöfors borta efter att domaren varit lite väl ”hemmavänlig” (det påstås att domaren blivit bjuden på semester en vecka av ”bandybaronen” De Geer innan matchen), men fem år senare gick det alltså bättre efter lyckosamt dubbelmöte mot Grycksbo.
Första gången LBK åkte ur högsta serien var 1962 och nästa gång var det 1967, men nu gick det mycket bättre (stor del av förtjänsten var nog Torbjörn Eks) och redan 1970 var det ju dags för första finalen (förlust mot Katrineholm).
Om första delen av 70-talet var lyckosam var andra halvan sämre efter att stjärnspelare som Ek, Bengt Erikson, Lage Norden och Stefan Johansson lämnat laget. Inför sista omgången säsongen 1977/78 var läget kritiskt. Minst en poäng i hemmamatchen mot Selånger behövdes för att hänga kvar. När Selånger utökade sin ledning till 3-5 med bara ca två minuter kvar trodde många hemmafans att det var kört så de flesta lämnade arenan, men LBK gav inte upp. Tommy Nilsson reducerade efter förspel av Tord Amre och Tord kvitterade själv minuten efter. Om det var glädje i Ljusdal var det desto surare miner hos Falun som istället ramlade ur. I vissa medier kom det att kallas för undret i Ljusdal.
Nu följde ungefär tio bra år men 1988/89 var det dags igen. Efter förlust mot Kungälv i sista matchen var det återigen dags för degradering. Nu värvades två unga och lovande finnar vid namn Ari Holopainen och Lasse Laakonen och de skulle göra målen tillsammans med egna produkten Micke Djäkner. Den första matchen i division 1 spelades, liksom i år (dock på bortaplan), mot Borlänge med klar vinst för de gulgröna, 11-3. Även i den första hemmamatchen blir det storseger, 10-1 mot Linghed. Jag har en minnesbild av att Djäkner vid avslag kör in på motståndarplanhalvan och avlossar ett mäktigt skott från långt håll utan chans för målvakten, 1-0 i första minuten! Resten av säsongen fortsätter på samma vis och LBK vinner serien med tre tappade poäng på 18 poäng med över 150 gjorda mål. I kvalet vinner LBK gruppen efter storseger i sista matchen mot Kalix, 14-1.
Säsongen som följer i allsvenskan blir inte lyckosam trots att man förstärkt med en talang från Kalix, Palle Rönnkvist. I den stentuffa fortsättningsserien inleder LBK lyckosamt med segrar mot Villa och Karlstads/Göta men sedan följer en rad förluster och i sista matchen blir det storstryk mot Vänersborg, vilket leder på nytt till nedflyttning.
LBK börjar om igen nu utan finnar men istället med ryssar för första gången. Defensiven förstärks väsentligt genom stjärnbacken Zimin som spelat i ryska landslaget. Dessutom värvas den mindre namnkunnige mittfältaren Naumov. Även denna gång tappas bara tre poäng, dock görs färre mål görs men å andra sidan släpps mindre mål in. I det nervösa kvalet står Essinge, Falun och framför allt Bollnäs för motståndet. I det blå/orange laget återfinns LBK-legenden Tord Amre. Essinge avfärdas lätt, 17-1 hemma torde vara en av de största segrarna någonsin. Mot Falun blir det en seger och en förlust. I den sista matchen, som spelas borta, står Bollnäs för motståndet, där det blir uddamålsvinst för Ljusdal och därmed återigen spel i högsta serien.
Därefter var det allsvenskan ända till 2003/04 även om det behövdes kvalspel säsongen 1993/94 för att klara sig kvar. Säsongen hade inletts bra men efter att Gapanovich nesligt lämnade laget gick det bara utför. Även om det blev några vinster på slutet lyckades man inte undvika nedflyttning.
De kommande två säsongerna blev det ödesmatcher mot Kalix. Den första säsongen, 2004/05, hade man förstärkt laget med en finne, forwarden Huhtanen, och en bit in på säsongen kom två unga ryssar som inte platsade i Vodnik, backen Usov och mittfältaren Loginov. I ett avgörande dubbelmöte mot Kalix skulle det avgöras vilket lag som skulle få spela i högsta serien nästkommande säsong. Efter LBK-seger hemma fick man inte förlora med för stor marginal borta och genom Mills reducering till 4-7 i slutminuterna gick man upp med minsta möjliga marginal. Säsongen 2005/06 blev inte så lysande även om LBK fått låna två ryssar från Dynamo, Lulumov och Oparin, samt att Lars Fall kom tillbaka från Vänersborg. I slutet av fortsättningsserien skedde en uppryckning men kvalplats kunde inte undvikas där återigen Kalix stod för motståndet. Denna gång blev utgången inte lika dramatisk även om kampen på IP inleddes dåligt av LBK, 0-2 underläge vändes till 6-2 vinst. Den därpå följande säsongen kunde dock inte nedflyttning undvikas och sedan 2007 spelar alltså LBK i näst högsta serien.
På lördag hoppas jag förstås på en upprepning från säsongsdebuten 1989/90, alltså storseger mot Borlänge. Om sedan en högre lägstanivå kan hållas under serien tror jag att vi LBK-supportrar kan gå en rolig säsong till mötes.
/ Göran Bergshem
Om vi ska ta det från början så spelades första säsongen i den så kallade Hälsingeserien vilket väl motsvarade gamla division 3. Säsongen 1949/50 var det dags för första kvalet men laget föll mot Lesjöfors borta efter att domaren varit lite väl ”hemmavänlig” (det påstås att domaren blivit bjuden på semester en vecka av ”bandybaronen” De Geer innan matchen), men fem år senare gick det alltså bättre efter lyckosamt dubbelmöte mot Grycksbo.
Första gången LBK åkte ur högsta serien var 1962 och nästa gång var det 1967, men nu gick det mycket bättre (stor del av förtjänsten var nog Torbjörn Eks) och redan 1970 var det ju dags för första finalen (förlust mot Katrineholm).
Om första delen av 70-talet var lyckosam var andra halvan sämre efter att stjärnspelare som Ek, Bengt Erikson, Lage Norden och Stefan Johansson lämnat laget. Inför sista omgången säsongen 1977/78 var läget kritiskt. Minst en poäng i hemmamatchen mot Selånger behövdes för att hänga kvar. När Selånger utökade sin ledning till 3-5 med bara ca två minuter kvar trodde många hemmafans att det var kört så de flesta lämnade arenan, men LBK gav inte upp. Tommy Nilsson reducerade efter förspel av Tord Amre och Tord kvitterade själv minuten efter. Om det var glädje i Ljusdal var det desto surare miner hos Falun som istället ramlade ur. I vissa medier kom det att kallas för undret i Ljusdal.
Nu följde ungefär tio bra år men 1988/89 var det dags igen. Efter förlust mot Kungälv i sista matchen var det återigen dags för degradering. Nu värvades två unga och lovande finnar vid namn Ari Holopainen och Lasse Laakonen och de skulle göra målen tillsammans med egna produkten Micke Djäkner. Den första matchen i division 1 spelades, liksom i år (dock på bortaplan), mot Borlänge med klar vinst för de gulgröna, 11-3. Även i den första hemmamatchen blir det storseger, 10-1 mot Linghed. Jag har en minnesbild av att Djäkner vid avslag kör in på motståndarplanhalvan och avlossar ett mäktigt skott från långt håll utan chans för målvakten, 1-0 i första minuten! Resten av säsongen fortsätter på samma vis och LBK vinner serien med tre tappade poäng på 18 poäng med över 150 gjorda mål. I kvalet vinner LBK gruppen efter storseger i sista matchen mot Kalix, 14-1.
Säsongen som följer i allsvenskan blir inte lyckosam trots att man förstärkt med en talang från Kalix, Palle Rönnkvist. I den stentuffa fortsättningsserien inleder LBK lyckosamt med segrar mot Villa och Karlstads/Göta men sedan följer en rad förluster och i sista matchen blir det storstryk mot Vänersborg, vilket leder på nytt till nedflyttning.
LBK börjar om igen nu utan finnar men istället med ryssar för första gången. Defensiven förstärks väsentligt genom stjärnbacken Zimin som spelat i ryska landslaget. Dessutom värvas den mindre namnkunnige mittfältaren Naumov. Även denna gång tappas bara tre poäng, dock görs färre mål görs men å andra sidan släpps mindre mål in. I det nervösa kvalet står Essinge, Falun och framför allt Bollnäs för motståndet. I det blå/orange laget återfinns LBK-legenden Tord Amre. Essinge avfärdas lätt, 17-1 hemma torde vara en av de största segrarna någonsin. Mot Falun blir det en seger och en förlust. I den sista matchen, som spelas borta, står Bollnäs för motståndet, där det blir uddamålsvinst för Ljusdal och därmed återigen spel i högsta serien.
Därefter var det allsvenskan ända till 2003/04 även om det behövdes kvalspel säsongen 1993/94 för att klara sig kvar. Säsongen hade inletts bra men efter att Gapanovich nesligt lämnade laget gick det bara utför. Även om det blev några vinster på slutet lyckades man inte undvika nedflyttning.
De kommande två säsongerna blev det ödesmatcher mot Kalix. Den första säsongen, 2004/05, hade man förstärkt laget med en finne, forwarden Huhtanen, och en bit in på säsongen kom två unga ryssar som inte platsade i Vodnik, backen Usov och mittfältaren Loginov. I ett avgörande dubbelmöte mot Kalix skulle det avgöras vilket lag som skulle få spela i högsta serien nästkommande säsong. Efter LBK-seger hemma fick man inte förlora med för stor marginal borta och genom Mills reducering till 4-7 i slutminuterna gick man upp med minsta möjliga marginal. Säsongen 2005/06 blev inte så lysande även om LBK fått låna två ryssar från Dynamo, Lulumov och Oparin, samt att Lars Fall kom tillbaka från Vänersborg. I slutet av fortsättningsserien skedde en uppryckning men kvalplats kunde inte undvikas där återigen Kalix stod för motståndet. Denna gång blev utgången inte lika dramatisk även om kampen på IP inleddes dåligt av LBK, 0-2 underläge vändes till 6-2 vinst. Den därpå följande säsongen kunde dock inte nedflyttning undvikas och sedan 2007 spelar alltså LBK i näst högsta serien.
På lördag hoppas jag förstås på en upprepning från säsongsdebuten 1989/90, alltså storseger mot Borlänge. Om sedan en högre lägstanivå kan hållas under serien tror jag att vi LBK-supportrar kan gå en rolig säsong till mötes.
/ Göran Bergshem
Webredaktionen2010-11-04 18:57:35
