Stark andra halvlek av ÖSK
Den i år vanliga tidiga 1-0 ledningen för ÖSK fick vi vara med om mot Jönköping också, men sedan kom det en kvittering innan ÖSK tog hand om matchen och vann komfortabelt med 12-1.
Som vanligt samlades en tapper liten skara på Kungen för att ladda inför bandymatchen. Nu var det Jönköping som gällde. Endast 4 stycken satt vi vid långbordet, d.v.s. hälften av oss som skulle få se matchen live. Man hade ju hoppats på att det åtminstone skulle få vara 50 vid det här laget, men när dödssiffrorna i corona inte sjunker så är det ju inget att säga om. Kan vi få bli 50 efter nyår så får man väl vara nöjd. Dock kan ju dödstalen sjunka snabbt och kraftigt när vaccinationerna kommer igång. Hoppet överger man aldrig.
Säsongen har hittills varit över förväntan, det är inget att hymla om. Diskussionen runt bordet handlade om att detta var på pappret säsongens lättaste match. Jag drog då historien om hur ett glatt gäng svampar drog ner till Göteborg på hösten 1993 för att i seriepremiären ta sig ann nykomlingen Mölndal. ÖSK hade ett kanonlag, man hade värvat de två ryska landslagsmännen Juri Lachonin och Viktor Shakalin. Ett i övrigt oerhört starkt ÖSK skulle naturligtvis köra över Mölndal och jag sade då de ord jag senare fick äta upp: ”Jag har aldrig varit så säker på seger som idag”. Mölndal ledde länge med 2-0 men ÖSK kunde till slut reducera och kvittera och nådde till slut ett oavgjort resultat. Denna poängförlust blev ÖSK:s enda under seriespelet och jag har för mig att Mölndal inte tog någon mer poäng. Slutsats: I bandy kan allt hända, man kan aldrig var säker på en fullpoängare.
Dock årets ÖSK går inte på en sådan mina som Mölndal 93. Vi var ändå ganska säkra på att det skulle komma att bli lite av en mellan match mot Jönköping. Benjamin tippade 7-3 till ÖSK och jag tog rygg, det låter som ett rimligt resultat sa jag.
Matchen började som nästan alla matcher har gjort hittills i år, d.v.s. 1-0 till ÖSK redan i andra spelminuten. Dock höll Jönköping ifrån ganska bra och tog t.o.m. tag i spelet i mitten av halvleken. ÖSK fick massor av hörnor men förvaltade dom väldigt dåligt, ja ren uselt i vissa fall och så kom det, Jönköpings kvitteringsmål. Inte helt oväntat faktiskt. Dock återställde ÖSK ordningen när Sebastian Eriksson fick en kallasträff på hörna. Äntligen! Det kändes skönt och innan halvtid hafsade ÖSK in ett par bollar till och jag var faktiskt inte ett dugg nervös i halvtid. Det här skulle vi greja.
Det gjorde vi också och det blev till slut ingen mellanmatch som vi befarade. Målen trillade in med jämna mellanrum och till slut blev det ytterligare en storseger 12-1 till ÖSK!
Den stora snackisen i bandysverige är naturligtvis Motalas Anders Perssons fula ”överfall” på Oskar Westh i Bollnäs. Disciplinnämnden utmätte det ganska standardiserade straffet på fem matcher. Ett straff som brukar utmätas på synnerligen fula övergrepp. Dock var detta kanske fulare än fulast om ni förstår vad jag menar. Det var länge sedan man såg något på denna nivå. Jag kan inte komma på att jag sett något liknande sedan man har börjat kunna se filmbilder från alla matcher. Perssons lite märkliga reaktion när han först inte åker och ser efter hur de är med Westh och sedan på bilder flinar lite hånfullt när han glider av banan efter att ha fått sitt röda kort borde kanske även det ligga honom i fatet. Dock vet man att en del reagerar på liknande sätt när de hamnar i chock, så man kanske inte ska fästa så mycket uppmärksamhet på detta, snyggt var det inte, dock. Att Persson sedan enligt uppgift tog väldigt lång tid på sig innan han tog kontakt (via SMS) med Westh är ju inte heller till den ”åtalades” fördel. Men inte heller detta ska man kanske fästa så mycket uppmärksamhet vid. Persson kanske inte är så van vid att SMS:a eller hade ett viktigt möte på jobbet, vad vet jag.
Till syven och sist, skulle disciplinnämnden utdöma det hårdaste straffet man dömt ut på mycket länge eller skulle man nöja sig med det mer standardiserade 5 matchers avstängning. West kunde konstatera från sjuksängen att det blev det mildare standard straffet.
Nu kommer det märkliga. Motala har mage att överklaga! Sitt stilla i båten och var nöjda med att er buse kommer tillbaka i spel efter fem matcher är min uppmaning. Det gör förmodligen inte Westh. I vanliga brottsmål kan straffpåföljden bli högre om den åtalade överklagar. Därför är det inte alltid så smart att överklaga. Dock tror jag inte att så är fallet när man överklagar en RF. Antingen står domen fast eller också så blir den mildare. Det senare alternativet är förstås inte möjligt i det här fallet. Det enda som kommer att komma ut av Motalas överklagan är att de har gjort bort sig inför hela bandysverige och får stå i skamvrån i någon månad. Sedan är hela historien glömd får vi hoppas. För hela bandysverige står enade i först vår förhoppning att Oskar Westh snart blir frisk och kan spela bandy igen och sedan att de ansvariga i IFK Motala borde skämmas när man överklagar en så mild dom.
För övrigt noterade jag att någonting hände på onsdagen i bandysverige. Något jag aldrig har varit med om. Boltic förlorade två seriematcher på en dag, båda slutade 0-5. Det är naturligtvis de två matcherna i den första seriehelgen som Boltic vägrade spela. Nu har Bandyförbundet beslutat att det blir W.O. och Boltic förlorar mot Västanfors och Ljusdal med 0-5 i båda matcherna. Jag gråter inte.
