Villa 3, Carlsson 4 Västerås 1, effektiviteten vann på Isstadion.
Villa spelade ut Västerås, detta tilltrots så fick Villa snopna gå från planen utan några poäng. Västerås defensiv och Michael Carlson räckte för att de två, för båda lagen viktiga poängen, istället tog sitt pick och pack och åkte till Västerås.
Förutsättningarna för att Villa skulle fortsätta att ånga på i Allsvenskan såg bra ut, Västerås hade tidigare visat upp ett dåligt spel, vädret var faktiskt ok trots att vi bor i Sverige och storpublik fanns på plats på isstadion i Lidköping för att hejja fram laget i hjärtat. Som vi alla vet så blev detta tyvärr inte fallet.
Matchen började lite trevande med avvaktande spel från båda lagen men trots detta stod det helt plötsligt 2-0 till gästerna, båda målen inprickade av Västerås pålitliga måltjuv Michael Carlsson. Det första var på straff efter att Villa som vanligt misslyckats med att få en hörna förbi ruset och det andra var på ett friläge efter en lyrboll som lite väl enkelt klarade sig förbi Villaförsvaret.
Men tydligen var det precis detta som krävdes detta för att Villa skulle tända till, helt plötsligt fanns det enbart ett lag på isen och Villa dominerade helt halvleken ut. Villa reducerade också på straff efter att Mattias Nilsson fått bollen på ett snabbt utkast av Jocke Larsson, Nilsson bröt rakt mot mål och fälldes. Straffen från Ari Holopainen satt i mål via en storspelande Daniel Kjörling i VSK målet. Villas andra mål var en riktig godbit, en frislagsvariant som fick de flesta att minnas tillbaka till VM 94 då Brolin satte 1-0 mot Rumänien. Johan Anderson spelade fram Daniel Andersson som bröt in bakom VSK-muren och kunde sprätta in 2-2 i den bortre gaveln.
Man kan säga mycket om det resultat som stod på tavlan i halvlek men inget kan ta från Villa den insatsen som de gjorde första halvlek, Villa hade ett nästan löjligt kraftigt bollövertag och de få gångerna som VSK hade bollen kom de knappt över på offensiv planhalva. De gamla bandyrävar som tycker att ett fungerande styrspel är något obeskrivligt vackert borde för evigt ångra sig om de inte var på Isstadion denna afton. Men just det, det stod ju faktiskt 3-2 till VSK i halvlek, hur gick detta till då om Villas styrspel var så fantastiskt kan man fråga sig? Jo på en lyra förstås. Denna gång var det två VSK spelare som kom fria med Jocke och det innebär ju förstås mål, även denna gång genom Michael Carlsson. Det var svårt i det läget att inte tycka synd om Villas målvakt Joakim Larsson som enbart fått agera 3 gånger, en gång på straff och två gånger handlade det om frilägen. Så var faktiskt fallet, VSK hade mig till minnes inte en enda målchans bortsett från de tre målen vilket i sig inte är fy skam för dom, VSK visade upp en effektivitet som Villa i denna match enbart kunde drömma om.
Andra halvlek han inte mer än börja innan denna sabla Michael Carlsson hade varit framme igen, denna gång var det en flippass som gav en VSK spelare fri väg på vänster kanten, denne hittade sen in snett bakåt till en fritt framstormande Carlsson som enkelt kunde lägga in bollen. Villa reducerade på ytterligare en frislagsvariant, denna gång var det Marcus Sixtensson som hittade fram till Daniel Andersson som kunde bryta in i straffområdet och lägga in bollen förbi Daniel Kjörling. Att det nu helt uteslutande handlade om frislagsvarianter var nog ingen på isstadion förvånad över med tanke på att Villa bränt flertalet mycket bra frislagsmöjligheter. Om någon skulle påstå att många VSK spelare har nog har flertalet blåmärken i samma form som en bandyboll efter denna match så är det nog inte alls speciellt fel, Villa fick inte genom några skott oavsett om det handlade om hörnor, frislag eller vanliga lägen utanför straffområdet. VSK defensiven var tätare än ett cigarettfilter och det kvittade hur bra målchanserna verkade så stod det lik förbannat en grönvit spelare i vägen och täckte skott, för lägen fanns det och skott det täcktes det.
Villa ångade på i andra halvlek men hade märkbart svårare att komma till bra målchanser. Istället upprepade sig mönstret från första halvlek och Västerås kontrade in 3-5 genom Ted Andersson.
I det här läget så kändes det inte helt kört då det faktiskt återstod arton minuter av ordinarie matchtid och Villa hade det spelmässiga övertaget i matchen. Jag antar att hoppet är det sista som överger en som en vis man en gång sade. Mycket riktigt så artade det sig också och Villa lyckades få en straff, Ari skrinnade fram för att slå den vilket han också gjorde, rätt i famnen på Daniel Kjörling som också lyckades hålla returen.
Efter straffmissen så tog också bandyn slut på isstadion, Villa verkade mest ha gett upp och Västerås hade inga som helst planer på att spela någon mer bandy. Sluttampen bestod mest av grinigt spel och utvisningar som domartrion lyckades hitta på alla möjliga och omöjliga ställen, att denna domartrio gjorde en bra match tror jag ingen som såg matchen kan hålla med om, som tur var så var det lika dålig åt båda hållen så det påverkade inte utgången på matchen nämnvärt.
Bäst i Villa var Johan Andersson som hela tiden försökte trots psykningar och det hårda spel som användes för att få stopp på honom. Det är uppenbart att övriga lag i Sverige fruktar Villas två Anderssöner och tar till både det ena och andra för att få stopp på dem. I dag lyckades Västerås väl ganska bra måste jag säga, Daniel gjorde visserligen två mål men blev också utvisade i slutet på matchen efter något som domaren ansåg vara fult spel, detta också på ett helt annat ställe än där bollen var. Johan lyckades inte få de ytor han är van vid och det hämmade också hans spel, trots detta får han min röst som matchens lirare.
Anmärkningsvärt 1:
Innan matchen så var det tyst minut på Isstadion för offren i Asien, en präst talade till publiken och detta följdes av en tyst minut som för en gångs skull faktiskt varade i regionerna runt en minut. Samma präst avslutade sen med en bön tillsammans med publiken. Att detta skedde anser jag var en självklarhet och många kommer säkert att ta med sig detta som sitt starkaste minne från Isstadion i Lidköping denna afton. Det hela var i brist på bra ord, mycket värdigt och stämningsfullt. Hoppas verkligen arbetet nere i Asien går bra och att de får in pengar så att inte fler dör helt i onödan. Själv kommer jag att skicka in 200 kr av mina mycket få CSN pengar imorgon för att visa mitt stöd. Jag uppmanar alla som läser detta att göra det samma.
Anmärkningsvärt 2:
När jag var på väg hem så mötte jag den argaste mannen på Isstadion, var han Villasupporter tror ni? Nejdå, han hade en träningsoverall från Vänersborg och han klagade högljutt över missade hörnor och någon "..jävla Micke Carlsson".
Anmärkningsvärt 3:
Villas hörnor, hur svårt kan det vara? Andra lag sätter i alla fall en viss procent av sina hörnor. En av kommentatorerna sa under sändningen av förra årets SM-final att någonstans i regionerna runt 40 procent av alla hörnor resulterar i mål. Enbart Villa måste ju denna säsong ha sänkt denna procentandel till minst 25.
Nä, nu är det bara att glömma detta bottennapp och se fram mot Söndagens drabbning mot Motala. Förhoppningsvis sviker inte publiken och dyker upp trots LOFA-turneringar och andra meningslösa störande moment som faktiskt, när vi tänker efter, inte alls är lika viktiga som en hemmamatch på Isstadion i Lidköping.
