2020-01-18 15:00

Motala - Sirius
1 - 3

IFK Motala – IK Sirius: 1-3!

Sirius vann den viktiga "fyrapoängsmatchen" i lördags och kunde därmed summera full poängpott i den så ödesdigra veckan. Det var en riktig lagseger, men extra bidragande var Sirius målvakt och skyttekung, som klev fram när det gällde som mest.

Sirius surfade vidare på framgångsvågen från den gångna matchen i veckan med den meriterande segern mot Vetlanda, medan ett Motala något på dekis kom till spel med en uddamålsförlust i färskt minne. Bägge lagen var tabell-kollegor med samma poäng inför matchen. En mycket viktig match för bägge lägen. En riktig streckmatch, med tanke på hur tät tabellen är mellan det översta kvallaget och det sista åttondelsfinal-laget.

Matchen blåstes i gång i ett blåsigt Motala efter en tyst minut till minne av en bortgången Motala-profil. Det var flera plusgrader som gav upprinnelse till mjuk is allt eftersom. Till en början var isen dock klanderfri och det gick bra att spela, vilket framför allt hemmalaget visade. Tendenser till långbollar fanns dock redan inledningsvis. Inga heta målchanser skapades dock i starten. Defensiven såg ut att vara prioriterad i bägge läger, om än att hemmalaget visade större anfallsvilja.

Ledningsmålet kom också välförtjänt efter tio minuter då Jonas Enander överlistade Anton Andersson från högerkanten. Sirius såg något passiva ut. Blåvitt ångade på, allt eftersom Blåsvart försökte växa in i matchen. Motala fiskade fram några hörnor, men var dock riktigt usla på att förvalta dem. Sirius å sin sida skapade inte en hörna på hela halvleken, vilket även sade lite om chansbilden från bortagänget. Den sprudlande starten från i onsdags var som ett minne blott. Sirius kom inte alls till sin rätt, men höll ändå ställningarna.

Efter sisådär halva halvleken gav lagen upp idén om att spela längs med isen. Ett spel som skulle kunna ligga Sirius i fatet, med tanke på hemmalagets kompetens i det långa spelet. Jussi Aaltonen, med erkänd "finsk kastarm", stod för några vassa utkast som höll på att ordna fram lägen. Anton Andersson ville inte vara sämre, utan svarade med samma mynt. Det var också på ett sådant utkast som Sirius i den 34:e minuten vaskade fram en straff sedan Motalas Elias Gillgren dömts för liggande spel i ett annars heroiskt försök att täcka skyttekungens skott på. Nämnde skyttekung, Jimi Heinonen, såg ut att bomma sitt första straffslag för säsongen, men bollen letade sig retfullt in bakom den finske målvaktens handskar. Kvitteringen skapade ett allt större ställningskrig, men ställningen 1-1 stod sig halvleken ut.

Undertecknad lyckades på vägen till korvkiosken fråga Sirius unge backklippa Oscar Qvist om underlaget som bara hade ett ord att beskriva isen med: "Hemsk". Det adjektivet skrev nog samtliga spelare under på. Isen var anmärkningsvärt usel, plusgraderna till trots. Isaggregat med många år på nacken, må tro? Likaså gav den gulaktiga arena-belysningen sken av att vara föråldrad. Arenans korv med bröd höll dock måttet.

När spelarna kom ut med förhoppningarna om en bättre, nyspolad is började det ironiskt nog duggregna. Den "spelbara" isen – för den kräsne – kunde nu sträcka sig till cirka en kvart. Sirius öppnade i alla fall betydligt mer vaket i andra halvlek. Det var bättre rörelse och inställsamt. IFK-gänget fortsatte dock vaska fram hörnor. De hade så pass som nio, varav sju i första halvlek, raka hörnor innan Blåsvart fick sin första hörna så sent som efter en dryg timme spelad.

Det var ett riktigt ställningskrig som utspelade sig. Lite halvchanser här och var dök upp i bägge straffområden. Matchens dignitet gick dock att ta på. Lagen försvarade sig förtjänstfullt och bjöd inte på några gratischanser. Mållösheten höll i sig länge. Mer än en halvtimme in på den andra akten. Motala var dock nära på att ta ledningen redan en kvart in i andra halvlek, men Anton Andersson stod i vägen både en och två gånger.

Med knappa kvarten kvar dök Jimi Heinonen upp och gjorde mål från samma vinkel som matchens tidigare spelmål. Den fina framspelningen var från den finske lagkamraten Tuomas Liukkonen, som en stund innan hade en bra målchans. Sirius gick in för att försvara ledningen och slå vakt om den så viktiga tvåpoängare. Motala gjorde sitt för att jaga kvittering. Spänningen var påtaglig.

I den 82:a minuten fick Sirius en till tacksam straff efter ett utkast som sedermera såg ut att resultera i en hög klubba på en hemmaspelare. 100-procentige straffskytten Jimi Heinonen satte stensäkert straffen i målvaktens vänstra hörn. 1-3 skulle kunna tyckas verka hyfsat komfortabelt i detta skede, men icke. Motala fick i den 84:e minuten en straff sedan August Elebring olyckligt fått ett frislagsflipp på hjälmen. Viktor Hulthammar stod dock för en satellit-straff högt över Anderssons högra kryssribba. Utöver det missades sammanlagt 13 hörnor från hemmalaget.

Det taggade bortalaget lyckades efter den missen stå emot den sista anstormningen från hemmalaget, vars krafter sinade efter reduceringsmissen. Då ingen tajm out togs blev det också endast en tilläggsminut. Ett stort jubel utbröt så väl på planen som på bortasektionen. Delad glädje blev sedan dubbel glädje när isens hjältar åkte och mötte sina tillresta supportrar med våg och sång.

En mycket skön Siriusseger. "Ödesveckan" slutade på bästa sätt med full pott. Nu lever slutspelshoppet i allra högsta grad. Detta var definitionen av en kämpaseger, en laginsats där ingen föll ur ramen. Stack ut gjorde dock målvaktstalangen Anton Andersson, som fick pris för "Matchens lirare" för fjärde matchen i rad, och skyttekungen Jimi Heinonen som blev mållös senast trots sju mål, men som nu träffsäkert stod för lagets samtliga mål. Annars ska hela det uppoffrande laget ha beröm för denna insats. Inte minst ska det defensiva arbetet berömmas. Denna match avklarades 13 hörnor med Victor Lundberg som rus-härförare och nu har snart uppemot 50 raka hörnor avvärjts. Ack så viktigt inför den svåra säsongsavslutningen, då det avgörs om Uppsala ska få känna på slutspel igen, eller om säsongen tar slut tidigt så som senast, men det kan också bli ett snöpligt kval om kommande matcher slutar illa. Men först uppehåll i elva dagar. Det andra landslagsuppehållet på mindre än en månad. Minutiöst matchande?