Bandybloggen: I skuggan av ett OS
Igår invigdes vinter-OS i Sotji under högtidliga ryska former. Medan jag skrev detta pågick finalen i snowboard-grenen slopestyele, där vi plötsligt sitter med medaljförhoppningar för en svensk i en gren vi knappt hört talas om tidigare. Det där som är det allra härligaste med OS, de små sporterna som plötsligt får väldigt mycket utrymme och fokus och skänker oss glädje när de aktiva levererar medaljer. Nu blev det tyvärr ingen medalj för Sven Thorgren, men plötsligt var det väldigt roligt att titta på slopestyle.
---
I skuggan av allt detta avgörs Elitserien, igår, i morgon och på tisdag med full omgång. TV4 bjöd igår på en match som hade alla förutsättningar att bli en härlig bandyfest, men på ett regnigt Zinkensdamm gav inte isen utrymme för något av detta. Det enda som var tydligt var återigen hur pass stabila Hammarby är. Matchen kändes jämn men på så många punkter var Hammarby klart bättre än VSK och visade kvaliteter för att vara ett ganska givet finallag. Patrik Hedberg har växt den här säsongen i målet och med en viktig straffräddning blev han lite av en matchvinnare. Hedberg står bakom en backlinje som nu börjar spela ihop sig och de förtjändade verkligen att hålla nollan mot ett VSK som inte kom någonstans i regnet.
Men den som imponerar allra mest i Hammarby just nu är VM-spelaren Adam Gilljam. Han blev visserligen mållös efter sina fyra mål mot Edsbyn, men får passningspoäng till båda Kumpuojas mål (den finske anfallaren som också verkar på gång) och gör en otroligt bra arbetsinsats över hela planen hela matchen. Jag är imponerad av Gilljam och imponerad av Hammarby och med den stabiliteten som Bajen visar upp, förutom i två matcher mot SAIK, gör att jag har svårt att se dem missa finalen.
---
Streckstriden om den sista slutspelsplatsen dog förmodligen igår då Bollnäs förlorade mot Broberg med 5-1, samtidigt som Vetlanda visserligen också förlorade, men VBK håller sitt avstånd som ser svårt ut att tappa på bara två matcher. Bollnäs har vunnit fem av 24 matcher. Endast en gång har Bollnäs lyckats vinna med mer än tre mål, borta mot Sirius i november. Att Bollnäs på två matcher ska vinna båda och dessutom ta in 17 mål på Vetlanda känns väldigt svårt. Motståndet Kungälv och GAIS är visserligen två lag som Bollnäs har vunnit mot i år, men det är knappast givna segrar och mindre givna storsegrar.
För Kungälv och GAIS är också de två lagen som slåss för att undvika kvalplatsen. GAIS har Sandviken kvar på bortaplan och även om matchen spelas utomhus så gör det att jag tror GAIS får det svårt att gå förbi Kungälv. Men hemmamatch mot ett Bollnäs, eventuellt utan något att spela för, i sista omgången kan mycket väl innebära en grönsvart seger och då måste Kungälv ta en poäng i sina två matcher. Morgondagens matcher avgör om den streckstriden blir nervös ända in i slutet.
---
På tal om OS förresten så vill jag rekommendera Patrick Ekwalls krönika i Expressen under rubriken "OS är inte den platsen längre". Ekwall lyckas fånga essensen av det som Somalia och flera andra gjorde i bandy-VM, det som många avfärdrar som ovidkommande trams. Där utvecklingen, glädje och möjligheterna står i fokus, inte bara ett maniskt fokus på medaljerna. Alla sporter måste ha utrymme för detta och den lilla sporten bandy måste ha ännu större utrymme för det. Därför är det glädjande att bandy-VM lever i olympisk anda, även om sportens deltagande i just OS förmodligen är flera horisonter bort.
Ekwall: "OS är inte den platsen längre" (Expressen)
