Vi är ryska fans allihopa
I Kemerova är det kolgruvor och bandy som gäller
Frågan är inte varför man spelar bandy-VM mitt i Sibirien. Frågan är varför man inte spelar här oftare. Kvällsmatcherna i Kemrova ses av minst 25 000 åskadare. Och supportrar från hela Ryssland samlas runt den jättelika stadion Shimik före och efter matcherna.
På torget utanför stadion Shimik i Kemerova står ett tjugotal supportrar framför det nya monumentet: tre klubbor som håller upp en jättelik bandyboll. Aleksej Pajdrachamnov står mitt i samlingen med sin blåvita halsduk från Irkutsk klubblag Bajkal-Energia.
- Det här är livet. Det känns grymt. Vi är åtta supporters från Irkutsk som får bo hos en lokalsupporter här i Kemerova. Nio supporters från två lag i en fyrarummare. Det är otroligt, säger Aleksej Pajdrachamnov överlyckligt.
Aleksej Pajdrachamnov från Irkutsk har grävt ned stridsyxan.
Rivaliteten mellan de sibiriska klubblagen är stark, men den här veckan har supportrarna grävt ned stridsyxan. De pratar om Johan Andersson som varit på besök i Irkutsk, och om David Karlsson som spelar i Uralskij Trubnik. ”Karlsona på taket” skriker de. Alla ryssar känner till Astrid Lindgrens lilla uppstudsiga hjälte med propeller på ryggen, i det här landet är han större än Harry Potter och Pippi Långstrump tillsammans.
- Jag vet inte vad jag ska säga, men något stort händer när jag ser det här fantastiska monumentet. Det väcker såna starka känslor. Vi är supporters, vi är här för att stödja vårat lag. Det finns inget viktigare. Tyvärr kommer ni svenskar att förlora i finalen. Men sånt är livet, säger Aleksej.
Supportrar fran Irkutsk, Khabarovsk och Kemerova.
Inne på stadion ska Finland och Kazakstan snart spela den sista gruppspelsmatchen och den finska nationalsången hörs över de höga läktarna. Supporterskaran vid monumentet blir större och fans från Novgorod, Novosibirsk och Krasnojarsk strömmar till för att fotograferas. Aleksej Djadkin och hans tre kompisar har åkt hit ändå från Khabarovsk vid Stilla Havet.
- Det är inte bara det att man får träffa andra supportrar utan även få en chans att träffa spelare och höjdare inom sporten. Igår träffade vi till exempel ”bandykungen” Nikolaj Durakov (den 72-årige legendaren spelade på torsdagen en uppvisningsmatch mot Kemerovas veteraner/EK) och tackade honom för alla säsonger han spelat i vårt klubblag SKA-Neftjanik, säger Aleksej Djadkin.
Aleksej Djadkin (nummer två fran vänster) från Khabarovsk tycker att Göran Rosendahl gjort en bra säsong i klubblaget SKA-Neftjanik.
Aleksej och supportrarna från Khabarovsk har järnkoll på svensk bandy och har byggt upp en av landets bästa hemsidor, där det bland annat går att läsa om svenska matcher och seriespel (www. skaneft.narod.ru). Göran Rosendahl spelar den här säsongen i SKA-Neftjanik, och är enligt Aleksej en av lagets bästa spelare, kanske den bästa.
- 1981 spelades bandy-VM i Khabarovsk, Sverige vann den gången. Själv var jag inte född. Men ända sedan dess har intresset varit stort, och supportrarna väntar på ett tillfälle att få se det svenska och finska landslaget spela igen.
Det märks att supportrarna har stor respekt för svenskarna - men det är svårt att få något vettigt svar om vad de tror om semifinalerna och finalen. Det blir mest slagord och hejaramsor. Femtio meter längre ned på torget bort står ett stort tält där Valerij Jelisarov och hans kompisar från Irkutsk värmer upp inför matchen.
- Det är utmärkt att VM spelas i Sibirien. Det är här intresset och supportrarna finns. I början av vintern såg jag ryska cupen i en inomhusarena i Moskva och där satt jag nästan ensam på läktaren. Bandyn måste populariseras och spelas där det finns riktiga forutsattningar om det ska bli en olympisk sport, sager Valerij.
Längre bort från stadion Shimik samlas de lite lugnare supportrarna. Det är töväder och folk sitter på parkbänkar i alléer i mitten av de breda gatorna. Maxim Lifirenko sitter och snackar med en kompis och tittar på folk som går forbi. Det är mycket folk i rörelse.
- Jag minns det svenska juniorlaget från turneringen i Kemerova 1983. Min brorsa spelade i Kemerovas klubblag och fick en klubba av en av de svenska spelarna. Tyvärr minns jag inte hans namn. Det är ett starkt minne, säger Maxim Lifirenko.
Maxim Lifirenkos brorsa fick en klubba av en svensk juniorspelare 1983.
