Gästkrönika: Öka respekten för lirarna
Under säsongen kommer vi att presentera ett antal gästkrönikor, skrivna av bandyprofiler runt om i landet. Först ur är Svenska Dagbladets Jan Majlard, som många kanske främst känner som fotbollskrönikör, men som har bandyn nära hjärtat.
Om ishockeyn har sina tre skär har bandyn 100. Eftersom hastigheten är sportens kärna kan det aldrig bli aktuellt med några fartbegränsningar. Istället måste respekten spelarna emellan öka.
Annars kanske det är dags med avstängningar byggda på öga för öga, tand för tand?
Låt mig utveckla. Om spelare B tacklar spelare A så omdömeslöst och ojuste att den senare blir borta en månad kanske straffet för förseelsen ska
vara just en månad. Jag tror att man infört en liknande straffskala i NHL. Alltså byggd på ganska primitiva premisser, men ändå någon sorts rättvisa i förlängningen.
Starten på bandysäsongen har gett tilltygade genombrottsmän vatten på sin kvarn. Från premiären i fredags rapporteras om flera bentacklingar, bland annat at tvingades Bollnäs Jens Wiik avbryta derbyt mot Edsbyn. Från försäsongen minns vi Carl-Johan Rutqvists bentackling på Ted Bergström, där efterspelet blev en smula farsartart då förseelsen i Svenska Cupen ska betalas av i elitserien. Hammarby och Västerås hade redan en gås oplockad med varandra då Oskar Robertsson tidigare satt Patrik Nilsson ur spel med en luftfärd som hörde hemma på hockeyrinken.
Just höfttacklingarna tycks mig ha ökat i takt med farten på isen. Linus Pettersson utvecklade ”hockeyarslet” till en konst innan SAIK-backen försvann till Ryssland. Då har man enligt regelverket valt fel sport.
Jag tycker det är uppfriskande att två jagande ytterhalvor efter bollduellen tar tag i varandra för att skydda fall mot kortsargen. Det är så bollsporten bandy måste gå vidare. Annars är det bara att beställa axelskydd till spelarna.
Läste intervjun med Andreas Eskhult i tidningen Bandyportföljen och njöt av att liraren klistrade etiketten underhållare på sin egen hjälm. Eskhult spelade spelet som jag än gång såg föregångaren i Sirius, Göran Angesten, göra. Flärdfullt och fräckt i en felfri teknisk repertoar.
Gammaldags? Jo, men det är ju fortfarande spelets idé.
Jag såg den första ryska träningen i Vänersborg inför VM i vintras och fastnade direkt för Maxim Ishkeldin. Vilken blick och vilken klubbföring! Domarna måste skydda sådana finlirare till varje pris. Vem skulle annars betala pengar för att gå på bandy? Den som medvetet skadar Ishkeldin skadar även sporten.
Johan Löfstedt, Daniel Andersson, Johan Esplund, Ulf Einarsson och Erik Säfström håller i mina ögon ännu inte riktigt samma klass som balettdansörer på is, men skadas de medvetet borde förövaren kunna straffas motsvarande tid som läketiden.
Stenåldern? Visst, men rättvist.
Bandyn måste värna om sina lirare.
Jan Majlard
