Femte raka förlusten för Ljusdal
I Hälsingederbyt på IP drog Bollnäs det längsta strået. En hårt arbetande Anton Dahlberg var skillnaden. Framför 1548 åskådare blev den femte raka förlusten ett faktum för nykomlingarna Ljusdal.
Inför ett godkänt fyllt IP föll Ljusdal under fredagskvällen. Tre mål signerade Dennis Sadakov, alla assisterad av storspelande Anton Dahlberg, skulle visa sig vara ett tungt sänke för nykomlingarna som trots hårt arbete fick siffrorna 2–6 skrivna.
Ljusdal som inledde den första halvleken bra, fick under den andra halvleken jobba i uppförsbacke efter att Rasmus Skarps på straff fixat 1–4 till bortalaget strax innan halvtidsvilan.
Ljusdal har i och med gårdagen inlett säsongen med 9 gjorda mål och 45 insläppta mål, på 5 matcher.
Är det kört? Det tror inte jag.
Gårdagens förlust mot Bollnäs är ett bra exempel på den filosofi som både tränare och spelare använt sig av sedan säsongsstarten, att ta små steg framåt. Igår fick vi se ett Ljusdal som till större delar av matchen utmanar ett formstarkt Bollnäs. Delvis kommer motståndet från en 8–3 vinst mot Hammarby. Låt oss heller inte glömma den urstarka första halvleken mot Villa Lidköping, där man faktiskt utmanar de regerande mästarna på ett sätt som ingen annan hittills gjort sedan elitseriestarten (förutom Broberg).
Vem hade egentligen på förhand kunnat räkna ut att matchbilden skulle se ut såhär? Det ska vara spelare och ledare i Ljusdal själva, som uppenbarligen tror på sin spelidé om fart och raka anfall.
2–6 är ett resultat för sig, även i bandymått. Att frånta Bollnäs den starka insatts de faktiskt gör vore tjänstefel. Men att bortse från den prestation nykomlingarna gör vore också annat än rätt.
Igår visade man vid flertal tillfällen att försvarsspelet börjar ordna till sig, även om Bollnäs lyft tillslut blir övermäktiga. Trots ynka 2 mål får vi också säga att Ljusdal visar upp ett anfall som alltmer börjar likna elitserieklass, där man spelar i enlighet med sin egen idé om fartfyllt raka forceringar.
Ljusdal har vid tillfällen visat upp sin lägsta nivå, för att inte tala om bortamatchen på Västerås som slutade 14–1 till grönvitt.
Men kom då ihåg att Ljusdal vid gårdagens match stundtals visar upp en högsta nivå som heter duga.
Någonstans känns det dessutom som att en absoluta högsta nivån är långt ifrån uppnådd.
Vad kan vi egentligen förvänta oss under kommande vinter? Ett ungt och oerfaret lag kombinerat med denna typ av talang är en cocktail vi sällan ser i svensk bandy. Frågar du mig ligger säsongens första seger bakom hörnet.
För att sätta punkt kan vi konstatera att Ljusdal i skrivande stund ligger trea i publikligan med ett snitt om 1528 åskådare per match. Visserligen har de två inledande matcherna varit derbyn mot både Broberg och Bollnäs, men hur många elitserielag hade egentligen lockat så många åskådare till sina arenor med ett facit om 9 gjorda mål och 45 insläppta mål?
Ljusdal har inte spelat i elitserien på 9 år, men supporterskaran finns fortfarande kvar. Bandyintresset är glödhett i Ljusdal. Stora förluster åt sidan, klubben gör uppenbarligen någonting rätt.
Bandysverige. Gör som Ljusdal och Hälsingland, se bandy på riktigt!
