Positiva vindar i IFK!
Efter regn kommer solsken sägs det, ett begrepp som passar väldigt bra in på IFK Motala bandy.
2009-02-22 var ett mörkt datum för alla ledare, spelare och fans. IFK åkte upp till Uppsala och var tvingade att vinna för att ha en chans att nå kvalspel. I premiären hade man krossat Sirius hemma men ändå var läget helt annorlunda nu. Sirius hade efter matchen mot IFK gått som tåget och låg i toppen av tabellen och IFK hade radat upp förluster och endast vunnit fyra matcher på hela säsongen. Visst fanns förhoppningar att IFK skulle klara sig kvar, man hade ju varit med ena benet i allsvenskan förr och klarat sig. Så skulle dock inte fallet bli denna säsong. Sirius hade vunnit med 4-1 och nu stod det klart, IFK Motala ramlar ur högsta serien efter 30 raka säsonger i allsvenskan/elitserien.
Den dagen har jag svårt att glömma. Man kunde köpa matchen på Sirius hemsida och vilken ångest det var. Efter matchen satt jag bara och stirrade rakt in i skärmen en bra stund och allt kändes bara så fruktansvärt tomt. Man trodde knappt att det var sant. Året innan hade man ju med i princip samma lag tagit sig till SM-kvartsfinal mot Bajen och ett tag ledde man elitserien.
Motala mådde inte bra, man hade störst arbetslöshet i hela länet sedans stadens två största industrier lades ner. Har nog aldrig varit med om en så lång kö som det var till arbetsförmedlingen då! Detta gjorde ju inte saken lättare att få hit spelare utifrån då det inte fanns några jobb att locka med direkt.
Föreningen satte sig ner och lade upp en plan på att man skulle satsa på sina egna produkter och på tre år skulle man vara tillbaka i elitserien. Måste säga att jag var skeptisk, kanske för att det mesta var skit just förtillfället. Men dessa killar som skulle vara med och ta oss tillbaka hade ju knappt fått spela en minut i A-laget. IFK hade också tappat nästan ett helt lag till denna säsong. Som tur var stannade dom mest rutinerade spelarna (Heurlén, Spångberg och Sjöholm) som dessa unga killar kunde luta sig tillbaka mot.
Första året slutade man femma, ett helt klart godkänt resultat med tanke på den omstarten man gjort. Det var verkligen början på något riktigt bra.
Andra året fick man tillbaka en rad spelare. Eric Ågren, Sandell och Thorsson bland annat. Man var starkare nu. De yngre blev bättre för varje match som gick, och man var helt plötsligt det där jobbiga laget att möta igen. Detta var året då GAIS gick upp. Med spelare som Magnus Muhrén i laget kunde det ju bara gå på ett sätt. Men mot IFK fick dom jobba ordentligt. Man klarade 3-3 borta och hemma så vann GAIS med 5-4 inför över 1000 åskådare. Det var en match av elitserieklass! IFK visade här att man var att räkna med. Tyvärr så lyckades man inte besegra Surte på bortaplan och missade kvalet i sista omgången.
Tredje säsongen var då allt gällde. Skulle man klara målet man satte upp på tre år? Helt plötsligt var situationen lite annorlunda. Man var favoriter till seriesegern. Surte hade dragit sig ur och det skulle stå mellan IFK och Gripen om vem som skulle ta den där viktiga förstaplatsen. Efter denna säsong så skulle ju även serien "stängas" och man kunde nu inte gå upp bara genom att vinna allsvenskan.
Skulle verkligen IFK hålla för favorittrycket? Försäsongen hade inte varit direkt jättebra med massor av stortorskar mot bland annat Örebro. Spelet i premiären mot ett sargat Boltic var även där ganska knackigt, och man undrade om detta verkligen skulle hålla hela vägen. Men man fortsatte att rada upp segrar. Man spelade fullständigt ut lagen i denna serie. När serien vände hade man inte tappat en enda poäng. Det gick hela vägen till omgång 14 då man tappade en storledning borta mot Gripen till 8-8. Men Gripen hade innan dess tappat en hel del poäng och i 17e omgången avgjorde IFK hemma mot Jönköping.
Saken var klar. Vi var tillbaka! Det var minnen för livet. Klacken stormar ut på isen och bildar kramkalas med spelarna. Man ville inte att firandet skulle ta slut. Det var enormt!
Föreningen har gjort ett enormt jobb genom dessa år i allsvenskan. På tre år har man gjort ett plusresultat på 700 000 kr. Mycket tack vare sin egna satsning på egna produkter och hårt arbete.
Kubben ska känna stolthelt, den resan man gjort har varit enorm och förhoppningsvis så är man en förebild för flera föreningar. Man behöver inte värva dyrt för att lyckas!
Nu är siktet inne på elitserien, med i princip samma lag som tog sig upp. Man kommer säkert bli tippade i botten, nåt annat vore konstigt. Men jag tror på detta lag. Något slutspel kommer det säkerligen inte bli, men man kommer bli jobbiga att möta, helt klart.
Vill avsluta med att tacka alla i IFK Motala bandy som varit med om denna resa. Sträck på er och känn er stolta.
FORZA IFK Motala!
