Krönika: Dubbelhelg Tranås och Nässjö 18/19
Skribent: Atle Swedin
April 2020, abstinensen är total, ingen livesport på grund av Coronapandemin. I ett sådant här läge är det roligt att kunna minnas tillbaka till en roligare tid. En helg jag kommer ihåg speciellt extra är dubbelhelgen den tolfte (lördag) och den trettonde (söndag) januari 2019. Det var en helg Ljusdal skulle möta Tranås BOIS och Nässjö IF nere i de småländska skogarna. Det var en helg som sportsligt inte var en riktig succé. Det blev vinst mot Tranås med 4-5 efter dramatik där Ljusdal kunde vända på matchen efter att man hamnat i ett 2-0 underläge efter 21 minuter. Ljusdal kunde dock kvittera innan halvtid via Joel Wilhelmsson och Emil Melin (ja jag vet att han bytt efternamn till Järbing men det är ingen som kallar han för det och då tänker inte jag göra det heller!). Tranås gjorde 3-2 i början av andra halvlek men Ljusdal kunde vända efter två mål av Joel Wilhelmsson och ett mål av Jonas Pettersson till 3-5. Tranås var dock inte klar med målskyttet utan Konstantin Akhlestin reducerade till 4-5 som blev slutresultatet. Det sportsliga (eller osportsliga) man kommer ihåg mest från denna match är när Ljusdals reservmålvakt Axel Nilsson tar en tia för olämpligt i 95:e(!!). Man måste ju älska när det blir lite känslor i bandy, Axel är en sådan kille att när det kommer till bandy är han inte rädd att visa lite känslor. Det är sådana spelare man älskar som supporter. Att inte Axel fått fler tior för olämpligt är för mig ofattbart, ändra dig aldrig Axel, du är perfekt som du är!
Matchen i Nässjö blev dock inte en lika stor kioskvältare likt den i Tranås. Förlust med 6-3. Spelmässigt var man med hela matchen men det gäller att man gör mål också på de lägen man får. Det gick heller inte att övertyga assisterande domare Håkan Birgersson om dubbelt arvode om han gjorde så att Ljusdal skulle vinna. Man kanske skulle ha erbjudit huvuddomaren istället, då kanske det hade nappat, vem vet? Det sportsliga man tar med sig från denna match är när Mattias Blom gör mål på hörna. Mattias har just nu (2020) kritat på ett ettårs kontrakt med Falu BS, efter det så får han jävlar anamma ta och komma tillbaka till Ljusdal, det är i gulgrönt du hör hemma! Tungt med förlust såklart med ännu tyngre var det att sitta och sträcktugga ca 70 mil hem på en söndag klockan 16:00.
Det är dock inte det sportsliga jag kommer bäst ihåg från denna helg, det är resan dit. Det finns en gammal klyscha som säger att det viktigaste inte är målet utan det är resan dit. Lite ungefär som Sagan om ringen filmerna. I detta fall kan jag välja att hålla med.
I vår lilla supportergrupp är vi fyra stycken med bas i Hälsingland, jag, brorsan Amrik, Andreas och Robert. Jag, Amrik och Andreas är 22 år. Andreas har jag och Amrik känt sedan vi var sex år men Robert är i jämförelse en relativt ny bekantskap. Robert var faktiskt min och Andreas mentor och matte och NO-lärare under vårt första år på högstadiet. Robert är 48 år (fyller 49 i år) och kommer från Sandviken men han hejar på Ljusdal i bandy, starkt tycker jag (personligen så tror jag att kontrasterna mellan svart och vitt på SAIK:s matchdräkt är för mycket för honom!) Ingen av oss kommer faktiskt från Ljusdal, det är bara jag och brorsan som har någon koppling till Ljusdal då vår farfar var uppvuxen som finskt krigsbarn i Ljusdal och nu ligger begraven i Familjen Swedins familjegrav på Ljusdals kyrkogård. Annars så kommer vi från grannsocknen Delsbo, alla är just nu bosatt där och det är därifrån vi utgår när vi åker på matcherna. Anledningen varför vi som Dellbor hejar på Ljusdal i bandy är en helt annan historia…
Resan till Småland blev inte av som vi riktigt tänkt, främst på grund av tågstrul. Det ska nämnas att Robert är gammal miljöpartist och är väldigt mån om att åka kollektivt så ofta det går. Vi hade tänkt att ta nattåget ner till Stockholm för att sedan ta snabbtåget till Nässjö och från Nässjö ta Krösatåget till Tranås. Alla var med på det då tågtiderna passade så bra med matchstart i Tranås som var satt till 14:00. Eftersom vi skulle åka på natten ville vi ha en chans att sova så vi bokade en sovkupé ombord på nattåget. Enda kruxen var att det inte gick att boka sovplats från Hudiksvall där vi hade tänkt att hoppa på men det gick att boka sovplats från Härnösand. Det var inte hela världen då Robert vid denna tidpunkt hade en kvinnlig bekant i Härnösand som han besökte vid jämna mellanrum. Efter att Robert hälsat på sin kvinnliga bekantskap satte han sig på en lokal krog där det till hans stora förvåning vällde in maskeradklädda gymnasieungdomar, det var nämligen en planerad gymnasiefest som skulle hållas där. Robert då 47 bast kände sig lite ”out of place”. Tanken var alltså att Robert skulle hoppa på i Härnösand och att jag, Amrik och Andreas skulle hoppa på i Hudiksvall. Alla som lyssnat på radion på morgonen vet att nattåget som avgår från Narvik ofta är försenat, i vårt fall började det med en försening, sedan två förseningar och sedan ett totalt inställt tåg. Det var något förbannat signalfel i den världskända metropolen Bastuträsk som ställde till det. Klockan var nu typ 03:30, Robert fast i Härnösand och vi i Delsbo. För vissa hade kanske historien slutat här men inte när det gäller LBK-fanatiker som oss! Den snabbt smidda plan B blev att jag, Amrik och Andreas skulle ta Roberts bil ner till Småland och Robert skulle ta snabbtåget ner mot Stockholm som gick klockan 06:00 från Sundsvall och sedan ta sig till Tranås därifrån. Medan vi tre håller på att bryta oss in i Roberts hus för att hämta bilnycklarna avbokar Robert tågbiljetterna i Härnösand. Jag, Amrik och Andreas åker från Delsbo mot Småland ca 04:30. Andreas drog det korta strået och fick köra. Det ska nämnas att det inte blev mycket sömn denna natt. Robert fast i Härnösand och måste på något sätt ta sig till Sundsvall, det går ingen kollektivtrafik så han måste pröjsa 1000 spänn för en taxi till Sundsvall.
Det ska sägas att Andreas är en effektiv förare och klockan 10:00 var vi framme i Tranås. Matchstart 14:00 och då ställer vi oss frågan: Vad gör man i Tranås en lördagsförmiddag? Svaret är: Inte ett jävla skit kan man göra förutom att åka runt och glo. Tranås var inte direkt imponerande, vi käkade lunch på en av de lokala restaurangerna och jag upptäckte hur mycket jag ogillar ”kebabsås”. Hädan efter kommer jag aldrig att välja kebabsås utan kommer välja något annat, till exempel vitlökssås eller starksås.
Robert då? Efter han hoppat på snabbtåget i Sundsvall bär det av söderut. Schemat är tajt, lite osäkert om han kommer hinna till matchstart 14:00. Reseplaneraren visar den snabbaste rutten till Tranås, den rutten gick från Uppsala via Västerås och Mjölby. Väl i Uppsala måste Robert ta första morgonbussen till Västerås. I Västerås tar Robert sedan buss till Mjölby där han blir tvingad att vänta i en och en halv timme på bussen till Tranås. Det ska nämnas att Swetouch arena i Tranås inte direkt ligger nära järnvägsstationen så Robert bokar en taxi från stationen till arenan. Då kommer jag till en av de sjukaste scener jag sett på en bandyarena, Robert som varit fast i Härnösand och suttit en och en halv timme och väntat i Mjölby kommer till arenan med fem minuter till godo! Klockan 13:55 glider Robert in på Swetouch arena som om ingenting hade hänt. Jag klassar detta som en av de sjukaste grejer jag sett på en bandyarena med viss konkurrens dock. Jag har sett Misha Sveshnikov fullständigt leka runt med allsvenska försvar och Oscar Jonsson göra ett av sina patenterade ”Maradona”- mål. Men att se Robert glida in på arenan fem minuter innan matchstart efter allt strul med inställda tåg med mera tar alla priser. Ingen av oss andra trodde att Robert skulle hinna men han överbevisade oss alla.
Efter matchen i Tranås åker vi ner till Nässjö, det vi kommer på under färden ner är att Nässjö just påbörjat sin match mot Västanfors och eftersom Andreas är en effektiv förare hinner vi ner till Stinsen arena i halvtid. Vi tänkte överraska Röda Bollen med ett besök. Vi lärde känna ett par Röda Bollare under finalspelet av den Allsvenska Supercupen i Örebro på försäsongen, det är en historia i sig att berätta om. När vi kommer in i RB:stå möts vi bara av glädje, så himla roligt. I Röda Bollens podcast ”Blåstället” pratar de om en telefonfadäs gällande Amrik Swedin. Det gick till på så sätt att när Nässjö IF gör mål så börjar Christoffer ”Myran” Darell vifta med en flagga som stöter till Amriks högra hand där han håller i sin telefon varpå telefonen faller med en hiskelig fart med skärmen rakt ner på det lägsta steget på läktaren, Amrik stod vid detta läge ganska högt upp på läktaren. Telefonen var sedan helt kaputt, men det är smällar man får ta när man har en eller två portföljsinnehåll innanför västen.
Efter matchen tar vi taxi från Stinsen till Hotell Högland då Andreas inte kunnat hålla sig från portföljen i en halvlek. Väl inne på hotellet ska vi checka in, då säger receptionisten att Robert bokat helgen som kommer, inte den helg vi faktiskt skulle sova över. Det visar sig i efterhand att Robert bokat hotell med en eller två rödvinsflaskor i buken (exakt antal är inte klart). Det var dock ingen fara då det var i princip tomt på hotellet så det var bara att boka om. Efter vi hade gjort oss hemmastadda på rummen gick vi ner i baren. Amrik var vid denna tidpunkt så odrägligt full att vi skickade tillbaka honom till rummet. Robert hade bokat ett eget rum och jag, Amrik och Andreas fick dela rum.
?Resan hem efter matchen på söndagen är också en historia värd att berätta, lite bakgrund till denna är att jag och Amrik vid detta tillfälle bodde i Sundsvall på grund av att vi studerade där och att på måndag morgonen har ett obligatoriskt seminarium på Mittuniversitetets campus. Robert avbokade biljetterna till Nässjö och Tranås under natten till lördagen den 12:e, i de biljetterna fanns även biljetterna hem. Jag fick då boka nya biljetter från Hudiksvalls station till Sundsvall, kom ihåg att Robert och Andreas bor i Delsbo och vill inte köra till Sundsvall i onödan (det tar ca en timme till Sundsvall från Hudiksvall). Från Nässjö till Stockholm går det bra att köra, Andreas körde så effektivt han kunde tills vi måste stanna för att tanka. Efter tankstopp sker ett förarbyte, Robert tar över. Robert är en mer erfaren förare än Andreas men inte lika effektiv. Väl på E4:an blir det självklart stopp norr om Uppsala, vi behöver dock stå ca 20 minuter men det räcker för att min och Amriks tidtabell ska sättas ur spel. Det ska tilläggas att det var mycket halt väglag då det regnat lite underkylt. När vi passerar Söderhamn ligger vi ca en minut före tåget och måste på något sätt kunna köra in lite tid vilket är svårt på grund av rådande väglag. När vi väl svänger av till Hudiksvall från E4:an stampar Robert plattan i mattan, in i Hudik som en silvrig Volvo s60 torped. In på station i Hudik med en minut kvar till tåget går svänger Robert in med fullt bredställ, snö och slask sprutar överallt, ut med väskor och allt springer jag och Amrik till tåget där konduktören tar emot oss med tefatsögon. Lagöverträdelser och annat struntade man i då, vi hann med tåget!
