Oavgjort på Zinken
Villa fick med sig en pinne från Zinkensdamm och mötet med de regerande svenska mästarna, vilket får betraktas som ett rättvist resultat.
Första halvleken på Zinken var med Villa-ögon sett en ganska trög tillställning. Laget hade påtagliga bekymmer med sin offensiv och de heta målchanserna lyste med sin frånvaro. Daniel Andersson plockades mycket effektivt bort och hade inte mycket delaktighet i spelet. Övriga försökte så gott de kunde men kom sällan någon vart. Detta berodde snarare på att Hammarby försvarade sig superbt än att Villa var dåliga. De var också klart vassare framåt och hade efter en knapp halvtimmes spel tagit ledningen med 2-0 genom dubbla exekutioner av Patrik Nilsson. Rättvist, men man kan lätt ifrågasätta hur målen kom till. Det såg otroligt märkligt ut när Nilsson vid första målet plockade ner en långpastej 10-talet meter nedanför Villas backlinje och både spelare och publik ropade förgäves efter en offsideavblåsning. Det andra målet kändes även det märkligt, men här faller undertecknads regelkunskaper möjligen till föga. Återigen slås en lyra mot Nilsson, som i passningsögonblicket befinner sig klart på fel sida. På vägen fram mot honom ska dock Jesper Eriksson rensa undan bollen men får halvträff och Nilsson kan enkelt plocka ned den och öka på Bajens ledning. Någon med större kunskap får gärna lämna ett avtryck i kommentarsfältet om huruvida detta skall bedömas som offside eller ej.
Efter de båda målen var isen inte längre bruklig till att spela på och bollen fick spendera allt mer tid i luften. Konstigt nog var det först då Villa lyckades jämna ut spelet en aning. Det var alldeles uppenbart att inget av lagen gillade att behöva spela lyrbandy, men Villa gjorde det bäst. I slutet av halvleken stod sedan domare Fager för två onödiga misstag som rörde upp känslor i båda lagen. Först avstod han från att blåsa för en solklar straff till Hammarby när David Pizzoni Elving skulle raka in 3-0 i friläge. Med en Villaförsvarare hängande i ena armen lyckades han endast fösa iväg bollen som ändå hamnade i nät. Dock med hjälp av en offsidestående lagkamrat och det blev istället frislag till Villa. I nästa anfall blåser han frislag till Villa, trots att David Karlsson är fri och i full färd med att rulla in reduceringen. Det hela gick med andra ord på ett ut, men det var två griniga lag som lämnade isen i halvtid.
Då andra halvlek började visade det sig ganska snabbt att det var Villa som hade lyckats omsätta sin grinighet bäst. Det hann endast gå en halv minut innan Bryngelson hittade Davva med ett läckert inspel från vänsterkanten och 1-2 var ett faktum. Efter detta följde en halvtimme då Villa var fullständigt överlägsna spelmässigt och de radade upp målchanser. Två minuter efter reduceringen var Davva fri på nytt men missade, i den 52:a minuten trampade Danne runt på vänsterkanten men fick se planens bäste spelare, Patrik Hedberg i Bajenmålet, göra en snygg räddning. Även Bryngelson, Jesper Eriksson och David Karlsson hade samtliga fina lägen att kvittera innan Villa till slut lyckades vända på steken inom loppet av en minut. Kvitteringen stod Davva för och ledningsmålet gjordes av Bryngelson. Någon minut senare hade Davva också ett gyllene läge att öka på till 4-2 efter ett fenomenalt solonummer av Björling på högerkanten, men återigen stod Hedberg i vägen.
Villa hade vid det här laget matchen under kontroll kändes det som, så när 3-3 kom kändes det fruktansvärt onödigt. Inte minst p g a sättet det skedde på. Jesper Eriksson skulle slå ett frislag, men dröjde med det så pass länge att domare Fager istället valde att ge Hammarby bollen. De ställde om blixtsnabbt innan Villa hunnit samla sig och kvitterade enkelt genom Adam Giljam i den 85:e minuten. Efter detta återstod efter tidstillägg dryga tio minuter och under den perioden var det Hammarby som låg närmast segern. De hade även 4-3 inne, men fick det bortdömt för offside. Pizzoni Elving fick efter det ytterligare ett utmärkt läge att avgöra, men Säleby skar av vinkeln på ett föredömligt sätt och det fanns till slut inget kvar mer än honom att skjuta på. 3-3 får anses vara ett rättvist resultat, men med tanke på spelövertaget Villa hade i andra halvlek gick åtminstone undertecknad ifrån Zinkensdamm med en viss känsla av besvikelse. På förhand hade man nog dock betraktat ett sådant scenario som något av en lyx.
Matchens två förgrundsfigurer var de båda målvakterna. Säleby höll Villa kvar i matchen i första halvlek och Hedberg räddade poängen åt Hammarby i den andra. Glädjande var också att se Bryngelsons andra halvlek och försvarets, i synnerhet Hellmans, pondus. Den ökade konkurrenssituationen verkar ha haft mycket god effekt på honom särskilt.
Övrigt värt att notera: Efter de två första målen skulle man, försiktigt uttryckt, kunna säga att Villaklacken som huserade bakom assisterande domare Thomas Persson inte var helt nöjd med hans insats och när Persson i en senare situation blåste av en Hammarbyspelare för offside så var det till publikens stora förtjusning. Han möttes av en del glada och smått sarkastiska tillrop, om än levererade med glimten i ögat. Persson vred då lätt på huvudet och bjöd bortasupportrarna på ett genuint leende. Den typen av inställning hos en domare skulle man gärna se hos fler av hans kollegor. Hatten av, Thomas Persson!
