Örgryte - Ljungskile
Tysta de tomma tunnorna!
Inför Villas senaste hemmamatch mot Västerås skrev vidtecknad att det var säsongens första riktigt svåra uppgift. När nu gurkstadens andra lag kommer på besök till SLA imorgon är uppgiften på papperet inte fullt lika svår, men i praktiken står det nu mer på spel och kraven är också högre. För första gången den här säsongen står Villa inför en match där inget annat än seger kan betecknas som godkänt.
Innan jag utvecklar mitt resonemang från ingressen tänker jag ta ett ögonblick för att kontemplera vad som sägs i denna redaktions forum på SF. Att ”tomma tunnor skramlar mest” vet vi sedan tidigare och att det finns tunnor som har ganska gott om utrymme under locket bland våra läsare har vi nog heller inte kunnat förneka. Men den så kallade kritik (ett i sammanhanget smickrande ord, då det krävs en bakomliggande intellektuell process för att formulera sådan) som vädrats sedan förlusten mot Edsbyn ger mig goda skäl att tro att alla tomma tunnors moder, eller mödrar om ni så vill, av någon anledning valt att engagera sig i vårt älskade Villa. Jag vägrar att kalla dessa personer för ”supportrar” då de ännu inte visat sig besitta några som helst egenskaper som definierar en sådan.
Missförstå mig inte nu, jag var långt ifrån nöjd efter matchen mot Edsbyn, men det finns vissa frågor man bör ställa sig innan man spekulerar i huruvida Villa mot bakgrund av en enskild insats är ett blivande slutspelslag eller ej. Exempelvis:
Sedan när är 4-1 i ryggen borta mot Edsbyn något att skämmas för?
När gjorde David Karlsson, Jesper Bryngelson och Daniel Andersson senast en dålig match samtidigt?
Hur fort kan man kräva att ett skadedrabbat och delvis ganska orutinerat lag skall vara hopspelat?
På fråga ett blir svaret enkelt: Aldrig. Att inte ens Edsbyn gjorde en bra match gör möjligtvis förlusten extra sur, men sett till det defensiva spelet gör Villa i mitt tycke en riktigt bra match. Det obefintliga anfallsspelet däremot, reser en del frågetecken, men det för oss även osökt in på fråga nr 2...
…där svaret återigen stavas: Aldrig. Mig veterligen har i regel två av ”de tre musketörerna” gjort en stabil match när den läggs till handlingarna. I lätträknade fall har åtminstone en av dem gjort det. Inte sällan räcker det också till seger. Så förra veckans match bör i det avseendet betecknas som unik och jag tvivlar starkt på att det händer igen inom den närmaste framtiden.
Fråga tre erbjuder många olika svarsalternativ, blott fantasin sätter gränser, men för mig blir det ungefär: Inte särskilt fort, i synnerhet inte så fort som efter tre matcher. Vi har den här säsongen en ny libero, en ny vänsterhalv med oförtjänt lite elitserierutin, en back med två års skadefrånvaro bakom sig, en ordinarie högerhalv på skadelistan vilket tvingat två ovana spelare att ta på sig den rollen, samt också två mittfältsavbytare med lika lite, om inte mindre, elitserierutin som tidigare nämnda vänsterhalv. Möjligheterna till att utnyttja försäsongen till att foga samman dessa ganska svårformliga pusselbitar har dessutom begränsats av en sönderryckande skadebenägenhet som ett tag nästan kroniskt tycktes ha smittat laget.
Mot bakgrund av detta måste jag personligen säga att två poäng efter dessa tre omgångar egentligen var vad jag hade kalkylerat med. Jag hade dock förväntat mig att båda skulle kommit i premiären mot Vetlanda och att det oavgjorda resultatet mot Västerås istället hade varit en förlust. Man frågar sig om de tomma tunnorna hade skramlat lika högt i detta hypotetiska fall?
Emellertid, nu står som sagt årets nykomling Tillberga på programmet. Ett lag som kommer med en 3-14-förlust mot Sandviken i bagaget. Ett lag som på papperet är sämre än Villa på varje position och som enligt all logik således inte skall ha en chans. Idrotten har dock aldrig varit så enkel och kommer sannolikt inte vara det heller imorgon kväll. Men det hindrar dock inte att jag, och de flesta med mig, förväntar mig en seger. Jag förväntar mig också att laget visar sin rätta kapacitet, att de visar att tomma tunnor inte hör hemma i våra supporterled och att segern är odiskutabel. Allt detta förväntar jag mig och det förväntar sig alla som kallar sig villaiter. Det är dessutom inte orimliga förväntningar av ett lag som Villa. Hemma mot Tillberga ska laget helt enkelt inte tappa poäng.
Det är också det om något som talar för att Tillberga kan skrälla. Och skulle de nu göra det, då kan vi på allvar börja formulera lite kritik på riktigt.
Tomma tunnor bör dock icke göra sig besväret, tack!
