Gästkrönika: En resa genom en tid som flytt
Vi fortsätter att presentera gästkrönikor skrivna av bandyprofiler runt om i landet. Näste person är Stefan Wikström, mer känd som Sargvakten, från Kalix. Eftersom vi inte har någon Kalix-skribent och det inte finns någon klubbpresentation på Kalix hemsida så ger Sargvakten den kompletta bilden av vad Kalix Bandy egentligen är.
Det är våren 1990.
Madonna toppar listorna med sin ”Vogue”
Senare under sommaren ska svenska fotbollslandslaget gå ur VM med gamnacke efter 1-2, 1-2, 1-2.
En av förlusterna mot erkänt starka Costa Rica.
Bandysäsongen 89/90 är avslutad och de bittra rivalerna Nyborgs SK och IFK Kalix har gjort ännu en medioker vinter.
Från den svartvita tiden till dags dato har NSK och IFK lyckats ta sig till kval mot, som det hette då, Allsvenskan.
Någon gång nära, annan gång långt ifrån.
Och alla var nöjda med det.
Nästan alla.
Det fanns folk med visioner.
Tack och lov.
En dag, när sommaren började ta plats, sa min far.
-Har du hört att det finns planer på att slå ihop NSK och IFK?
Jag trillade ur stolen.
-Är de fullständigt från vettet!! Ska vi beblanda oss med IFK Kalix?
Var min första, inte så eftertänkta, tanke.
Jag lät det smälta in en stund.
Tänkte ett varv till.
-Det är ju fullständigt lysande. Det här kan bli riktigt bra.
Jag röstade med glädje ”JA” när omröstningen skedde.
Med klar majoritet i de bägge föreningarna röstades samarbetet igenom.
Kalix/Nyborg BK såg dagens ljus.
Jag tog klubben till mitt hjärta där och då.
Det här ska bli bra om något år, sa de styrande.
Första säsongen värvades det en ryss minsann.
Vi vallfärdade till Furuhedsplan för att se på stjärnan.
Stjärnan var sämre än jag och säsongen blev inte bra.
Det var många som hånlog.
-Vad var det vi sa!! ekade runt kommunen.
Andra året värvades Mischa Illarionov och Sigge Gluhov.
Mischa skadades tidigt och säsongen blev bättre men inte tillräckligt.
-Vad var det vi sa!! ekade runt kommunen.
Tredje året small det.
Kval till Allsvenskan.
-Vad var det vi sa, sa vi.
Utmanarna hette Tranås, Västanfors och Bollnäs.
Näst sista omgången.
Bollnäs hemma.
Dryga tretusenfemhundra (3500!!) på drivorna runt gamla Furuhedsplan.
Det blev en batalj som innehöll allt som en kvalmatch ska innehålla.
Snöbollskrig mellan en hälsing och publik.
Målvaktstavlor och sent avgörande i hemmafördel av en ung ”Palle” Rönnqvist.
Nästan, bara nästan, klart.
Sista omgången.
Bredstorp i Tranås.
Kalix/Nyborg gjorde vad som behövdes.
Man ur huse när bussen rullade in vid Folkets Hus dagen efter.
Några satt hemma och tjurade.
Fest och tjosan i kommunen på ett sätt som vi varken sett före eller efter det.
Så kom baksmällan.
Furuhedsplan duger icke till Allsvenskt spel.
Måste till en ny bana.
Debatten rullade.
De klassiska argumenten vård, skola och omsorg tog nej-sidan till.
Efter sjuttiosju sorger och åttioåtta bedrövelser beslutades att en bana skulle byggas intill ishallen.
Men is på konstgjord väg får minsann vänta ett år till.
Hösten 1993 kom med den så hett efterlängtade premiären.
I Allsvenskan på nya Kalix IP. (Lite tråkigt namn måste medges).
Sundvalliska Selånger på menyn.
Jukka Ohtonen gjorde det första allsvenska målet någonsin i norrbottnisk bandy och Kalix/Nyborg vann debutmatchen.
6-3 på resultattavlan när eld upphörde.
”Kalle” Zaletaev var omänskligt bra. Vilket han var hela sin karriär.
Svensk massmedia gick bananas över undret från norr.
Alla hyllade.
Segrarna radades upp och det bar till slutspel där vi höll Västerås på stången i fem matcher.
De röda föll i femte matchen nere på Rocklunda med knappa 4-3 och de grönvita gick sedan hela vägen upp på prispallens högsta punkt.
Många menar att KNBK gjort detsamma om de vunnit mot VSK.
Det menar jag också.
Kom det folk då?
Jovars, snittet blev 2300! Tvåtusentrehundra! Över en hel säsong.
Som mest nära fyratusenfemhundra en magisk kväll mot VSK under grundserien.
Sanslöst, sa Bull.
Aldrig före och aldrig efter har så många samlats på en bandymatch i vår kommun.
Andra året blev det också slutspel men väl där tog det stopp.
En enda seger i fortsättningsserien och vintern tog slut lite för tidigt.
Efter att ha missat slutspel år tre så fick vi kvala oss kvar år fyra och fem, och det blev aldrig mer som det varit.
Till säsongen 96/97 blev vi dessutom lite rumphuggna då värsta rivalen Karlsborg BK tagit sig upp och dessutom varit ofina nog att värva ”våra” stjärnor.
Gissa om det låg agg i luften när grannarna möttes öga mot öga för första gången.
På Bruksvallen i Karlsborg.
Två lag från samma kommun där långt uppe i landet.
Alla var där.
Vår nye finske vän Samuli Niskanen gjorde mål.
Vad hjälpte det.
KBK drog längsta strået och förnedrade oss med 6-1.
Många log.
Jag låste in mig i potatiskällaren i en vecka.
Förnedringen blev total på annandagen.
I vår hemmaborg.
2-5.
Vintern blev inte mörkare.
Pest och pina.
KBK:s fans hade glada dagar.
Åren gick.
Karlsborgs saga tog slut på våren -99.
Kalix/Nyborg tog farväl och gick ur de fina salongerna 2001 efter en bedrövlig Allsvenska med bara futtiga två segrar.
På årsmötet den våren beslutades att klubben skulle leva vidare i all sin prakt under namnet Kalix Bandy.
Sejouren i våningen under blev kortvarig.
Med endast två förluster under kommande säsong blev det stegen upp direkt.
Hurra!
Första året tillbaka gick bra och nytt kontrakt säkrades.
Andra året (03/04) fick vi kvala oss kvar efter att ha varit såhärnära att åka ur direkt.
Sista omgången.
BolticGöta på Kalix IP.
Marko Miinala gör, på hörna, 6-5 i röd favör fem-sex minuter före slut.
Värmlänningarna öser på.
Vill ha poäng för att säkra kval till slutspel.
Tappar Kalix poäng är det godnatt.
Djävulsk spänning.
Boltic får hörna i slutsekunden.
Jag vänder ryggen mot händelsen.
Jag ser bara ryggar på läktaren.
Skottet högt i det blå.
Vi klarade sedan kvalet.
För året efteråt sjabbla till det nåt alldeles fruktansvärt.
Kval igen.
Dubbelmöte mot Ljusdal.
Förlust borta 6-3.
-Det vänder vi hemma!
Pyttsan.
Visserligen vinst.
Men siffrorna 7-4 betydde att LBK gick upp med fler gjorda bortamål.
Många menar att Andreas Lysells hörnskott i slutsekunden gick genom nätet.
Mål dömdes icke.
Rätt eller fel kan vi diskutera tills korna kommer hem.
Men, hursomhelst, att åka ur där var rent ut sagt skamligt.
Blir upprörd bara av att skriva om det.
Under kommande år har hissen upp och ner några gånger för att i våras ta oss upp igen.
Ett sanslöst kval där alla fyra kombattanterna hade chans att gå upp inför sista omgången.
Mitt redan gråa hår fick en ännu gråare nyans.
Hjärtinfarkt låg på lur.
Vi straffade Motala på deras hemmais och vi är återigen i Elitserien.
Kassörer i alla föreningar må bäva…..
….. vi är här för att stanna.
