Bandytaktik förklarat för en idiot. Del 5: Halven
I en artikelserie om sju delar försöker Svenska Fans Daniel Engström Stenson lära sig något om bandytaktik genom att prata med spelare och tränare. Idag: Per Einarsson, ytterhalv i Hammarby.
Per Einarsson spelar halv i Hammarby, men halven är inte hans ursprungliga position. Av de 13 säsonger han spelat seniorbandy har mer än hälften varit som mittfältare.
- Jag spelade lite halv ibland i Vetlanda. Och jag började som mittfältare i Hammarby. Men som mittfältare här behöver man lite snabbare fiber i benen än vad jag har. Jag hamnade ofta felvänd. Som halv har man gjort något väldigt fel om man hamnar felvänd.
Vad är det då man behöver för att vara halv. Einarsson pekar på tre saker:
- För det första behöver halven bra lungor, för det är en konditionskrävande plats att spela på. Man behöver bra blick för spelet, eftersom halven ofta är viktig för lagets spelplan. Sen måste halven kunna sätta laget för jaget. En alltför egocentrerad halv kommer drabba laget.
När jag pratade med Einarssons tränare Brodén menade att halven är ytterback i försvar, men yttermittfältare i anfall. Einarsson håller med.
- Ja. så är det, det går kanske att jämföra med brasilianska ytterbackarn Cafu och Roberto Carlos. Halven följer med i många anfall. Men det går inte att följa med i alla.
Vi lägger sedan en stund på att prata om halvens roll i försvarsspelet. Och här har halven flera viktiga roller, men en av de viktigaste är markeringen.
- Framför allt så markerar halven motståndarens anfallare, särskilt de som går i djupet. Står du på läktaren och ser en lång lyra som går fram till en fri spelare som kommer in från kanten, då kan du tänka att det är halven som missat sin markering. Därför är det Christoffer Edlund jag ska hålla koll på, snarare än Erik Säfström, om vi möter Sandviken, förklarar Einarsson.
- Det är riktigt svårt att möta anfallare som håller hög grundfart och hela tiden går i djupet. Kan de dessutom kombinera det med att gå framför, då är det riktigt läskigt. När jag var i Vetlanda och var ganska ny som halv mötte jag Rickard Koch. Han gick i djupet två gånger, sedan gick han framför två gånger. Därefter var jag helt borta.
Utöver markeringsspelet är en viktig roll att skära av djupledspassingar, en annan uppgift är att stänga sargen för att undvika hörnor.
- Det blir allt viktigare. Men för att kunna fokusera på det krävs ett fungerande försvarsspel. Det är lätt att stänga sargen, men är det öppet inåt tjänar det inte mycket till.
Vi går över till anfallsspelet. Mycket av halvens ansvar finns i uppbyggnadsfasen.
- Det beror naturligtvis på hur laget spelar. I vissa lag är det väldigt tydligt vad man ska göra i uppspelsfasen. Det kan finnas alternativ 1,2,3,4 och 5. Då kan man ibland åka och tänka mer på vad man borde göra än att faktiskt göra det. I andra lag finns det en större frihet utifrån en idé.
- Men i alla lag skulle jag säga att halven har möjlighet att vara delaktig. Du är alltid rättvänd, du har uppsyn över hela planen och alla dina medspelare. Och har laget en halv som är för dålig offensivt tappar laget mycket kraft i anfallsspelet.
Jag för fram teorin att det finns två typer av halvor, åkhalven och lyrhalven (är man uppväxt med Stefan "Malung" Johansson är det lätt att minnas lyrhalven). Einarsson ger mig delvis rätt.
- Ja, du är väl inte helt fel ute. Men riktigt så enkelt är det inte. För att kunna vara ett riktigt hot offensivt måste du kunna både och. Det är ganska skönt att möta en halv som bara kan det ena. Då vet du att du alltid kan falla för han utgör inget hot i åkningen, eller stå högt för att det kommer inga lyft.
- Möter du Per Hellmyrs som kan både och är det såklart jobbigt. Men det är nog faktiskt jobbigare att möta honom om man spelar på andra kanten jämfört med honom, för hans lyror är så otroligt bra. Då måste du hela tiden vara på din vakt.
Utan att nämna några namn finns det ju en del halvor som fokuserar mindre på defensiven än andra. Men hur lite kan man bry sig om defensiven och ändå komma undan med det?
- Du kan naturligtvis inte helt låta bli defensiven. Men har du en bra back bredvid dig kan du komma undan med ganska mycket. Men slarvar du med markeringsspelet blir det svårt för backen att rädda upp det.
En annan sak jag funderat på när det gäller halven är om det spelar någon roll om man har klubban utåt eller inåt i banan. Föga överraskande menar Einarsson att det finns för- och nackdelar med båda.
- Har du klubban utåt har du enklare att slå passningar in i banan med forehandspassningar. Nackdelen är att det blir fel skruv på lyrorna. De går lättare över kortlinjen, menar Einarsson och minns Viktor Weiselius.
- Han spelade ju med klubban utåt, men slog lyrorna med backhand så det blev omvänd skruv. Hela Sverige visste att de skulle komma. Likväl så kom en anfallare och plockade upp lyran. De visste att den aldrig skulle gå död.
Vilka är då fördelarna med att ha klubban inåt, som Einarsson själv.
- Gillar du att dra en kille är det lättare att ha fattningen in i banan.
- I defensiven kan det också vara en fördel att ha klubban inåt, för du får länge räckvidd utmed sargen. Där kan man ibland försöka lura anfallande spelare att försöka gå på utsidan, för att i mitt fall sedan slänga ut klubban med vänsterhanden ute vid sargen och stoppa honom. Det känns alltid bra, avslutar Einarsson.
