Bandybloggen: Landskamperna är viktigare för spelarna än publiken

Landslaget spelade i helgen två landskamper mot Ryssland, en i Göteborg och en i Vänersborg. Den i Göteborg sågs av 1021 åskådare och den i Vänersborg av 623 åskådare. Jag började skriva ett inlägg med någon slags analys kring dessa siffror, men efter att ha skrivit två meningar kändes det inte alls motiverande. Och det är väl just därför vi inte heller ser några större publiksiffror i sådana här landskamper, det är svårt att motivera bandypubliken till att engagera sig i ganska avslagna matcher mellan Sverige och Ryssland i början av december.

För visst, det är otroligt hög kvalitet på bandyn med världens bästa spelare på isen. Men det är fortfarande matcher utan betydelse för andra än just spelarna och matcher som egentligen bara kommer som ett jobbigt avbrott i det vi egentligen vill se just nu, Elitserien. Sverige mot Ryssland i bandy är idrottsunderhållning av allra högsta nivå, men i en sport där landslagen är så pass sekulariserade jämfört med klubblagen har inte två träningsmatcher av förvisso hög kvalitet tillräcklig attraktionskraft. I VM, när det verkligen gäller, så är dock attraktionskraften alltid en helt annan, hur bespottat VM i stort än må vara. Då såldes Arena Vänersborg ut, nu gapade läktarna tomma, men jag tycker inte det finns anledning att överdriva betydelsen av det.

Vi ska inte heller glömma bort att Sveriges två senaste landskamper mot Finland spelades i träningshallen Relitahallen i Uppsala, vilket ju inte direkt ger intrycket av att förbundet vill att landskamperna under hösten ska bjuda in till publikfester. Landskamper under hösten må vara viktiga för spelarna och förbundskaptenerna, men för publiken är värdet inte lika stort. Det är så klart häftigt att se sportens allra största stjärnor på samma is, men det är också det egentligen enda värdet och uppenbarligen lockar det inte tillräckligt. Det går att kalla det för "ett förbannat stort problem" eller vad som helst, men jag vet inte om det i ärlighetens namn är det.

Vad är viktigast med dessa landskamper? Att Jonas Claesson får spela någon mer match med det laget han ska åka till VM med eller att läktarna ska fyllas? Helt klart det förstnämnda. Går det då att få båda delarna med bättre marknadsföring? Tveksamt. Jag är övertygad om att det krävs en förändring i grunden av landslagets betydelse hos gemene bandysupporter för att öka attraktionskraften och det hänger ihop med det större problemet att landslaget inte är så viktigt för det är helt enkelt inte så intressant. En sådan förändring tar tid och hänger nog mer ihop med hur den internationella bandyn utvecklas än hur bandyförbundet väljer att marknadsföra en enskild landskamp.

---

På onsdag börjar Elitserien igen och även om jag inte bryr så särskilt mycket om varken Kungälv elller GAIS så tycker jag att mötet mellan dessa lag på onsdag känns mer intressant just nu än resultatet i Sverige - Ryssland. Och det är jag nog knappast ensam om. Matchen är uppskjuten från premiären och nu börjar alltså hängmatcherna spelas av, det blir ett antal runt jul och nyår. Hammarby mot Ljusdal spelades i sista omgången innan uppehållet.

Om vi återigen ska landa i en diskussion runt spelschemat så tycker jag det är lite konstigt att inte det spelas en full omgång på onsdag 11 december istället för att det ska spelas fem omgångar mellan annandagen och trettondagen. Varför ska de flesta lagen ha uppehåll hela veckan efter landskamperna och inte återuppta Elitserien förrän på fredag igen?

Veckans höjdpunkt blir givetvis Hammarby mot Vänersborg på Tele2 Arena, där det just nu har sålts 4 069 förhandsbiljetter. Målet på 15 000 åskådare ser ut att bli svårt att nå, men som konstaterat i Bandyhörnan i fredags är inte bandypubliken en generell förköpspublik, så vi ska inte ta ut något i förskott.