Veckans betraktelse
Jag satt hemma och betraktade på min kammare. Jag besökte den där Franssons blogg och fick inspiration. Så nu har jag tänkt på bandyhallar.
Försäsongen har ju redan börjat för norrlagen. Detta helt beroende på bandykyrkan i Edsbyn. Broberg, Sandviken, Bollnäs, Falun och framförallt Edsbyn har ju redan fått i gång matchandet, men framförallt sätter sig spelet på stor is redan nu. Till skillnad från små ishockeyrinkar, där förvuxna pojkar kan glida omkring och banka på varandra. Det är dags att bygga en bandyhall i södra Sverige! För mig kvittar var man bygger den, det får gärna vara i Motala, men jag tror inte det kommer att ske. Vi kommer ha en hall i Västerås rätt så snart tror jag. Vetlanda har nog också en snart, det verkar i alla fall så. Men som jag sa, det kvittar var den byggs, bara den byggs. En hall betyder så otroligt mycket för hela bandyn på försäsongen. Under säsongen är det kanske ännu bättre att hallen ligger just på ens egen ort, men i september/oktober kan alla dra nytta av bygget.
Naturligtvis, det är inte bara lagen från norr som vinner på Edsbyns hall. I helgen spelas Champions Cup (eller det började redan i kväll) med lag från både norr och söder. Samtidigt som fördelningen är något ojämn, 6-3 till norr i antal lag. Tre söderlag får alltså chansen att spela på fullgod stor is redan i september. Det borde vara åtta. Alla borde få chansen. Därför ska vi bygga en eller flera bandyhallar i Sverige. Framför allt i södra Sverige. Bygg gärna en Skåne, det vore nyskapande. Kanske ska den rotera runt sin egen axel? Nej, skämt åsido, spela bandy inomhus, hur mycket det än smärtar, är framtiden. Ingen väderkänslighet, publikvänligt och, som hela betraktelsen handlar om, man får en tidigare försäsong. Dessutom vinner man SM-guld två år i rad när man har byggt hallen. En tillfällighet? Ja, troligtvis, men ändå. Det är kul att uppvisa fakta.
Jag har aldrig varit i Edsbyns hall och tittat på en match, så jag kan inte redovisa om stämningen och hur det är att titta på bandy utan tjocka vantar och långkalsonger. Jag kan däremot tänka mig att det hela är, som de säger i Torsk på Tallinn: ”Som hemma fast annorlunda.” Det är vanlig bandy, under tak. Man märker nog knappt någon skillnad. Bara portföljerna finns där och en god grillad korv finns där. Då finns bandyatomsfären.
Dessutom är namnet bandykyrka en sådan fullträff, så det är vad vi borde kalla den. Kanske ska vi bygga en hall på någon religiös ort? Eller på en gammal gravplats? Bandykyrka är en tio-poängare och klart ett ord att ta med i Svenska Akademins ordlista. Om det inte redan är med.
