Krönika: Hur skulle du förvalta fem miljoner kronor?
"Även om det aldrig kommer att hända en själv så kan det vara roligt att umgås lite med tanken en regnig dag som den här. Hur skulle det gå till? Vad skulle man göra? Hur skulle man förvalta ett kapital på, låt oss säga fem miljoner?" skriver SvenskaFans/bandys krönikör Gustaf Lindborg.
I vår familj händer det att det spelas lite ibland, för nöjes skull. Att det är trav och V75 som gäller, och inte någon gissningslek á la lotto eller poker, ter sig tämligen naturligt och självklart för oss hälsingar. Travet är stort, en folkrörelse, och i ständig "kamp" med bandyn. Här i Bollnäs har vi till och med en travbana på samma område som bandyplanen. Man kan närapå mata kusarna i hagen ur handen från läktaren, om man nu skulle känna för det.
Den stora drömmen för en "gambler" är förstås att bli ensam med alla rätt, och kamma hem alla kulor själv. Men den drömmen lär förbli en dröm. Det är inte det att vi är inte dåliga spelare, det är bara det att vi alltid har en fruktansvärt otur varje lördagseftermiddag.
Senast hade han i dödens pullat upp för mycket, vilket naturligtvis inte passade köhästarna som hoppades på överpaces. På upploppsrakan kunde fidusen i vinnarhålet styra ner på open stretch och glida ifrån som en runt miljon på riktigt vassa papper.
Drömmen blev dock full verklighet för en anonym kvinna ifrån Norrland, som för två veckor sedan vann den riktiga storkovan. Hon satsade 720 spänn, vann 45 miljoner - vilket raderade ett flera år gammalt jackpotrekord - och blev megakändis över en natt i travvärlden på kuppen.
Men sen fick hela historien en osannolik tvist i helgen. Nu i lördags slogs rekordet på nytt, nu av en man i fyrtioårsåldern från Stockholmsförorten Norsborg - som spelade hem svindlande 47 miljoner. Visserligen kostade kupongen några tusen att lämna in, men han visste vad han gjorde och skrattade nog gott hela vägen till banken.
Även om det aldrig kommer att hända en själv så kan det vara roligt att umgås lite med tanken en regnig dag som den här. Hur skulle det gå till? Vad skulle man göra? Hur skulle man förvalta ett kapital på, låt oss säga fem miljoner? Jag har funderat och kommit fram till någonting i den här stilen:
Jag skulle börja med att betala av klubbens - i mitt fall Giffarnas - alla skulder. Rubb och stubb. Att klubben inte skulle vara skyldig någon någonting, det skulle vara första prioritering för mig, och jag tror att styrelsen skulle hålla med om det. Då finns det ingenting att skylla på, då är det bara upp till en själv att prestera. Visst kan det också vara en press på spelarna, att det verkligen hänger på dom och inga andra, men jag tror att idrottsmän i allmänhet och svenska bandyspelare i synnerhet gillar det. Press är ju en av idrottens effektivaste tändvätskor.
Därefter skulle jag försöka "plocka hem" finska landslagsmännen Timo Oksanen och Ville Aaltonen - som i våras valde att lämna svensk bandy för att flytta till Ryssland och storklubbarna Uralskij Trubnik respektive Zorkij - men bara om dom själv verkligen kände för det. Det är dock tveksamt och jag tror generellt inte ett skvatt på en massa övertalningskampanjer som många såkallade "hardcoresupportrar" ofta gaggar i, det spelar ingen roll i vilket sammanhang eller vem det handlar om. Vill dom komma tillbaka så är dom varmt välkomna, och om dom inte vill så sparar vi två miljoner.
Då återstår kanske en miljon - vi säger i alla fall det i det här hypotetiska fallet. Som tur är så räcker pengarna betydligt längre inom bandyn än inom fotbollen och ishockeyn. Medan Europeiska toppklubbar inom fotbollen många gånger verkar joxa med sjusiffriga belopp - och större ändå - som om det vore begagnat toalettpapper, så håller de svenska bandyklubbarna ett hårt tag om varje hundralapp.
Men vad gör man då för den simulerade summan på en miljon? Jag skulle i alla fall inte försöka värva någon mer spelare redan till kommande säsong utan istället försöka investera pengarna på något sätt. Riktigt hur vet jag inte riktigt, men det borde vara någonting som skulle underlätta för framtida nyförvärv att få arbete eller boende i staden. Det borde vara vad killar mellan 20 och 30 år söker i en ny stad. Frågan är dock hur man omsätter den tanken i praktiken.
Den frågan blir likt en stafettpinne överlämnad till er. Jag tror att ni har många fler och bättre, roligare och mer fantasifyllda idéer än vad jag har. Då är det bra att ni själva kan skriva in era egna bandydrömmar och önskemål här i forumet på SvenskaFans.com. Lycka till!
Av Gustaf Lindborg
Blogg: www.gustaflindborg.wordpress.com
Mejl: duktav@gmail.com
