Två semifinaler, två förluster
Efter två spelade semifinaler har Västerås ryckt åt sig en 2-0-ledning i matcher. Villa har ett ensamt halmstrå att famla efter och om inte säsongen ska vara slut redan runt 20-bläcket på onsdag kväll så gör laget bäst i att få tag i det. För att det skall ske krävs dock betydligt större beslutsamhet i avgörande lägen än vad laget har visat upp hittills i semifinalserien.
Det sägs att det ibland händer att Andreas Bergwall sätter på sig grillorna och åker ut på en bandybana som en helt vanlig och mänsklig målvakt. Fredagen den 27:e februari 2015 var dock ingen sådan dag. Villa sköt, pepprade, forcerade och attackerade på alla sätt som gick men när Bergwall till slut gav vika och släppte David Karlssons hörna förbi sig med kvarten kvar hade Västerås redan gjort fem mål och punkterat matchen för längesen.
Matchinledningen var annars brutal. Högt tempo, snygga anfall åt båda håll och fantastisk stämning på läktaren. Av det täta och disciplinerade spelet från matcherna mot Edsbyn såg vi inte särskilt mycket, mest beroende på att Västerås satte en våldsam press på Villaförsvaret och helt enkelt inte tillät detta. Vid ett tillfälle var det inte mindre än tre hemmaspelare i Villas straffområde och satte försvaret under press när de skulle till att bygga upp ett anfall.
Matchens första riktigt stora chans fick Daniel Andersson när han blev sopren med Andreas Bergwall efter tio minuters spel men en benparad hindrade Villa från att ta ledningen i det läget. Därefter fanns möjligheter för både Mattias Johansson och David Karlsson, utan att laget fick någon utdelning. Istället gjorde Västerås tre snabba mål inom loppet av fyra minuter i mitten på den andra halvleken, vilket också visade sig vara de fyra minuter som avgjorde matchen. Tillsammans med Andreas Bergwalls utomjordiska målvaktsspel, som fortsatte i 90 fulla minuter. När han inledde andra halvlek med att limma Martin Johanssons hörna började man förstå varåt det barkade. 5-1 var siffror som kändes för stora, men ett rättvist resultat likafullt.
I gårdagens semifinal, nummer två, var det tänkt att Villa skulle snäppa upp och kvittera matchserien inför storpubliken hemma i SLA. Spelmässigt tog laget också tidigt kommandot i matchen och skapade också chanser som var tillräckligt bra för att ta ledningen. Jesper Eriksson fyrade av en projektil redan efter ett par minuter som strök tätt utanför bortre stolpen. Istället var det återigen Västerås som gjorde matchens första mål i den sjunde minuten. Detta efter insatser av Petter Björling och David Borvall lika tveksamma som målskytten Ted Bergströms frisyr.
Villas övertag stod sig dock och Petter Björling fick en ypperlig möjlighet att revanschera sig när han kom fri efter Daniel Andersson satt en formidabel passning mellan benen på Magnus Joneby. Avslutet gick dock utanför och den gången behövde inte Bergwall ingripa överhuvudtaget. När han väl gjorde det så gjorde han det dock med pondus, precis som i match ett. Men känslan var att om han då stod för smått omöjliga ingripanden så var det i match nummer två i mångt och mycket Villa som fick honom att se omöjlig ut. Philip Florén brände ett friläge även han, då han sköt rakt i famnen på Bergwall och David Karlssons halvvolley i slottet avstyrdes med ett benskydd. Dessförinnan hade Jonas Nilsson ökat på till 2-0 och Davva reducerat till 2-1 då han styrde in en snygg halvflipp av Jesper Eriksson.
Känslan av att ha fått hål på Västerås, tillsammans med att Villa fick inleda andra halvlek med två man mer, gjorde dock att optimismen låg nära till hands. Daniel Andersson inledde den andra akten med ett solonummer som avslutades med en stolpträff. På väg ut träffade bollen dessutom Bergwall i ryggen och med lite tur hade den bollen kunnat studsa in. Det skulle dock visa sig att inte ens turen kunde rädda Villa den här dagen. Stod inte Bergwall eller stolpen i vägen så var det David Karlsson som gjorde då Danne fick drömläge på en retur. Även Johan Malmquist prickade stolpen på en hörna och när sedan Västerås blivit fulltaliga kom också 3-1 genom Oscar Gröhn. Anmärkningsvärt och talande var att så långt så hade David Borvall endast noterats för två räddningar i matchen.
Villa reducerade snabbt genom Martin Johansson på hörna, men när sedan 4-2 och 5-2 kom i rask följd gick luften ur hemmalaget och Västerås kunde defilera sig fram till 2-0 i matcher. Det blev tydligt att då Villa fick jobba alldeles för hårt för att få resultat, samtidigt som Västerås visade prov på beslutsamhet och effektivitet, så fanns det ingen mer energi att ta av hos de blå.
Det står helt klart att Villa i dessa två matcher skapat tillräckligt med lägen för att kunna vinna båda, men det är heller ingen tillfällighet att de inte får den nödvändiga utdelningen när å andra sidan Västerås får det. VSK har en stark säsong bakom sig och har varit stabila i tabelltoppen under merparten av serien. Villa ha fått ägna sig åt att slicka såren efter skador, samtidigt som de sökt med ljus och lykta efter både den form och det självförtroende som är nödvändigt för att ta sig hela vägen till SM-final. Att Västerås känner en trygghet i att utdelning kommer om man bara maler på som man brukar är fullt naturligt. Lika naturligt som att osäkerheten hos Villaspelarna smyger sig på direkt när bollen inte studsar deras väg.
Inför match nummer tre, som nu alltså flyttats till den minst sagt nesliga tiden 18.00 p g a elitseriekvalet i ishockey, är det egentligen inget annat än skygglappar på och taggtrådsfrukost som gäller. Ner med huvudet och skaka av sig motgångarna. Första chansen till avslut som finns, då vill jag se hänsynslöshet och inte konsekvensanalys! Andreas Bergwall är förvisso världens bästa målvakt, men det innebär inte att man behöver vara rädd för honom.
