En resa i bandyns historia: ”At least not in my lifetime”

Andreas Söderman har gjort en resa till bandyns födelseplats, som presenteras i tre delar. I dag finns det egentligen ingen bandy kvar i sportens ursprungsland och frågan är om det någonsin kommer spelas bandy igen på de brittiska öarna. Landets egna förbundsföreträdare är tveksam.

Bob Johnson är inte bara en bandyintresserad britt. Han är också kontaktperson för det engelska bandyförbundet. När hans intresse för sporten föddes tog han kontakt med det internationella bandyförbundet och sedan dess har Bob varit kontaktperson för förbundet, som åtminstone existerar på pappret. För någon bandyverksamhet finns inte i nuläget.
– Det är svårt att få med någon annan och få andra intresserade, ens av att åka skridskor. Jag kontaktade ishallen i Peterborough om de var intresserade av något, men de hörde inte ens av sig till mig, sa Bob.

Egentligen är det väl inget konstigt kan man tycka. Få vintersporter är etablerade i Storbritannien, det är knappt att ens ishockeyn finns till, mycket på grund av klimatet. På 1800-talet frös fält som Bury Fen till is, men precis som i Sverige har klimatet blivit varmare och den naturliga isen finns inte på samma sätt längre.

Och för att dra paralleller med Sverige känns bandy i Storbritannien lika otroligt som om någon skulle få för sig att ta över cricketen till Sverige och göra den till en populär sport. Det finns helt enkelt inte i den idrottsliga kulturen i de respektive länderna och då är det nästan omöjligt att plötsligt skapa ett intresse.

Inflyttade skandinaver
Bob Johnson har ändå en dröm om att bandy en dag ska spelas i England igen. Han medger dock att han inte är rätt person för att driva detta, han är bara en person som snubblade över sin byhistoria och blev nyfiken. Förra hösten drog ungraren Dragomir György i gång ett projekt i London med rinkbandy. Bob känner till honom och projektet, men har inte hört något om hur det gick.
– Som med så mycket annat handlar det ju om tv- och mediautrymme. Lokala BBC gjorde en grej om bandyn i Bury för ett par år sedan men sen blev det aldrig mer än så. Jag tror det kan finnas ett intresse i England, men då måste det komma ut.

Samtidigt säger Bob att han tror att det måste till krafter utifrån, till exempel ett etablerat bandyland som Sverige, för att något ska hända.
– Personer som inte är födda i England, kanske skandinaver som flyttar till Storbritannien och tar med sig bandyintresset, det är sådant som måste till. Jag kan inte se bandyn växa bara genom brittiska invånare, det känns otänkbart.

Bandyns själ
En bandykultur är inget som skapas över en natt, det krävs väldigt mycket för att sporten ska få fäste i detta land, där så många andra sporter är så mycket större, allra främst givetvis fotbollen. Bob Johnson pratade i drömmar och förhoppningar, men på frågan om det någonsin kommer spelas bandy i England igen var svaret glasklart.
– Inte under min livstid i alla fall, tyvärr. Det hade varit roligt om bandyn fanns i England, men det är så mycket som saknas för att det ska hända.

SvenskaFans Andreas Söderman vid Bury Fen.

Så tills vidare få vi och hela Storbritannien helt enkelt minnas C.G. Tebutt och de andra i Bury Fen Bandy Club. Skridskoåkarna som på 1800-talet skrev om fotbollsregler, böjde klubbor och sköt på hårda gummibollar. De som 200 år senare är föregångarna till den sporten som är långt ifrån störst i Sverige, men till glädje för så många av oss. De som också rusade på hörnor, gnällde på linjedomarna och frös tårna av sig kalla vinterdagar.

Känslan jag tog med mig från bandyns förmodade födelseplats i östra England är den tradition som vår sport innehar. Det genuina och det gentlemannamässiga fanns i sportens själ redan på 1800-talet. Storbritannien är ingen maktfaktor inom bandyn i dag, men för evigt tar vi med oss det brittiska maneret och det är ett bestående avtryck som gör bandyn till den sport den är i dag.