SvenskaFans Bandyblogg: Högdramatisk avslutningsomgång i kvalet

När jag som ungdom gjorde praktik hade jag en handledare som ofta påpekade att man ska vara försiktig med förstärkelseord. Om jag skriver att någon är mycket arg när vederbörande höjer rösten – vad ska jag då skriva när denne slår sönder något, gick resonemanget.

Men för att beskriva spänningen i dagens avgörande omgång av de två kvalserierna till elitserien tror jag att till och med Urban hade accepterat att jag skriver att det var mycket dramatiskt, eller högdramatiskt. Kanske till att omgången kan beskrivas som tokgalen. Jag kan inte påminna mig en upplösning av någon serie med sådan dramatik på så många håll.

När 86 minuter var spelade var, förutom sedan tidigare klara Vetlanda, också Örebro, Kalix och Gripen på elitserieplatser. När domaren blåste av hade:

Gripen hunnit med att missa ett friläge som följdes av ett bortdömt mål som skulle givit 5-3. Istället fick Sirius en straff i allra sista sekunden. Precis som 2008 räddades Sirius kvar av en straff i nättaket av Pierre Roos. Men även ett kryss hade räckt för Gripen– om Motala hade vunnit mot Kalix. Bittert för Gripen. Nödvändigt för Sirius. Sirius har knappt några kontrakterade spelare till nästa säsong, avgående klubbchef och allmän oro i föreningen. En degradering hade varit ett hårt slag. Kanske för hårt.
Kalix dragit på sig två utvisningar och Motala hunnit med att missa två frilägen. Istället kunde Kalix kontra och få en straff som Tommy Andersson slog i nät till 7-4. Hans tredje straffmål för dagen säkrade definitivt Kalix snabba återkomst till elitserien. Samtidigt innebar det att Motalas sejour i eliten denna gång blev ettårig. Faktum är att Motala bara mäktade med att vinna en av sex matcher i kvalserien och tre under hela säsongen.
Ljusdal gjort både 7-2 och 8-2 mot Örebro. Efter dryga halvtimmen hade Örebro en ledning med 2-0. Med tanke på att Ljusdal behövde vinna med fem mål såg det onekligen ut som att Örebro hade elitserieplatsen i en liten ask. Men likt Pandora öppnade Örebro asken och ut kom ett antal olyckor. Det började med fyra baklängesmål på tolv minuter i slutet av första halvlek, fortsatte med ett rött kort på Erik Wallman och kulminerade med ytterligare fyra baklängesmål från minut 81 och framåt. Kollapsen var ett faktum, liksom att Ljusdal säkrat ytterligare en säsong i Elitserien.

*
Kvalserierna blev långt mer spännande än vad jag anade. De tio dagar kvalspelet pågått har bjudit på dramatik över det vanliga. Jag trodde att skillnaden skulle vara större till fördel för elitserielagen. Men både Kalix, Gripen och Örebro visade att man kan störa elitserielagen. Vilket får ses som positivt.

Jag var en av dem ansåg att det var fel beslut att införa kvalspel även för de två lag som placerade sig sist i elitserien. Jag vidhåller att ett system där lag direkt flyttas upp och ner är att föredra. Mina främsta argument mot nuvarande system är framför allt att de 26 omgångarna i grundserien inte betyder någonting. Vilket bland annat får till följd att:

Spänningen under vanliga serien försvinner. Det dröjde inte många omgångar av elitserien innan det stod klart att Motala och Ljusdal inte skulle ha fyra lag bakom sig. Det innebar att de i tre månader endast hade ett kvalspel att förbereda sig för. Poängen betydde lite. Just i år var de lagen så långt bakom att det inte heller hade blivit någon vidare spänninge om de två sista lagen åkt ut direkt. Men jämför med förra året då Vetlanda, Kalix och Tillberga förde en dramatisk kamp där varje match kunde visa sig avgörande. Den kampen hade inte blivit av i år.
Det blir för de allsvenska lagen oväsentligt vad de gör under den allsvenska serien så länge de klarar sig till kvalet. Örebro och Gripen tjänade absolut ingenting på att under 26 omgångar vara bättre än Kalix och Tranås.

Samtidigt ser jag poängen i att lag som är uppenbart sämre än de lag som flyttas ned inte kommer till Elitserien och blir strykpojkar. Dessutom har kvalserierna varit mer intressanta än dubbelmöten. Att det funnits två elitserielag i varje serie har bidragit till detta. För minns att kvalen tidigare avgjorts i seriespel och varit ojämna, men att det då var ett elitserielag och tre allsvenska lag i varje kvalgrupp.

Nåväl. Jag tror att en möjlig kompromiss vore att lag 14 i elitserien direktnedflyttas. Den platsen gör sedan de båda segrarna i de allsvenska serierna upp om i en matchserie om tre eller fem matcher där det lag med bäst målskillnad i de första matcherna får fördel av hemmaplan i den avgörande. Förloraren i den matchserien kvalar sedan mot lag 12 och 13 i elitserien samt de två tvåorna från allsvenskan. Lagen möts i en serie med dubbelmöten där de två bästa lagen spelar elitserien nästa år.

Då blir det åter ett streck att vara livrädd för i elitserien. Det finns en klar fördel i att vinna allsvenskan och det bästa allsvenska laget får spela elitserien. Samtidigt får övriga tre allsvenska lag en ärlig chans att i möten mot elitserielag spela sig till en elitserieplats.

*
Kanske märkligt att lägga så mycket tid på ett kval när det spelats semifinal. Men jag fascineras av bottenstrider. En dramatisk semifinal går inte att jämföra med den ångest och det lidande som en nedflyttningsstrid innebär. Att vara i ett slutspel är nervöst och ångestframkallande. Men det är ändå en förhållandevis skön nervositet. I en nedflyttningsstrid är rädslan inte att gå miste om ett guld. Det är att gå miste om en hel säsong av roliga matcher. I värsta fall att man är dömd till att för evigt spela bortamatcher i städer du inte trodde hade bandylag och Elitserien blir något du på avstånd följer.

Nervositeten i ett slutspel ger en skön kick. Jag har varit där. Men det är som att vara tjejen som Jarvis Cocker sjunger om i ”Common People”. Det finns alltid ett skyddsnät. En pappa som kan rädda dig och ge dig en ny säsong. Det finns det inte i en nedflyttningsstrid.

I said pretend you've got no money,
she just laughed and said,
"Oh you're so funny."
I said "yeah?
But still you'll never get it right,
cos when you're laid in bed at night,
watching roaches climb the wall,
if you call your Dad he could stop it all.

*
Semifinalspelet var det ja. Dagens match påminde ganska mycket om fredagens match. Men idag var det Sandvikens spel som inte riktigt stämde. Till stor del eftersom Villa punktmarkerade Erik Säfström. Samtidigt hade Villa klurat ut hur man skulle hantera att Patrik Gustafsson punktades.
Blir intressant att se om Sandviken hittar en lösning på tisdag. Det lär behövas. Villa är favoriter hemma i Lidköping och min känsla är att i längre matchserier är det till slut laget som har lite enklare att vinna sina matcher som tar hem det. Villa har haft lite lättare att vinna sina två matcher än vad Sandviken haft och jag tror Villa vinner på tisdag.