Krönika: Inte så illa ändå
Nu när säsongen är över så är det klart att det känns lite tomt. Hade gärna sett Villa spela bandy in i nästa vecka också. Nu blev det inte så men med tanke på omständigheterna som rådit den här säsongen så får man väl vara nöjd ändå.
Omständigheterna det syftas på är givetvis alla de skador och sjukdomar som drabbat Villas tunna trupp. Hade någon innan säsongen sagt att Villa skulle råka ut för så mycket på detta område så hade jag förmodligen tippat laget på nedflyttningsplats. Att man ändå klarade av att gå till elitserien och att man även där gjorde en och annan bra match är riktigt starkt. Man hade ju faktiskt chans (om än en mikroskopisk sådan) på fjärdeplatsen ändå in till sista omgången.
Skador och sjukdomar får man väl i och för sig räkna med men inte så många som den här säsongen. Man var ute efter att slå något rekord kändes det som. Att det sedan drabbade nyckelspelare som Mattias Nilsson, Stefan Nordén, Martin Arvidsson med flera gjorde inte saken bättre. Mattias som spelat med en bristning i ljumsken hela säsongen landade på futtiga elva mål till slut. Helt frisk så hade han väl gjort det tredubbla nästan.
Många spelare har gjort bra prestationer den här säsongen. Tre kanske är värda att nämnas lite extra. Henrik Larsson som kom direkt från division I och tog oss lite med storm med sitt fräcka och företagsamma spel. Han är bättre än vad till exempel Johan Andersson var i samma ålder. Hoppas att han fortsätter att utvecklas.
Fredrik Andersson som sent beslöt sig för att fortsätta en säsong till. Han visade framfötterna på försäsongen och därför beslutades det att målvakterna skulle få stå två matcher åt gången. Uppträdde mycket inspirerat och gjorde några fantastiska matcher innan han tyvärr blev skadad.
Daniel Skoog, en slitvarg på mitten som gjorde ett stort jobb i det tysta. Trots det så tog han klivet upp från anonymiteten och blev en favorit hos supportrarna tack vare sin instllning och sina kämpatag. Han visade sig vara väl värd den plats i utvecklingslandsl aget han fick under säsongen.
Några fina matcher fick vi se också. 8-5 mot Hammarby till exempel där Villa vände underläge med 0-3 och gjorde åtta mål på dryga 35 minuter. 1-1-matchen mot samma lag tidigare säsongen var också en godbit. Segern mot Sandviken med 3-1 inte att förglömma. 3-3-matchen mot Västerås var också stor underhållning. Dessutom så slog vi ju kvartsfinallaget Falun två gånger om. Glädjen efter slutsignalen i hemmamatchen mot Motala har också etsat sig fast i minnesbanken.
En del bottennapp har det ju blivit också givetvis. Alla tre matcherna mot Vetlanda till exempel. Hemmamatchen mot Vänersborg och 0-9 mot Edsbyn likaså. Värsta floppen var väl ändå 4-11 mot Broberg/Söderhamn i åttondelfinalen i onsdags. Om de andra bottenmatcherna inte betydde så mycket så blev ju denna väldigt kännbar.
Hade tänkt att gratulera Brobergsupportrarna till avancemanget igår men det får nog vara med tanke på den dryga attityd en del av dem visat upp. Påstår man att Villa spelar någon form av slaktarbandy när man själv har spelare som Magnus Fryklund, Mikael Nilsson och Carl-Johan Rutqvist i laget som satsar på allt annat än bollen emellanåt så kan det ju inte stå riktigt rätt till där uppe. Några av supportrarna var enligt en matchvärd också ganska så dryga och stökiga under sin vistelse på Isstadion. Dessutom så blev tydligen en ensam Villasupporter på plats i Söderhamn i onsdags attackerad och hånad efter matchen när han skulle ta sig från arenan. Så grattis? Icke! Nog om detta.
Nu börjar väl silly season då. Eller den började ju redan innan säsongen var färdigspelad för Villas del förresten. Oftast är denna säsong mer påfrestande än den som utspelar sig på isen. Villa har kontrakt med flera av nyckelspelarna även över nästa säsong. Några kontrakt går ut, några kommer inte att förnyas. Visst behövs det några förstärkningar för att på riktigt allvar kunna hota topplagen över en lång serie och inte bara under enstaka matcher. Kanske behövs det något nytt på ledarsidan också. Hur det blir får vi väl se allt eftersom.
