Lidköpingsspöket flög bort och försvann
Äntligen en seger i Lidköping för ÖSK, det var länge sedan.
Äntligen kunde ÖSK göra sig av med Lidköpingskomplexet. Hemma på Vinterstadion brukar sällan Lidköpings AIK ställa till några större problem för ÖSK. Däremot borta i den varma Lidköpingshallen har vi haft så otroligt svårt. Nu äntligen så lyckades det, men det satt hårt åt.
Men vi börjar väl från början. Många svampar samlades på Kungen och rutinen att ladda lite där före O ‘Learys börjar redan bli inarbetad. Stefan Eriksson från Stockholm anslöt också och det är ett trevligt inslag i vårt svampgäng att få den alltid så glade och positiva hälsingen som extra stöd i vår klack. Jag överraskade gänget med att bjuda på lite glögg i champagneglas när vi kom ut på gatan innan det bar iväg mot O ´Learys. Inte för att man ska ta ut någon seger i förskott, men att fira att vi hade 7 raka segrar och förhoppningar om en 8:e kan man väl göra.
På O ‘Learys var det fullt som vanligt i ”Bandyhörnan” Det var svårt att hitta någon stans att sitta så vi fick fråga om de kunde ta en TV-monitor till i anspråk för bandyn. Det gick bra och när jag kom och beställde öl i baren så sa bartendern att de nog måste fundera på att flytta bandyhörnan därför att vi alltid är så många. Gör det sa jag och log, visst är vi många ÖSK-bandyfantaster. Tänk vilka publikmatcher det hade varit om de hade fått släppa på för fullt med publik, men det går ju inte i dessa corona tider.
Matchen började lite trevande men LAIK var de som fick in första målet. En viss oro blir det ju alltid vid underlägen men matchen var jämn och ÖSK kvitterade, dock tog LAIK än en gång ledningen men ett härligt ryck i slutet av halvleken, nästan identiskt med det som vi gjorde mot Åby/Tjureda, innebar att vi gick in med en tvåmålsledning i halvtid. Tuff andra halvlek där ÖSK dock hade en ganska bra kontroll trots att LAIK bara var ett mål ifrån vid ett par tillfällen. Summa summarum får man säga att för andra gången i år (första var mot Kalix) så var ÖSK lite pressat men när vi kom in i slutminuterna så var ändå saken klar. 7-4 seger och det elaka Lidköpingsspöket får börja plåga något annat lag än våra gulsvarta eleganter.
Efter ett kortare mellanspel på Art-bar och en sista segerskål med de svampar som samlats där avslutade Stefan Eriksson och jag med en härlig middag på Stefans favorit restaurang i Örebro, Hanoi. Den börjar nog bli min favoritrestaurang också faktiskt, fantastisk mat måste man säga och alltid lika trevligt mottagande av ägarinnan.
Stefan tog tåget tillbaka till Stockholm och jag cyklade hem med stort leende på läpparna. Vi har 8 raka segrar och nu väntar seriefinal mot Gripen, vilken match!
