Bandybloggen: Hur förklarar du en förlust?
De drabbas oss alla. Somliga oftare än andra. Mig oftare än andra, känns det som. Förlusterna.
Ibland är det inte någon som bryr sig. Då är det upp till en själv att bearbeta sina tankar i sitt huvud. Ibland träffar man på någon som vill ha en förklaring. Somliga av oss använder tangenter för att försöka förklara och/eller förstå.
Olika förluster tar olika hårt och förklaras på olika sätt. I stora drag skulle jag ändå sägaatt det finns tre sätt att förklara en förlust. Jag använder mig nog av dem alla då och då. Ingen är bättre eller sämre och det finns inget perfekt sätt att förklara en förlust på. Åtminstone inte för den som har känslor för laget. Eller?
1. Vi mötte ett bättre lag
Senast var det Magnus Brodén som efter förlusten i tv förklarade att Hammarbys förlust helt enkelt var ett resultat av att Sandviken var ett bättre lag. Det ses allmänt som det mest sportsliga sättet att hantera en förlust. Motståndarna var bättre. Sådant händer. Bara hem och träna och göra det bättre nästa gång.
Samtidigt är det en ganska resignerad förklaring. Det innehåller ingen självkritik eller egentlig analys. En enkel väg att gå. Dessutom - enkelt att säga men svårt att i hjärtat tycka.
2. Vi gav bort matchen
Det här använde jag mig av efter Vetlandas förlust mot Broberg. Jag fokuserade enbart på Vetlandas insats och var besviken över hur åtminstone två av Brobergs mål tillkom efter att Vetlanda med bollen under kontroll enkelt slagit bort den till motståndara. Jag var besviken över att VBK förlorat 80 procent av kampduellerna. Jag tyckte det såg allmänt slött och dåligt ut. Tanken att Broberg skulle kunna vara bra och det var därför Vetlanda såg dåliga ut slog mig inte. Men efter att Broberg nu också slagit Villa på Hällåsen har jag tänkt tanken.
Men sådana tankar passar inte in i den här förklaringen. Varje motståndarmål kan förklaras med slappt försvarsspel. Motståndarna fick väl enkelt komma till skott. Avsluten var tama. Sådana lägen måste man förvalta.
Egentligen ett ganska osympatiskt sätt förklara förluster. Motståndarna ges ingen aktiv roll. Även om det framstår som att man sågar det egna laget, så är det egentligen framför allt en sågning av motståndaren. Endast när vi klantade oss lyckades de göra mål.
Samtidigt är det en tydlig markering att man ser det egna laget som bäst. En förväntan om att vi ska vinna. En tydlig supporterförklaring.
3. Alla dessa om och men
En klassisk förklaringsmodell som de flesta från barnsben får lära sig att hålla borta. Det jämställs i allmänhet med att vara en dålig förlorare. För i ursprungsversionen är det ett sätt att förklara förlusten med externa faktorer som domare, förhållanden och otur.
Det klassiska är att skylla på domaren. Det var en soklar straff i slutsekunden som domaren inte såg. Straff där och vi hade vunnit med 5-4. Men även att stolpskottet i slutsekunden var ett resultat av otur passar in. Och så länge isen var bra var vi det bättre laget, sedan kom snön.
Den här förklaringen kan även användas för att förklara händelseförlopp enligt teorin om ett vingslag som så småningom skapar en orkan. Hade bara anfallaren gjort mål på sitt friläge fram till 4-2 hade motståndarna aldrig kommit ifatt. Vore det inte för utvisningen i minut 42 som tillät motståndarna komma i in matchen hade vi hållit undan. Till slut hamnar man vid att om bara backen slagit ut bollen till inslag istället för att slå upp en lyra som motståndarens halv tagit hand om, vilket som så småningom ledde till att motståndarna fyra minuter senare fick en hörna vars retur de gjorde mål på, så hade matchen nog fått en annan utgång.
Det allt detta har gemensamt är att man, mer eller mindre, skyller förlusten på något som är svårt att göra något åt. En strategi som är bra för välbefinnandet. Det var inte egna tillkortakommanden utan något annat som bidrog till förlusten.
* * *
Passar på att säga några ord om helgens omgång som pga en fotbollsmatch blev upphackad. Möjligen kan den också förklara de dåliga publiksiffrorna (eller är det klubbarna dåliga arbete? Eller är det kanske så enkelt att alternativen är roligare?)
Broberg tog en fin skalp mot Villa. Broberg är sannolikt även i år bättre än vad folk tror. Sett till spelaromsättningen jämfört förra året är det inte heller uppenbart varför Broberg skulle vara sämre. Jonas Engström är inte Ted Bergström, men en bra spelare som gör mycket poäng. Dessutom har de fått tillbaka Svenne Olsson som tränare. Minns att Broberg förra säsongen gjorde en riktigt bra säsong innan rabaldret inför slutspelet.
Kalix tog en poäng i Edsbyn, vilket är starkt. Ljusdal tog sin första seger. Och Västerås gjorde en fin upphämtning mot Vänersborg. Måste vara tungt för Vänersborg att ha flera tippade topplag på gaffeln utan att knyta till, som det heter i sportgrodornas värld.
Tungt också för Vetlanda som spelade sjätte raka matchen utan vinst.
Hammarby hade mot Bollnäs hade ett mittförsvar bestående av Lukas Blom, Fredrik Johansson och Anders Persson. Den som vill vara elak skulle säga att det är ett mittförsvar vilket allsvenskt lag som helst skulle vara nöjt med. Men det räckte till seger på en svårspelad is. Bollnäs gjorde förvisso 8 mål, men det är svårt att dra några slutsatser om Bollnäs anfallsspel. Under den andra halvlek jag såg byggdes anfallsspelet främst på att Timo Oksanen kastade bollen till utkanten av Hammarbys straffområde.
I en förvisso haltande tabell är det mycket jämt. Tre poäng skiljer Sirius på sista plats från Vänersborg på sjätte.
