Silly season - So far, so good?
Silly Season har så här långt bjudit på en del mer eller mindre väntade förändringar på såväl spelar- som ledarsidan. Huruvida det är bra eller dåliga förändringar lär framtiden utvisa, men jag tänkte här redogöra för mina åsikter kring åtminstone några av dem.
Till att börja med väljer alltså Villa att avbryta samarbetet med Magnus Nordin. Kanske en aning oväntat trots allt, då han på det hela taget har gjort ett bra jobb och haft stor del i att göra Villa till ett stabilt topp 4-lag i Sverige. Det faktum att Nordin själv är inne på att ta ett sabbatsår från bandyn säger mig dock att beslutet till stor del sannolikt bottnar i att han helt enkelt är trött på resandet fram och tillbaka mellan Lidköping och Trollhättan och landets övriga hörn. Sådant dränerar de flesta på energi och en tränare utan hundraprocentig energi är inget Villa bör ha.
Detta resonemang för oss osökt in på Johan Sixtensson, som nu även han slipper att pendla mellan Lidköping och Trollhättan efter att ha gjort så i tre år. Kritiska röster undrar varför det helt plötsligt är okej att plocka in en tränare som från början kommer ”inifrån”, eller hur en tränare som missat tre raka elitseriekval kan bidra med någon sorts vinnarkultur. I det senare fallet finns det möjligen fog till oro, men samtidigt undrar jag stillsamt vilka enorma meriter och vinnarkvaliteter Magnus Brodén tog med sig till Hammarby när han förde dem till SM-guld 2013? Och hur lätt är det egentligen att gå upp i elitserien med Gripen, kontra att vinna ett SM-guld som tränare för Sandviken eller Hammarby? I vilket fall som helst så ska det villigt erkännas att om Sixtenssons tränaregenskaper har jag absolut ingen koll alls, så upp till bevis helt enkelt!
Att han är gammal Villaspelare och per definition en del av något slags ”inavel” är i mina ögon en ickefråga i sammanhanget. När Villa inför säsongen 2009/2010 efter många om och men tog in sin första tränare utifrån, i form av Kent Edlund, så bestod laget fortfarande till stor del av spelare fostrade i Lidköping och västsverige. Själva poängen med en tränare som inte kom ifrån ”schlätta” torde ha varit att bryta det mönster som funnits i klubben sedan urminnes tider. Att en sådan som exempelvis Jörgen Gustafsson först stod på läktaren och såg Micke och Christer spela, sedan kom in i laget och blev lagkamrat med dem för att slutligen också få ha båda två som tränare i olika omgångar. Knappast något som främjar tillväxt av nya idéer på sikt.
Nu står vi idag med en(!) egen produkt som kan sägas matchas på allvar i A-laget och då hävdar jag med eftertryck att tre gamla Villa-hjältar, som dessutom känner varandra mycket väl, är precis exakt vad laget behöver ha på tränarbänken. Tre killar vars hjärtan troligen pumpar lika hårt för Villa som resten av laget tillsammans åstadkommer i pumpstyrka och som kan sammanfoga de influenser som kommit in utifrån med de bästa delarna från den traditionella Villa-mentaliteten. För att det fanns bra delar även i den törs jag nog ändå hävda. Min övertygelse i detta blir inte mindre då två så starkt ”Villafierade” spelare som Henrik Larsson och Patrik Hellman tvingas lämna klubben. Att Henke, som haft svårt att ta en plats i laget sedan lång tid tillbaka, skulle bli tvungen att lämna kom ju egentligen inte som någon större överraskning. Även Hellman kändes tidigt osäker och när Villa dessutom stod för en riktig klassvärvning, i form av Martin Andreasson, så var det påtagligt att även hans öde var beseglat.
Men jag måste ändå säga att det gör ont i mig att se dem lämna, i synnerhet Patrik Hellman. Han har de senaste tio åren varit den mest framstående krigaren i Villaförsvaret och hade dessutom i mitt tycke egentligen gjort en av sina bättre säsonger i klubben nu när han får packa och dra. Och sällan har ett ”inga kommentarer” varit en tydligare kommentar än när NLT återgav Hellmans egen syn på det hela. Jag vill härmed rikta ett personligt tack till såväl Henke som Hellman. Det kommer bli konstigt att se Villa utan någon av er på isen.
Till sist så har klubben också valt att förlänga med Linus Rönnqvist. Personligen hade jag gärna sett att han hade fått lämna plats åt en mittfältare med större spetskvaliteter, framför allt offensivt. Linus är en av elitseriens absolut bästa grovjobbare, det kan ingen ta ifrån honom. Men en mittfältare som placerar sig bakom lagets båda försvarare i poängligan samtidigt som han istället slår dem i busligan lämnar för stora frågetecken efter sig. Om jag tillåter mig själv att spekulera så tror jag också att även klubben hade velat hitta någon annan, men att man helt enkelt misslyckades. Jag blir dock gärna överbevisad. Silly Season är ju trots allt inte helt över ännu.
