IK Sirius – Frillesås BK: 4-4
Sirius hade maximal flyt i slutet och kontraktssituationen kan nu surrealistiskt nog sägas vara i egna händer. Detta trots en svit på nu tio raka segerlösa matcher.
Det var inga större ändringar från senast. Det är kanske inte läge att peta spelare till höger och vänster i detta skede av kvalet, där förtroende och mod behöver ingjutas. Simon Karlsson fick dock stå åt sidan för Ted Haraldsson, som missade matchen på Sjöaremossen, men som redan nu var tillbaka. Erik Persson, som hittills stått alla kvalmatcher utom en, fick förnyat förtroende. Lyckligtvis var även Markus Kumpuoja disponibel trots att han klev av den senaste matchen med smärta. IKS stod som skyhöga favoriter inför matchen, och inte sjönk oddsen när vetskapen om att bortalagets Adrian Emretsson hade glömt skridskorna och fick på papperet ersättas av en man född 1975.
Matchen började dock nästan identiskt som senast. Det såg ängsligt och nervigt ut hos framför allt de blåsvarta, medan hallänningarna såg coolare ut och dessutom stärkta av en nordlig medvind. Liksom senast inledde Frillesås Fredrik Brandin målskyttet och denna gång på gästernas andra hörna redan i den fjärde minuten. Denne Brandin visade sig sedan spela en huvudroll i denna föreställning och borde betecknas som Matchens lirare.
Kalle Mårtensson visade dock att han också ville spela en huvudroll, och inte bara en biroll. Efter dryga kvarten spelad hade hälsingesonen kvitterat efter en framspelning från Ted Haraldsson. I den 23:e minuten slog dock Fredrik Brandin till igen, denna gång på ett frislag. Liksom föregående mål på fast situation stod Sirius-föredettingen Jakob Jenefeldt för framstöten. Skottet från den snäva vinkeln borde ha avvärjts, även om skottet var skickligt välplacerat lågt tätt intill den bortre stolpen. Ansvarsfulle Kalle Mårtensson kvitterade dock på nytt ganska omgående efter passning från Samuel Heeger.
Efter ungefär en halvtimme spelad ballade matchen ur. Kvalkänslorna gjorde sig påminda och den berömde bägaren rann över för förra matchens gigant, Sergey Pochkunov, som sänkte både en och två hemmaspelare och därefter fick syna det röda kortet som förkunnade grovt matchstraff. Trots två spelare fler på isen förmådde inte Blåsvart att skapa tryck, utan i stället kunde Fredrik Brandin fullborda sitt hattrick på en ny Jenefeldt-hörna. Sirius verkade tagna av stundens allvar och lyckades inte få till en kvittering till halvtid. Det närmaste IKS kom var ett mål bortdömt för offside i den 44:e minuten.
Med en nyckelspelare borta och reducerat manskap hos bortalaget i resten av matchen borde det ha blivit en scenförändring i andra halvlek. Men ack. I stället stod Elias Modin i den 53:e minuten för en individuell prestation, förvisso i spel tio mot tio, som renderade i straffslag. Sirius-bekante Adam Rudell klev fram, men Erik Persson stod för en högklassig räddning. När Sirius sedan var en man mer fick Adam Rudell chansen på nytt efter en frispelning i den 67:e minuten, men även då överlistade Persson anfallaren. Men vem var framme och högg på returen om inte Fredrik Brandin. Trots numerärt underläge hade alltså kämparlaget från Halland sett till att skapa sig en tvåmålsledning.
Med resultatet i åtanke och givet förutsättningarna blev det allt mer Blåsvart ju längre matchen led. Det var dock frustrerande svårt att komma till heta målchanser. Om inte annat kändes det som att högre makter var emot Uppsalas bandystolthet. Som när en boll dansade (?) på mållinjen efter ett hörnslag, så som även utspelade sig senast i Frillesås. I den 77:e minuten hittade till slut Ted Haraldsson briljant fram till Kalle Mårtensson som i sin tur såg till att göra sitt tredje mål och därmed skapa ny nerv i matchen. Det var nära att bli en motreaktion i anfallet efter, men i övrigt var det Sirius för mesta delen av slanten i den avslutande kvarten.
Sirius fick dock inte till den slutforcering som hemmapubliken hade hoppats på i och med både numerärt överläge och medvind. Att bortalaget vann hörnstatistiken på ynka sex hörnor säger en del om det randiga lagets mediokra anfallsspel. Det lyckades inte vaskas fram hörnor ens en gång. Stödda av en röststark hemmaklack manades Sirius att gå framåt, vilket också gjordes, men bortalaget försvarade sig bra ska sägas. Fast främst var Sirius håglösa och kom inte heller nu upp i nivå. Frillesås var sånär, sånär att lyckas försvara sin ledning.
Men så hände det! Eller, turen vände, kan man säga. I matchens absoluta slutsekunder! Större dramatik än så är svår att regissera. Sirius fick ett frislag som desperat lyftes in i straffområdet och i tumultet av detta råkade bollen studsa på en mörkgrön spelarhjälm. Detta gav straffslag. Ren och skär tur. Intentionen var nog att ta ned bollen på bröstet, men bollen fladdrade i luften och det var delvis skymd sikt där i gröten. Domaren gav tecken för att straffslaget skulle få vara matchens sista ögonblick och i detta kliver världens just nu bäste straffskytt fram och stänker dit den i nättaket. Den kylige Jimi Heinonen blev för övrigt poängräddaren hörna i slutminuten i Lidköping. Han har verkligen blivit träffsäker, men har en hel del i spelet att utveckla där Kalle Mårtensson överträffat finländaren med spelmål.
Apropå tur. Tur och otur jämnar ut sig, brukar det heta. Förra matchen blev Sirius bortdömda och tappade segern på övertid. I returen var det nu lite av omvända roller. 4-4 blev det dubbelt upp. Samtidigt i Sparbanken Lidköping Arena såg Lidköpings AIK till att hämta upp underläge till 5-5 mot Falu BS. Det var extremt tacksamt eftersom att Falun hade tre tvåmålsledningar och med en seger hade skapat sig ett betydligt bättre slagläge inför avslutningen av kvalserien, något som hade missgynnat Sirius.
Nu har Sirius, tio (!) matcher utan vinst till trots, saken i så gott som egna händer inför den dramatiska upplösningen. Ser "bara" det segerlösa laget till att vinna dessa två återstående matcher mot lagen underifrån kan endast en målskillnadsaffär fälla Blåsvart. Huvaligen, men läget kunde ha varit så mycket värre. Det är bara för Blåsvart att tacka och ta emot att det fortfarande går att ro hem det här och kanske var Heinonen-straffen början på kontraktssäkringen. Vill det sig väl kan det i efterhand bli en smått legendarisk straff á la Pierre Roos straff i kvalet mot Gripen 2013.
