Sirius - Vänersborg1 - 4
IK Sirius – IFK Vänersborg: 1-4
Sirius förlorade ödesmatchen på Studenternas. Efter tre år av ro är det åter dags för negativt kval, något klubben tidigare överlevt fem säsonger i rad mellan 2011-2016.
Simon Karlsson, som dagen innan var utlånad till allsvenska Unik, var åter i matchtruppen som i övrigt var samma manskap som tidigare. Lagen kom ut på en blöt is på Studenternas, men det var ändå långt bättre väderförhållanden än först befarat. Det var dock önskvärt att vinna slantsinglingen, vilket Vänersborg gjorde och valde att inleda matchen med den kraftiga medvinden.
Med vinden i ryggen tog Vänersborg kommandot direkt. Redan efter ett par minuter hade gästerna både hunnit med att ta en utvisning och att ta ledningen, genom Emil Viklund. Det satte direkt prägel på den nervkittlande matchen. När matchklockan stod på 13.37 var ledningen utökad genom Felix Callander. En drömstart för det formstarka bortalaget och en mardrömsstart för det sargade hemmalaget. De blåvita såg helt klart mer taggade ut och styrde spelet. Blåsvart såg ut att sakna härförare och den där glöden lyste med sin frånvaro.
Efter 0-2 kom, tack och lov, de blåsvarta in i matchen något, men det var motigt i motvinden. Det såg ut som att idéen korrigerades till att försöka hålla ställningarna, för att sedan gå ut och köra när man skulle få vara i förarsätet nästa halvlek. Lite så var också tanken, men isens kvalité var olyckligt nog sämre i den andra halvleken. Om den ursäkten undanbedes, så verkade ändå hemmaspelarna ha svårt med rent elementära spelmoment och vek ned sig attitydsmässigt. Vänersborg vann merparten av andrabollarna.
Gästande föreningskamrater lyckades även göra ett mål till i den första halvleken och det på en hörna efter dryga halvtimmen spelad. Med ett baklängesmål var tionde minut kändes det mörkt för IKS, men det stannade lyckligtvis vid ”bara” 0-3 i halvtid. Det var som upplagt för en scenförändring med sidbytet som följde, men ack.
I andra halvlek fick laget chans att vända på steken, fast inga härförare visade sig. Isen blev heller inte så tillåtande, varpå förvirring uppstod och ”plan B” verkade inte heller den klicka. Felpassningar och dålig tajming. Men vem vet hur det hade slutat om Sirius hade fått en straff i halvlekens första minut? I stället var det just Vänersborg som serverades en straff och Juho Liukkonen såg till att göra mål igen, sitt andra på en fast situation. Denne finländare överglänste kusinen Tuomas Liukkonen.
Förstås tungt att börja halvleken på det viset, men det är inte första gången den här säsongen. Så uppförsbacken blev brantare, om än att det ju räckte med oavgjort. Men Sirius var aldrig riktigt nära. Eller jo, laget var nära att bli nollade. Det var ett par halv- och helchanser här och där, men i det stora hela var det väldigt tafatt. Vänersborg hade ett säkert grepp om matchen från början till slut.
Förre Sirius-målvakten Kimmo Kyllönen visade sin storhet då han behövde ingripa, men på tilläggstid sprack hans nolla då Nils Bergström slog in en William Liw-hörna. Ett mål som förstås bara var av akademisk betydelse då tilläggstiden var knapp, men någonstans i det mörkret kan det ändå ha varit skönt att ha fått det där avstampet från grundserien och slippa åkt på säsongens första nolla i protokollet. Det blev dock den femte matchen som det bara producerades ett mål i, vilket är oroväckande och talande.
Det är ju just det – att anfallsspelet sviker – som kan oroa inför kvalet. Nu blev detta den tionde matchen där två mål eller färre producerats. Tar man ett axplock ur 14 av dessa 26 matcher kan man få fram ett målsnitt på under två mål per match, vilket ju är extremt undermåligt. Samtidigt har laget vissa matcher visat prov på bländande bandy som skulle kunna stå sig långt i ett slutspel, till och med. Men dessa gånger är försvinnande få och allt oftare har laget uppträtt som ett bottenlag. Grabbarna kan, men prestationerna blandas och ges enormt. Ibland kan det se ut som två helt olika lag beroende på halvlek och en toppmatch kan varvas med ett bottennapp. Här kan nog det faktumet att medelåldern är lägst i serien spela ett spratt. Nu har det dessutom varit på tal om en formsvacka.
Avslutningsvis ska det sägas att 20 poäng brukar räcka ett eller ett par pinnhål upp i tabellen. Det är faktiskt poängrekord för en tolvas mått mätt i elitserien. Inte sedan säsongen 2012-13 har något lag haft 20 poäng och hamnat tolva, men då gjorde Vetlanda det och Sirius fick förresten den säsongen kvala med sina 22 poäng, efter en målskillnadsaffär. Det känns sannerligen som att det vilar en förbannelse över Sirius Bandy och alla dessa kval, sedan på senare år i bästa fall ”okval”. Olyckligt att nu Sirius får sin sämsta placering sedan fyra säsonger tillbaka i tiden. Det sänder dåliga signaler. Nu, med åttondelsfinalernas intåg, fanns ju en ädel chans att nå slutspel genom att komma tia, som Sirius gjorde för två säsonger sedan. Bara att konstatera: Sirius förlorade chicken rejset bland strecken. Surt, sade räven, och så vidare …
Nu, med start den 28 februari, väntar alltså Sirius sjätte negativa kval på de nio senaste säsongerna. Sirius får sällskap av Frillesås, som blev nollade av Blåsvart i bägge säsongens möten. Med det i åtanke och att den allsvenska duon borde vara svagare än på många år, så borde det vara lugnt. Allsvenskan är som ett getingbo. Men: ”Ett kval är ett kval” och allt vad det heter. Att avsluta grundserien med sex raka förluster är inte heller den skönaste känslan att gå in i ett kval med. Tur att det är ett litet uppehåll tills dess då det finns lite att jobba på. Mer om den motvilliga säsongsförlängaren framöver. Kämpa.
