Tankar efter en nästan slutförd försäsong.
Efter en, åtminstone jämfört med de senaste säsongerna, relativt lugn och försiktig Silly Season så är det lätt att dra en besviken suck och tycka att inte särskilt mycket har hänt i Villa-lägret. Då väljer man dock i mitt tycke att inte titta särskilt långt förbi nästippen. Villas återhållsamma Silly season har lagt grunden för en rad nya möjligheter och som supporter har man all anledning att vara optimist inför den kommande säsongen.
Villas försäsong har så här långt inte bjudit på några direkt häpnadsväckande resultat. Spelmässigt har det dock rapporterats om riktigt bra insatser, inte minst i Svenska Cupens gruppspel på hemmaplan, där man endast släppte in två mål på tre timmars spel. Även första halvlek i bronsmatchen mot Broberg lär ha varit en i det närmaste ren och skär utklassning och att Villa inte lyckades knipa tredjeplatsen får nog ses som ett ganska stort misslyckande med tanke på de möjligheter man hade att döda matchen redan före paus. Det är dock inte resultaten som har varit min fokus den senaste månaden, utan vilka spelare som har spelat och, framför allt, HUR de har spelat.
Under en av många stekheta kvällar i somras tog jag en öl tillsammans med min svenskafans-kollega Daniel Engström Stenson för att tillfälligt stilla bandysuget och diskutera de spelarövergångar som var klara så långt. Daniel är en man som kan namedrop:a i princip varenda spelare i elitserien, hälften av dem i allsvenskan samt sannolikt även redogöra för vilken position de helst spelar på och hur de tar sitt kaffe. Därför minns jag att jag fick en ganska avslöjande aha-upplevelse då jag förde in samtalet på Tobias Nyberg och Johan Karlsson och uttryckte en förhoppning om att de skulle få chansen att utvecklas ordentligt den här säsongen. Herr Engström Stenson hade absolut ingen som helst aning om vilka de var.
Detta ser jag som ett ganska sorgligt faktum, då såväl Nyberg som Karlsson den här försäsongen visat att de mer än väl står sig i elitseriekonkurrensen. Och att de nu äntligen fått möjlighet att visa det har enbart med Villas blygsamma Silly Season att göra. När vi såg våra elitseriekonkurrenter plocka in den ena stjärnan efter den andra från Ryssland och samtidigt ”bara” räknade in Martin Andreasson i vårt eget lag så lättade plötsligt det, för Villa uppenbarligen ohanterbara, favorittryck som funnits där de senaste säsongerna. Sandviken har enligt de flesta så gott som redan tagit hem guldet igen, samtidigt som Västerås och Hammarby står med bibehållen klass och styrka. Dessutom har Bollnäs gjort sig obekvämt farliga på nytt, i och med värvningarna av Hellmyrs och Berlin.
När förbundets upptaktsträff går av stapeln skulle jag bli mycket förvånad om något av elitserietränarnas förhandstips går till Villa. Att laget dessutom, av dessa tränare, nu har ett av de på den här nivån mer oprövade korten i serien gör andrummet ännu större. Och andrum ger spelrum.
Skulle Villa förlora de tre första matcherna den här säsongen, som man gjorde SM-finalsäsongen 11/12, så tror jag ändå att Johan Sixtensson kan sitta relativt lugn i båten, betydligt lugnare än vad Ari kunde göra då. Jag tror nämligen inte ens att fansen skulle orka gapa hur mycket som helst i det läget. De förväntar sig helt enkelt inte så mycket av Villa i år, de heller. Villa får återigen vara outsider och slå lite ur underläge och det är jag övertygad om passar dem så mycket bättre än att vara favorit. Pressen lättar från unga oprövade kort som Tobias Nyberg och Johan Karlsson, vilket gör att de kommer att växa ännu mer och spelare som Jesper Eriksson, David Karlsson, Daniel Andersson och kanske framför allt Jesper Bryngelson (som kanske gör sin sista elitseriesäsong?) behöver inte gå ut hårt och säga att de siktar på guld för att det är vad folk vill höra. Istället kan de knyta näven i fickan och samla den kraft som krävs för att göra en betydligt bättre säsong än den de nu har bakom sig. Och gör de det kan Villa bli riktigt jobbiga att tas med i vinter. Kanske jobbigare än någonsin.
Med det sagt så vill jag ändå skifta den fokus jag tidigare pratade om, från vilka som hittills spelat och hur de spelat, till att uttrycka en önskan om ett riktigt bra resultat i World Cup. Det vore en behövlig och välkommen knuff framåt för självförtroendet inför seriestarten. Törs man hoppas på en semifinal? Gärna med ytterligare en seger över Sandviken i bagaget.
Nya tankar och reflektioner kommer att komma efter World Cup, i en Villapod nära dig.
