När bandyn kom till Twitter
@KiwiiPersson, skribent åt @VSKbandy, ansåg att ”tråkbandyn vinner finalen” när @dberlin6 lyfte den sista pokalen på Studenternas. Den som har följt utvecklingen på nätet vet att den här artikeln inte alls kommer handla om finalen. Den kommer handla Twitter.
En tisdagsmorgon i slutet av november vaknade förmodligen de flesta kring Sandvikens AIK:s organisation upp som vilken tisdagsmorgon som helst.
Åt förmodligen en helt vanlig frukost.
Förmodade förmodligen att dagen skulle bli som vilken vanlig förmodad dag som helst.
Förmodligen skulle det också bli det.
Ungefär 20 mil längre norrut vaknade Jonas Svensson upp.
Hur hans morgonrutiner tedde sig denna dag är mer oklart, men vi kan anta att han såg fram emot morgondagens match mot Västanfors hemma på Ljusdals IP. En match som han skulle komma att hålla nollan i dessutom, men det kände han inte till då.
Lite senare under dagen läste Jonas en artikel på Svenskafans bandy där han själv blivit omnämnd i en artikel om hur han och sin klubb använde sig av Twitter. Jonas med sitt Ljusdal blev – med all rätt – hyllade för sitt initiativ.
Just då var Jonas Svensson den starkaste mannen inom sociala medier i hela bandysverige.
Förmodligen läste någon från SAIK:s organisation samma artikel. Eller rättare sagt: SAIK:s organisation läste artikeln. Nu ska det inte förmodas mer.
Sandvikens AIK blev sågade.
Sveriges bästa klubb på planen kunde inte presentera en enda spelare från organisationen på Twitter. Man svarade heller inte på tweets. Kommunikationen levde åt ett håll, på samma vis som den ju skulle göra förr om åren. Tvåvägskommunikation är ett nyckelord för idrottsklubbar eftersom man är beroende av sina fans.
Den 22:a november 2011 fanns fyra aktiva elitserieklubbar på Twitter. Utöver det sammanställde vi en lista på vilka spelare som fanns.
Ljusdals BK i Allsvenskan hade vid det här laget sju stycken – en mer än vad vi hittade i hela Elitserien.
Sen förändrades allt i vad Andreas Söderman, redaktör för Svenskafans Bandy, skulle komma att kalla för ”Twitterhypen i svensk bandy”.
Mycket hände snabbt. En del hände långsamt. Men det mesta hände.
Fler klubbar ploppade upp till följd av artikeln. Stora som små.
Fler fans började hitta in. Gamla som unga.
Fler spelare insåg värdet. Proffs som amatörer.
Idag kan man hitta namn som Erik Säfström, Per Hellmyrs, Ted Bergström, Andreas Westh, Olov Englund och Daniel Berlin på Twitter, men man kan även grotta ner sig och interagera med sin favoritklubb i lägre divisioner om man så vill.
Men det kanske mest anmärkningsvärda hände i Gästrikland.
Från att ha svurit åt en artikel på Svenskafans har Sandviken gått från att vara ett dåligt exempel till att bli ett föredöme för andra klubbar.
Man tog åt sig av kritiken. Svalde. Bearbetade.
Och handlade.
Idag mönstrar klubben 14 spelare och en tränare från A-laget.
Twittrar man till det officiella kontot får man svar.
Varje gång.
Dessutom letar man efter en marknadschef för att komma ikapp ytterligare vid sidan av isen.
Det fanns en tid för inte alltför länge sedan när jag nog kunde hållit med @KiwiiPersson om att Sandviken skulle vara synonymt med tråkbandy.
Det hade nog räckt med ett år.
Men inte nu.
Inte 2012.
Inte med ett spel som jämförs med Barcelona.
Inte med Elitseriens yngsta trupp.
Inte med en organisation som faktiskt VILL utvecklas.
Allsvenskans starkaste twitteruppställning gick upp i Elitserien.
Elitseriens vann SM-guld.
Det är råfakta.
Visst kan små saker göra skillnad.
Tack för den här säsongen.
