Villa stod för säsongens bästa match i toppmötet
För att rå på segermaskinen Sandviken krävs det att alla spelare presterar på topp, något man också gjorde i gårdagens toppmöte i Sparbanken Lidköping Arena. Efter en målexplosion utan dess like i den första halvleken kunde Villa till slut vinna med slutsiffrorna 8-3 och därmed inkassera en för självförtroende blytung seger.
Sandviken öppnade matchen i ett ruskigt tempo och någon trevande matchinledning var inte tal om. Villaspelarna såg tämligen skärrade ut när gästerna satte tre-fyra man på bollhållaren, oavsett om det så var nere vid offensiv hörnflagga. De vitkläddas inledande dominans kan inte beskrivas på annat sätt än total och man var också nära att ta ledningen fem minuter in matchen då Erik Pettersson kom fri med Säleby. Sandvikens hyllade guldklimp prickade dock stolpen och på returen kunde Säleby täcka ut skyttekungen Edlunds skott till hörna. Det var istället Villa som skulle få göra matchens första mål då man från ingenstans vaskade fram en hörna som Johan Malmqvist så vackert dunkande upp i nättaket, 1-0. Stålmännens Erik Säfström hann med ett skott i stolpen innan nästa kalldusch kom för gästerna; Lars Fall transporterade bollen upp på mittplan, hårt uppvaktad av motståndarna, och utan några direkta spelalternativ tittade han upp och hittade ”Davva” med en lyrboll i djupet. Karlsson fick oförskämt mycket tid och utrymme, något som skytteligatvåan utnyttjade till fullo när tryckte in 2-0 med ett hårt och distinkt skott bakom gästernas Pasi Heikkanen. Hemmalaget hade således en, till matchbilden sett, oväntat tvåmålsledningen efter dryga tio minuter.
Mot bra lag som Sandviken gäller det att inte bjuda på något, dessa lag har en förmåga att få utdelning helt på egen hand. Trots det var upprinnelsen till Sandvikens reducering just en ren bjudning då en stressade Patrik Hellman misslyckades med ett hemåtpass och gav gästerna en hörna till skänks. Erik Säfström kunde med fart glida in några meter i den bortre delen av straffområdet för att sedan placera in bollen över hemmaförsvaret på linjen. Om Säfströms reducering var ett riktigt fint bandymål var det ändå inte i närheten av Erik Petterssons kvittering; I kamp med en Villaförsvarare kunde gallerprydde Pettersson plocka ned en långboll och sedan i en enda följsam rörelse vrida kroppen nästintill 180 grader för att sedan sprätta upp 2-2 i krysset. Vilket mål! Gästernas målexplosion slutade dock inte där och då utan istället kunde Johan Östblom, bara minuten senare, trycka in Sandvikens ledningsmål på en retur.
Stålmännen hade alltså lyckats vända matchen på mindre än fyra minuter, och detta helt rättvist sett till matchbilden. För istället för att vara besviken och förbannad efter en tappad tvåmålsledning var man som Villasupporter ändå djupt tacksam för hemmalagets effektivitet, två mål framåt trots total SAIK-dominans kan man inte klaga på. Efter detta kom dock matchbilden att förändras något. Villa vågade nu hålla mer i bollen och matchens tappade, av naturliga skäl, tempo en aning. Man spelade med ett enormt tålamod och efter att ha vårdat bollen inom laget en längre tid så hittade man med ett snabbt uppspel fram till ”Bryngel” som tog sats in i gästernas straffområde och blev nedriven med straffslag som påföljd. David förvaltade det så oerhört viktiga läget på bästa sätt och 3-3 var ett faktum. Om nu Sandvikens mål kom i en tät följd så ville Villa inte vara sämre då man dryga minuten efter kvitteringen gick fram på nytt och tog ledningen genom Jesper Eriksson. Det var Daniel som drev upp på bollen på offensiv planhalva, drog på sig bevakning värdig kungafamiljen, och med en elegant passning i sidled friställde ”Brechen”.
Villas fina utdelning höll i sig halvleken ut och man kunde på en hörna i den 40:e matchminuten öka på sin ledning till 5-3 genom den inte alltför frekventa målskytten Rönnqvist. Resultatet stod sig ändå fram till pausvilan och såväl publik som spelare kunde pusta ut efter mycket intensiv första halva av matchen.
För att summera den andra halvleken väljer jag att citera Mattias Nilsson och hans svar på vad som skulle bli viktigast för Villa inför detta toppmöte:
Sagt och gjort. Andra halvlek kom aldrig upp i samma tempo som rådde i den första, mycket på grund av att Villa höll bollen inom laget och tvingade gästerna att jaga i långa sekvenser. Detta i kombination med en handfull utvisningar resulterade i att enbart Jesper Eriksson hade ett 50 %-igt bollinnehav (nåja…) i den andra halvleken, det var ju till och med så att han var tvungen att dribbla sig förbi SAIKare för att komma ned på EGEN planhalva…
Nästa mål i matchen kom att bli ett avgörande sådant. Istället för 5-4 och kontakt för Sandviken så var det Villa som utökade till 6-3 efter hörnvariant signerad Daniel Andersson. På grund av ett tröttkört Sandviken och ett tålmodigt Villa kom matchen efter detta aldrig att bli riktigt spännande. Villa bevakade sin ledning och David Karlsson kunde öka på och fastställa slutsiffran till 8-3 efter två mål i öppen kasse, detta efter fina förarbeten av Lars Fall och Henrik Larsson.
Villa gör vad som i mina ögon är deras klart bästa match för säsongen och tar en mycket viktigt vinst mot ett guldtippat och till synes oslagbart Sandviken. De två poängen kanske inte kommer att innebära någon andraplats trots allt men för självförtroendet och utomstående tyckare var detta en oerhört tung seger som laget kan ta med sig in i slutspelet. Att vinna mot ett så bra lag som Sandviken kräver att alla spelare på planen presterar på topp och i denna match var det precis vad man gjorde. Jakob Säleby i mål gör sin bästa match i Villatröjan och agerar som den vägg han måste för att denna säsong ska pågå så länge man vill att den ska. En spelare som åtminstone jag har haft högre krav på, Lars Fall, står idag för fyra assist (varav två på hörna) men minst lika viktigt var det att han lyckades bra i sitt defensiva spel med en rad fina brytningar. Ja egentligen skulle jag behöva nämna samtliga spelare men nöjer med mig att summera den kollektiva insatsen som mycket väl godkänd. Tack för underhållningen!
---------------------
Till sist konstaterar jag att…
… Hellman revanscherade sig för bjudningen till Sandvikens första mål genom att som vanligt stå för insats präglad av full uppoffring. När han i matchens slutskede kastar sig in med bröstet för att täcka ett skott så kan inte annat än älska denna skridskovirtuos till spelare!
… Edlund hade en tung dag på jobbet. Var han inte uppvaktad av Villasförsvarare och dess smånyp så var det felträffar och snedskär som gällde. Att han dessutom var på väg att glömma skridskoskydden innan han klev in på isen i andra halvlek var rätt signifikativt för Edlunds kväll. Stackars Broberg som lär få uppleva en revanschsugen 21:a på söndag…
… Villas effektivitet idag var raka motsatsen till hur det såg ut mot Hammarby. Då studsade inget Villas väg, idag studsade allt Villas väg. Det är små marginaler som tenderar att avgöra dessa täta matcher men under en lång grundserie brukar det som tur är jämna ut sig!
---------------------
Härnäst väntar Bollnäs på Sävstaås som också blir den sista matchen innan VM-uppehållet. Efter det så ses i Arenan den 5 februari då Ari och hans Kungälv kommer på besök.
