Fredrik Rinaldo har hittat hem

Borta bra, men hemma bäst. Det är ett rätt så passande talesätt för bandystjärnan Fredrik Rinaldo. Efter tre säsonger i Ryssland - två i Zorkij och en i Uralskij Trubnik - är han nu tillbaka i svensk bandy igen. Nygammal klubbadress för 34-årige Rinaldo är BolticGöta.
- Känner att tre år därborta får vara lagom, man måste försöka att skaffa sig ett liv här hemma igen, berättar han för SvenskaFans.com i en exklusiv intervju.

Han är utan tvekan en av Sveriges bästa offensiva bandyspelare de senaste 15 åren. Med en bländande teknik, en irrationell spelstil och så mycket talang som man möjligen kan pressa in i en människokropp, så har profilen briljerat i mer än tio års tid på hemmaarenan Tingvalla Isstadion i Karlstad.
Två av de största höjdpunkterna i karriären hittills är SM-guldet 1995 och segern i Rossijaturneringen 1996.
Spelaren i fråga är förstås Fredrik Rinaldo.
- Kom ju till Boltic -92 och fick vara med att spela final direkt. Förlust 4-3 mot VSK, men ingen dum första säsong. Sen var vi ett grymt starkt lag fram till att vi åkte ut i semi mot VSK säsongen 1996/1997, berättar Fredrik, i en exklusiv intervju med SvenskaFans.com, om åren på 90-talet.
- Med SM-guldet -95 som höjdpunkt. Efter -97 var det några tuffa år med ett helt nytt lag, men det var roliga säsonger.

Mediciner och naturmedel
Men allt har som bekant ett slut, om än tillfälligt, och så även för Fredrik i Boltic/Göta. I åttondelsfinalen 2003/2004 så avväpnades Villa Lidköping relativt lätt men därefter blev värmlänningarna mosade av Hammarby i kvartsfinalen. Stockholmarna vann matchserien med förkrossande 23-5.
Efter det missödet så valde Fredrik att lämna BolticGöta och istället anta den stora utmaningen att prova på lyckan i det stora landet i öst, det vill säga Ryssland, och storklubben Zorkij i Moskvaförorten Krasnogorsk. Det blev en lyckad övergång.
- Den gick till så att Christer Lystad ringde mig och frågade om jag var sugen på att spela i Ryssland. Därefter så hörde de av sig från klubben Zorkij och sen så var det som vilken övergång som helst. Lite förhandlande innan man var överens.
Sovjetunionen var gigantiskt stort förr, men Ryssland - som landet heter sedan december 1991 - är fortfarande världens största land sett till ytan. Samtidigt är folkmängen relativt liten och klasskillnaderna i samhället stora. Så är det än idag på 2000-talet, men 34-åringen blev bra mottagen.
- Att leva i Ryssland är ganska okej, vi som utläningar blir ju bra omhändertagna. Man har sin egen lägenhet och handla mat och sånt är ungefär som man gör här hemma. Det stora problemet är ju språket som inte är så enkelt att lära sig, berättar Fredrik.
- Jag bodde i en trea, egen lägenhet. Den kontakt man hade var ju mest med spelare i laget och folk runt laget. Men jag tycker att ryssar är väldigt bra på att ta hand om utläningar och de fick en att känna sig välkommen direkt.
Han säger även att han utvecklats personligen i Ryssland.
- Är ganska lugn och trygg som person, har väl blivit mer öppen med åren borta i Ryssland. Man har varit tvungen att ta för sig på ett annat sätt.

När man till exempel bevittnar Champions Cup i Edsbyn eller ännu hellre World Cup i Ljusdal så slås man av att ryssarna har sådana otroliga fartkvalitéer. Flertalet gånger har man sett spelare plockat upp bollen på egen planhalva, soloåkt slalom förbi sega motståndar försvarare, och sedan praktiskt taget försökt åka in med nystanet i offensivt mål. Spelare som Misja Sveshnikov, Rinat Shamsutov, Ivan Maximov, Jevgenij Ivanushkin och Sergei Lomanov Junior har en fantastisk speed att om dom är på bra spelhumör.
Så det är inte bara på fritiden som livet är annorlunda i Ryssland, utan även på isen.
- Den stora skillnaden mot att spela i Sverige är att det går mycket fortare och att det inte är lika uppstyrt som i Sverige. Inte lika mycket taktik, utan man kör mer på känn. Mer offensiv bandy, vilket jag tycker är mycket roligare, säger Fredrik.
- Det blir väldigt mycket mål i rysk bandy, roligt för publiken. Sen är det ofta mycket folk på matcherna. Det bidrar till en god stämning.
Men myntet har också en baksida.
- Kan väl säga så här, de har en syn på hur det ska gå till innan en match. Den stämmer väl inte riktigt in på hur vi vill att det ska vara. Man lever kvar i hur det var för 30 år sedan. Man ligger på en bas innan hemmamatcherna, detta för att spelarna skall få mat och sömn. Sen finns det en övertro på olika mediciner och naturmedel, men det är för Ryssland i stort.

När Fredrik som svenskt bandyproffs flyttade till Ryssland och storklubben så var han lite av en pionjär. Nu, några år senare, finns mer än ett fullt lag svenskar som flyttar dit. Fredrik själv vet inte riktigt vad han ska tycka:
- Det är ju inte bra för bandyn i stort, men jag förstår ju de som får chansen att åka att de tar den. För just nu så är det ju väldigt ekonomisk fördelaktigt att vara i Ryssland. Men man kan ju hoppas att många lag vågar satsa på de yngre nu när chansen finns, vilket kan leda till att svensk bandy blir starkare på sikt. Men publikmässigt så förstår jag ju att det inte är lika attraktivt att kolla på bandy längre.

30 000 åskådare
Även om de tre säsonger långa Rysslandsäventyret innehöll en del problem - som det ryska språket, tristess och långa dagar, ensidig mat och mutade domarna - så ångrar Fredrik ingenting. Inte en enda sekund av det. Tvärtom.
- Hela den första säsongen var hur rolig som helst, bara nya spännande upplevelser hela tiden. Helt underbart, konstaterar han.
- Sen publiken och arenorna på vissa ställen - wow! Matcher med uppemot 30 000 åskådare var grymt kul, typ Irkutsk och Kuzbass...
Minnerna är många och Fredrik kommer inte att glömma de här åren i första taget. Det behöver han inte göra heller, men han måste nog rikta om sitt personliga fokus på bandyplanen. För han har på långa vägar inte lagt av med bandyn - tuffa uppgifter väntar här hemma.
Känner att tre år därborta får vara lagom, man måste försöka att skaffa sig ett liv härhemma igen. Det har varit tre väldigt givande år, har växt enormt som person och skulle inte vilja ha dem ogjorda.
Att återvända till Karlstad och BolticGöta, 34 år gammal, för att "hämta upp dem" till Elitserien, blir otroligt svårt att åstadkomma. Man har till exempel tappat två av sina bästa spelare, målvakten Martin Berggren och målsprutan Jesper Bryngelsson, plus några till.
Laget har med andra ord inte så många likheter med det som han lämnade sommaren 2004.
- Inte mycket, tre fyra stycken känner jag sen tidigare. Så det blir en ny bekantskap, säger Fredrik, som tror på en tuff comeback i svensk bandy.
- Det blir nog en svår omställning, tror faktiskt att det kan bli svårare att lyckas i division 1 i Sverige. Blir ganska hårt och tufft spel, så det gäller att vara förbered för allt som komma skall. Men ser fram mot att få hjälpa Boltic tillbaka till de stora.

SvenskaFans.com hälsar ett bandygeni välkommen tillbaka!

Fredrik Rinaldo | Fakta

Namn: Fredrik Rinaldo
Född: 30 april, 1973
Längd: 168 centimeter
Vikt: 80 kilo
Moderklubb: Katrineholms SK
Klubbar: Katrineholms SK 1990/1991-1991/1992, IF Boltic 1992/1993-1999/2000, BolticGöta 2000/2001-2003/2004, Zorkij 2004/2005-2005/2006, Uralskij Trubnik 2006/2007, BolticGöta 2007/2008-
Position: Mittfältare
Meriter: SM-guld med IF Boltic 1995, 15 A-landskamper och vinnare av Rossijaturneringen 1996

Av Gustaf Lindborg
www.knackskottet.blogspot.com