Kort summering med tacksamhet
Så har då ännu en säsong lagts till handlingarna och uppgått i den dammiga lunta som kallas IFK Motala bandys historia.
Att resa sig ur nederlag, skam, förnedring och förlust är en bedrift som alltid väckt min beundran. När stridslarmet tjuter öronbedövande runt omkring och allt syns hopplöst förlorat, att då i elfte timmen mäkta med att resa sig och mödosamt starta vägen tillbaka till ärans scener, är en hjältes agerande. Inget mindre än!
IFK Motala i februari 2009: En spillra av fornstora dagar, en blåvit pyrande askhög, en dröm och illusion slagen i tusentals hånande spillror på ett dammigt golv av pissgula fläckar. Trettio år av spel i högsta serien ett minne blott. En mardröm fylld av slagna och krossade bandyspelare som en efter en flyr det sjunkande skeppet. Ett döende lejon på savannen, som förgäves slår omkring sig i sina dödsryckningar. Kvar, hängande i masttoppen på vraket, hängde skutans kapten, Dennis Gustavsson, spejande mot horisonten. Inget land i sikte, inga räddningsfartyg på väg.
IFK Motala i februari 2010: Efter en hedrande femteplats med ett lag innehållande en fin mix av ungt och rutinerat trampar blåvitt trygg och säker mark igen. Nya spelare som givits förtroende har vuxit och givit oss anhängare tron på framtiden tillbaka. IFK Motala nämns ånyo med respekt i bandykretsar och en ny dag har randats för Östergötlands bandystolhet. Vad framtiden har att utvisa vet ingen av oss, men när man ser killar som Folkesson, Thor, Tell, Kindvall, Nordlund, Ridderström, Kjellberg, Linus med flera kan man förnöjsamt konstatera att kommande år kan bli riktigt trevliga för IFK. Detta kombinerat med rykten om Ågrén, Lukas, Lasse Bryngelsson med flera gör att det känns lugnare i IFK-hjärtat än på mången god dag så här års.
Hur var då resan? Från den första träningen med endast två seniorer och resten juniorer för drygt ett år sedan har IFK Motala gått från klarhet till klarhet. De fyras gäng, bestående av de rutinerade herrarna Spångberg, Sjöholm, Jonas Eriksson och Heurlén skrev på och sakta men säkert fylldes truppen av duktiga killar med hjärta för blåvitt. Yurij anslöt under sommaren och mixen av gammalt och ungt började sätta sig. Efter att gjort en bra insats i Svenska cupen började IFK nämnas med respekt inför starten av den södra allsvenskan och de stora kvällsdrakarna tippade till och med IFK Motala som seriesegrare.
Resultatet vet vi. En femteplats och säkrat spel i Svenska cupen i höst.
Så här i efterhand kan man väl nämna två avgörande faktorer som gjorde att det till sist blev denna hedrande och fullt godkända femteplats för IFK:
1. Poängtapp i matcher som borde vunnits:
I några matcher har detta unga IFK Motala inte lyckats knyta åt säcken. De säkra poäng som finns att hämta i alla serier har inte blåvitt lyckats bärga. Den orutin som finns i laget har lyst igenom och det har lett till att man tappat en eller två poäng i matcher som man borde kunnat vinna. Grova försvarstabbar och onödigt insläppta mål i matchinledningar har varit en ful ovana i vissa matcher, något som man måste jobba med inför nästa säsong.
2. Obalans i laget?!?
Frågetecknen finns där eftersom jag vet att det finns de som inte håller med mig. Jag påstår dock att IFK 2009/2010 var obalanserat i sin uppbyggnad. Offensivt vill jag hävda att IFK med namn som Nikulshin, Spångberg, Jonas Eriksson och även Sjöholm (när han deltog i offensiven från sin högerhalv) var elitseriemässigt, medan defensiven innehöll övervägande osäkra kort. Dock tycker jag att dessa ungtuppar gjort det mycket bra, men i några matcher, (se punkt 1) har orutinen lyst igenom. Med en eller ett par tunga och rutinerade pjäser även defensivt tror jag IFK kunnat slåss i tabelltoppen.
Framtiden då? Då jag varken är något orakel eller någon siare avhåller jag mig från spekulationer till vi ser vilka killar som ansluter till IFK, vilka som lägger av/byter klubb och hur lagbygget inför 2010/2011 ser ut. Jag skulle dock vilja publicera följande önskelista:
1. En etablerad och stabil back.
2. En snabb raket på mittfältet
3. En målskytt som komplement till Jonas.
Till sist vill jag rikta ett stort tack till följande aktörer:
Forza blåvitt, publiken på matcherna, Erik Jonsson på Svenska bandyförbundet, före detta IFK-spelare som ställt upp på intervjuer inför matcherna, spelare från andra lag som ställt upp på intervjuer, mina kollegor på Motalaredaktionen, Agge Kindvall för sms från bortamatcherna samt sist och inte minst alla övriga spelare och ledare i IFK Motala bandy som förgyllt ännu en kall och bister vinter. Min beundran kvarstår.
Återstår en stund av vila och begrundan innan redaktionen återkommer med rapporter från Silly Season, intervjuer och rapporter från försäsongsträningen.
