IK Sirius – Falu BS: 3-6

Motgångarna bara fortsätter för Sirius. Den åttonde raka matchen utan vinst är visst ett faktum. Sirius sägs, enligt Esa Määttä, vara "slitna" trots det tolv dagars långa uppehållet som har varit efter elitserien. Allsvenska Falun borde ha varit desto mer slitna med tanke på deras hektiska spelschema med tre matcher på de fem senaste dagarna. Fast man kan ju vara "slitna" på olika sätt, oklart hur tränaren menar med det, men mentalt sett ser det onekligen tungt ut för Blåsvart som inte alls kommer upp i någon som helst elitserie-nivå. Det borde övervägas att ta in en idrottspsykolog i det läget laget befinner sig i nu. 
 

Sirius hade inte gjort läxan från i fredags, utan vaggades in i det allsvenska tempot. Ingen tog riktigt kommandot. Matchen spelades på Studenternas trots hoten om Relitahallen. Ironiskt nog var det säsongens bästa förutsättningar för bandy dagen till ära då det pratades om att eventuellt flytta in till en hall. Att skylla på isen gick alltså inte. Däremot skylldes det i efterhand på domarna där Sirius huvudtränare ville underkänna två motståndarmål. Det var nog inte där matchen avgjordes (Sirius fick en billig straff för övrigt) utan Falun var det bättre laget – faktiskt. Det fanns en större finess i det allsvenska anfallsspelet och Sirius defensiv såg tagna ut av stundens allvar.
 

Det började dock bra. Eller, det var en knackig start där bägge lagen tilläts att känna lite på varandra sådär. Falun åkte dock på dubbla utvisningar och då kunde Sirius sätta lite tryck. På en hörnvariant där Nils Bergström petade till Teemu Määttä var 1-0-ledningen ett faktum efter 19 minuter. Förhoppningen var att det skulle släppa efter detta och att Blåsvart skulle våga spela ut, men det såg fortsatt ängsligt ut. "Nya" Sirius orutin lyste igenom. Faktum är ju att det bara är lagkaptenen Victor Lundberg som upprepade gånger har varit med om att rädda kvar klubben i kvalet. För det övriga gänget är det här en helt ny upplevelse och det märks då det ser påtagligt nervöst ut.
 

Det böljande spelet höll i sig även efter målet. Sirius ägde mest boll, men utan att visa någon större finess och skärpa. Som när Jerker Ortman blev helt frispelad och alla (inklusive han själv?) trodde att han var offsajd, men i stället blev det till ett missat friläge om än ur snäv vinkel. Efter halvtimmen spelad var det i stället Sirius tur att åka på dubbla utvisningar med en minuts mellanrum. Det dröjde bara några sekunder för Falun att kvittera vid spel med två man mer. Och med en man mer tog masarna också ledningen bara någon minut senare, detta tämligen enkelt efter en retur på hörna.
 

Det var smått chockartad stämning på Studenternas vid det här laget. Falun, som i fredags fick spö med 7-1 av Frillesås, var plötsligt i ledning på Studan. Som tur var fick Sirius en straff i den 38:e minuten. Till synes ett snällt domslut av den för snart 20 år sedan före detta Siriusspelaren Andreas Broberg, dagen till ära iklädd domarkläder. Världens (?) säkraste straffskytt, Jimi Heinonen, gjorde inget misstag den här gången heller utan såg till att hålla sig fortsatt hundraprocentig från straffpunkten. Avslutningen av halvleken innehöll sedan chanser åt bägge hållen. Det var, trots perfekta förutsättningar, en halvlek utan någon vidare bandy och det oavgjorda resultatet var, trots kanske 70-30 i bollinnehav, rättvist.
 

I andra halvlek fanns det hopp om att elitserie-laget skulle ta tag i det här, men så blev inte fallet. Sirius såg ut att sakna härförare ute på isen och det såg håglöst ut. Det var långt ifrån att spela ut något register. Det var mer Falun som fick ta hand om någon slags taktpinne, utan att för den delen äga särskilt mycket boll. Masarna verkade tillfreds med att IKS mest hade sin delaktighet i spelet på egen planhalva och nästan endast anföll med spontana soloräder då och då. Dessutom var Sirius anfallare allt för ofta inbakat i mittfältet, något som setts stora delar av säsongen, men i en sådan här match borde det tillåtas ha en eller ett par mer utpräglade anfallare. Faluförsvaret fick dock inte många frågor ställda till sig och det var inga som drog isär lagdelen. De kunde i stället stå rättvända och effektivt kontra på det sargade elitserie-gänget som mer reagerade med att passivt backa hem snarare än att agera aggressivt.
 

I den 53:e minuten tog Falun ledningen igen. Ängsligheten hos hemmalaget blev knappast mindre på grund av det. Man kunde dock, likt i fredags, skönja någon slags positiv desperation i och med detta. En av få initiativtagare Nils Bergström assisterade fram till Jimi Heinonens nya kvittering med ganska exakt timmen spelad. Det var dock inte början på en vändning, utan bara minuten senare hade Falu BS tagit ledningen och denna gång var det tredje gången gillt. Rutinerade Mikael Olsson kom runt på Sirius högerkant och avlossade ett skott från nästan ingen vinkel som måste ha styrts in via någon, men att inte någon i IKS lyckades avvärja denna boll är underligt. Fast kanske inte egentligen då det såg ut som kollektivt bolltittande och det brukar ofta straffa sig. Falun bad inte om ursäkt för sig i sina anfall utan visade en resoluthet som Blåsvart i generella drag var utan. Det var lite skillnaden lagen emellan och förklarade varför det ena laget levererade på sina lägen.
 

Falun släppte som sagt inte ledningen vid 3-4 utan fick matchen dit de ville. Sirius förre "Tobinho" gjorde skäl för sitt smeknamn i den 68:e minuten då han serverade ett friläge som dock Sirius ville få till offsajd, vilket det också såg ut att kunna vara, men den assisterande domaren friade och det blev ett tungt mål i baken för hemmalaget. Än värre blev det bara någon minut senare när Sirius mest erfarna spelare, Ted Haraldsson, klev av isen för egen maskin med ont i huvud, nacke och hals. Säga vad man vill om förväntningarna på halvan Haraldsson, men utan honom på isen försvann en av få blåsvarta med förmågan att kunna blixtra till. Tuomas Liukkonen fick vikariera lite där och det blev inte alls på samma nivå, utan att för den delen hylla den förre SAIK-spelaren som borde kunna bättre än vad som visats den senare delen av säsongen. I den 85:e minuten fastställdes slutresultatet 3-6 efter en fin soloprestation. Det såg ut som att hemmalaget redan givit upp och inte som om det vore något regelvidrigt i samband med målet, så som vissa ville få det till. Detta resultat skapade en tung känsla över Studenternas och talande nog kom också regnskuren som laget hade oroat sig för tidigare. Det var som att Uppsala grät. Som tur är återstår det fyra omgångar av kvalet och Blåsvart får nu se till att samla mod och reda upp detta med start redan på torsdag. Det är bara en poäng upp till säker mark. Kom igen!