Bandytaktik förklarat för en idiot. Del 6: Mittfältaren
I en artikelserie om sju delar försöker Svenska Fans Daniel Engström Stenson lära sig något om bandytaktik genom att prata med spelare och tränare. Idag: Daniel Liw, mittfältare i Edsbyn
Daniel Liw är en av seriens mest rutinerade mittfältare, och han har egentligen alltid spelat mittfältare, även om han faktiskt gjorde elitseriedebut som halv. Men som mittfältare har han en tydlig bild av vad en mittfältares främsta uppgift är.
- Att driva laget, skapa struktur och se till att den plan som laget satt upp följs. Även om halvorna får en allt viktigare roll i detta. För 20 år sedan var de bara försvarare, nu är de med och driver spelet.
- I offensiven är ju också grundtanken att vi ska förse anfallarna med passningar så att de kan göra mål. Sen måste en mittfältare också göra mål då och då.
När jag pratade med Magnus Brodén menade han att det mest var en lek med siffror hur man valde att formera mittfältet. Daniel Liw använder exakt samma ord när jag frågar om rollfördelningen mellan mittfältarna
- Vissa lag spelar ju med en tydligt defensivt central mittfältare, då blir yttermittfältarna mer offensiva. Andra lag spelar med två utpräglade mittfältare som då får täcka större ytor defensivt. Samtidigt faller ofta ytteranfallarna ner som mittfältare i sådana system. Så uppställningen blir ofta en lek med siffror. Så som vi Edsbyn spelar är tanken att alla ska vara delaktiga både offensivt och defensivt, så det spelar inte så stor roll vilken position man har.
Mittfältarens defensiva arbete påverkas enligt Liw mycket av hur laget väljer att försvara.
- Det går ju trender i det där. Nu väljer många att försvara lågt och då gör man inte så mycket som mittfältare, utan står mest och väntar i defensiven.
- Men försvarar laget högre upp handlar det mycket om att visa försvaret vilken sida anfallen ska komma på, att följa upp det anfallarna har startat. Så det blir ganska mycket åkande, särskilt översteg hemåt. Mittfältarna och anfallarna jobbar tätt ihop som en femma, medan backlinjen med halvorna jobbar tätare ihop.
Mittfältet är en jobbig plats att spela på och att de byter ofta känns naturligt. Samtidigt så kan ytterhalvorna ibland spela nittio minuter. Vad beror det på?
- För en mittfältare finns egentligen inget utrymme att vila på planen. Jämfört med halven så har vi mindre möjlighet att välja om vi ska gå med eller inte. En halv kan välja att inte följa med i ett anfall, samt att de framför allt ägnar sig åt markering i försvarsspelet. Vi kan inte riktigt välja på samma sätt. Därför måste vi byta oftare än de som spelar på halven, säger Liw.
