Bandybloggen: Drastiskt SAIK-beslut
Idag meddelade Sandviken att man skrivit ett kontrakt med finske veteranmålvakten Pasi Heikkanen. Det innebär att Sandviken också bryter kontraktet med Jacob Claesson som SAIK inför säsongen värvade från Örebro.
Om detta går det säkert att säga mycket. Huruvida det är ett sportsligt rätt beslut kan jag inte bedöma. Jag har sett Jacob Claesson ett fåtal gånger och Heikkanen hade ett antal bra år i Broberg men hur bra han är nu vet jag inte. Jag vet inte heller hur överenskommelserna mellan Claesson och SAIK ser ut.
Det jag vet är att det är omöjligt att inte känna med Jacob Claesson. Först missar han Elitserien efter en kollaps mot Ljusdal i kvalets sista omgång. Sedan får han kontrakt med finallaget Sandviken, för att sedan få det uppsagt tre veckor innan Elitserien drar igång. Att som 28-årig bandymålvakt med kort varsel hitta en klubb är inte enkelt. Han har inte heller den ekonomiska ersättning som en elitseriespelare i hockey har. Det är inte bara att flytta varsomhelst för att ställa sig i ett nytt bandymål.
Det får mig att fundera över kontraktets betydelse och utformning. Ett kontrakt över exempelvis två år är ju ett ömsesidigt åtagande från två parter. Spelaren lovar att göra sitt bästa för klubben i två år, klubben lovar att betala ersättning under två år. En form av anställning.
Det är inte utan att jag anar en assymetri i makten här. En spelare som mitt under säsong får för sig att bryta kontraktet för att hellre vilja spela i en annan klubb får inte göra det utan klubbens tillåtelse. Men en klubb som vill göra sig av med en spelare kan bryta kontraktet. Utan att veta hur kontraktet ser ut antar jag att det finns en klausul där klubben har rätt att bryta kontraktet vid olika händelser. SAIK kanske hade en "om vi hittar en bättre målis får du gå"-klausul.
Många har spelare har Rysslandsklausuler. Men sannolikt är det få spelare som har en "om ett lag som jag hellre vill spela i hör av sig så får jag sticka direkt"-klasul.
Elitbandy är ingen social verksamhet och beslut måste fattas på sportsliga grunder. Samtidigt är det inte första gången spelare sätts på pottkanten på ett till synes orättvist sätt. Från Vetlanda hämtar jag två exempel. Reservmålvakten Christian Bohman fick sent veta att klubben inte skulle satsa på honom och han spelar därför i år i Skirö-Nävelsjö i division 1. Andreas Lysell tränade under försäsongen med VBK i tron att han snart skulle skriva på ett nytt kontrakt. Sent fick han veta att han inte skulle få något nytt kontrakt och han ställdes inför valet att bryta upp sitt liv i Vetlanda eller spela bandy på lägre nivå. För Lysell löste det sig till slut och han har varit VBK:s bäste målskytt på försäsongen.
Jag tvivlar inte på att även spelare ser till att utnyttja möjligheten att spela ut klubbar mot varandra för att höja löner eller få andra bra villkor. Kanske är det så enkelt att var och en är sig själv närmast. Klubbarna gör vad de kan för utnyttja spelarna och spelarna gör vad de kan för att utnyttja klubbarna.
* * *
Sandviken såg en möjlighet och tog den. Det är inte första gången SAIK tar drastiska beslut. Förra året sparkade Sandviken sin tränare under säsong och fick mottaga en del hån för det. När de sedan skrinnade in på Friends var det svårt att säga att de gjorde fel.
Återstår att se om detta blir lika framgångsrikt.
