Fuenlabrada - Mallorca9 - 8
Villa klart för ny semifinal
Villa är klart för semifinal för sjätte raka säsongen efter en gastkramande drabbning i den tredje kvartsfinalen som slutade 4-2 efter straffar. Det som varit Villas stora akilleshäl hela säsongen och som på förhand kändes som en hopplös uppgift visade sig vara ännu mer hopplös för Edsbyn. När Erik Persson tappade in Villas fjärde straff, exekuterad av Martin Johansson, och vi såg bollen med stor möda ta sig över mållinjen kunde segerjublet äntligen lösgöra sig.
Villa kom till den tredje kvartsfinalen efter en hemmaseger som var än mer övertygande än den som gav laget ledningen i matchserien. Tisdagens möte i SLA var en om möjligt ännu större stilstudie i kontroll och disciplin från ett lag som tycktes fullproppat med självförtroende. Smolket i glädjebägaren var givetvis nyckelbensbrottet på Tim Persson, vilket avslutade säsongen för en av lagets mest tongivande spelare den senaste månaden. Avbräcket till trots så trodde åtminstone jag stenhårt på att detta skulle gå att avgöra i tre raka. Även om nu kvällens match var tajt och utsatte psyket för ett anmärkningsvärt stabilitetstest så kan man sammanfattningsvis ändå konstatera att den här 3-0-segern i kvartsfinalmatcher var klart mer välförtjänt än fjolårets. Villa har över samtliga tre matcher varit det tyngre laget. Man har avväpnat Edsbyn på ett imponerande sätt och av det fartfyllda anfallsspel hälsingarna visat upp i grundserien har vi den senaste veckan inte sett någonting.
Hur den femte halvleken mellan Edsbyn och Villa startade kan jag dessvärre inte orda särskilt mycket om. Därtill var jag alltför upptagen med att försöka få Mittmedias sändning att fungera. Efter en panikartad kvart var bilden äntligen på plats och min puls på den nivå den sedan stannade under kommande två timmar, d v s strax under maxgränsen. Att Edsbyn redan hunnit med att sätta 1-0 på hörna genom Martin Frid var något jag missade utan att sörja nämnvärt. Jag fick däremot ganska snart se Lars Falls kvittering på ett våldsamt skott ur högervinkel och dryga 20 minuter senare även hans lika väntade som förargliga straffmiss. Vid det laget kändes inte tanken på ett eventuellt straffavgörande särskilt inbjudande, för att uttrycka sig milt.
1-1 får så långt betraktas som ett resultat som speglade matchbilden väl. Vi såg två lag som i första hand tycktes ha bestämt sig för att inte bjuda på någonting överhuvudtaget. Det trillades boll på egen planhalva, attackerades, vändes ur, börjades om och detta upprepades därefter om och om igen. Hörnor förekom, men i övrigt såg vi en tämligen odramatisk och samtidigt alldeles för spännande bandymatch.
Om detta kunde beskriva halvlek nummer fem så vet jag inte hur jag ska försöka angripa nummer sex i beskrivande text. Ju närmare slutsignalen vi kom, desto långsammare och försiktigare blev de båda lagen. Det hettade till något i matchminut 58, då Edsbyn först gick miste om en hörna och där Villa i omställningen fick ett frislag i farligt läge. Innan Jesper Eriksson hann sätta igång spelet snabbt försvann dock bollen tillsammans med Jonas Edlings skridsko, vilket belönade Edling med tio minuter på botbänken. Domslutet möttes av vilda protester av hemmaspelare och publik, då de menade att Edlings tilltag var oavsiktligt. För egen del är jag, efter att ha sett Edling spela bandy tillräckligt många gånger de senaste 12 åren, ganska säker på att sådana saker inte händer av en slump när han är inblandad.
Fem minuter efter detta hade Villa en ledningsboll inne, men den dömdes bort för offside. Tio minuter senare kom Edsbyns stora chans, då Jimmy Jansson sköt ett skott som Borvall parerade. På returen höll sig Jonas Edling framme och med i princip öppet mål borde han givetvis ha gett Edsbyn ledningen, men så blev inte fallet. Villa hann sedan med att få ytterligare ett mål bortdömt för offside i slutminuten och eder skribent hann då t o m utbrista i ett målvrål som enligt ett raskt efterföljande SMS från grannen på våningen under orsakade både oro över eventuell hälsa och välgång, samt skrämselhicka. På övertid fick också Edsbyn en sista chans då de tilldömdes en hörna. Denna smackade dock Hans Andersson klockrent i ribban och på returen fick hemmalaget inte tag i bollen. Villa kom undan med blotta förskräckelsen och den föranade förlängningen blev sedermera verklighet.
Vad som hände i förlängningen kan undertecknad inte återskapa i minnet överhuvudtaget, då sans, rim och reson sedan länge tackat för sig. I Göteborg satt redaktionskollega Rasmus på badrumsgolvet och försökte kanalisera sin anspänning, medan jag här i Stockholm vandrade planlöst från rum till rum i jakt på en sinnesro som i skrivande stund nätt och jämt infunnit sig än. Upplevelsen var att spelet öppnade upp sig en aning och om inte minnet sviker så fick David Borvall göra ett par svettiga räddningar samtidigt som Villa offensivt också såg farligare ut än de gjort på hela matchen. Ställningen stod sig dock och matchens sista 88 minuter förblev alltså mållösa, vilket i sig skulle kunna göra vem som helst mållös.
I det senaste avsnittet av Villa-podden (eller om det möjligen var i podden som raderades) förekom en diskussion huruvida det här med straffläggning verkligen skulle vara något som Villa ens hade en sportmössa i. Om inte minnet sviker så förde undertecknad ett resonemang som gick ut på att Villa i ett sådant läge skulle kunna gå in helt utan press, vilket i sin tur skulle kunna resultera i ett överraskande resultat. Vid tillfället tror jag att resonemanget mer var ett resultat av önsketänkande än av någon slags rationalitet, men det visade sig alltså inte ligga särskilt långt ifrån sanningen. Såväl Jesper Bryngelson som David Karlsson visade en säkerhet från straffpunkten som vi inte sett röken av tidigare under säsongen och i målet norpade David Borvall tre av fyra straffar. Martin Johanssons avgörande mål hade ytterst lite med säkerhet att göra, men den turen plockar vi gärna med oss till fredag den 27:e då semfinalspelet inleds. För Villas del, antingen mot Västerås eller mot Bollnäs. Undertecknad tar gärna Västerås, inte minst sett till geografiska skäl. Men först en knapp veckas vila. En välbehövlig sådan efter kvällens nervpärs.
