Villa vände och vann
Villa vände på bortaplan mot Sirius ett oförtjänt underläge i paus till 7-4, och laget är fortfarande obesegrat efter tre omgångar.
Inför Kalixmatchen konstaterade undertecknad att moralen och kämpaglöden är intakt i årets Villa och önskade också få bevis på att detsamma även gällde karaktären och disciplinen. Seger med 9-2 i den matchen får anses vara bevis nog och efter 7-4 mot Sirius kan vi också bocka av tålamodet, som sattes ordentligt på prov på Studenternas denna afton.
Exakt hur frustrerande det måste vara att möta ett sådant försvar som Sirius ställde upp med i denna match är svårt att beskriva. Därför överlåter jag det till spelarna på planen. Från läktarplats kändes det tillräckligt frustrerande för att det ska bli svårt att formulera i text. Spelmässigt gjorde Villa egentligen allt de kunde i den första halvleken. Trots den kompakta försvarsmuren lyckades de skapa en handfull riktigt bra målchanser, den första redan efter knappt tre minuters spel då Fall satte en 30-meterspassning till Danne rätt på bladet. Det friläget kunde och borde ha gett 1-0 och då hade resten av kvällen antagligen känts betydligt enklare. Lägg därtill 11 resultatlösa hörnor, varav flertalet gick så högt över att änderna i Fyrisån troligen också tog det säkra före det osäkra och satte på sig hjälmar.
När Sirius å andra sidan ställde om så gjorde de det med eftertryck, i hög fart och framför allt med effektivitet. För farten stod allt som oftast Ilja Grachev och för effektiviteten Klas Nordström. Han fick två chanser i första halvlek och satte båda. Det andra målet var matchens prestation då han plockade ner Kimmo Kyllönens utkast på tennis, lyfte bollen över närmaste Villa-försvarare, tog sig in i straffområdet från vänster och lade den i mål.
För några år sedan hade detta varit tillräckligt för att Villa skulle tappa fattningen, fälla ned skygglapparna och stånga sig blodiga i upprepade solokörningar. Men så funkar det tack och lov inte längre. Sedan Davva reducerat på straff strax innan paus och Johan Malmquist kvitterat på hörna strax efter, så blev det ganska tydligt att Sirius inte skulle orka så länge till. Att möta ett lag som så konsekvent och metodiskt fortsätter att flytta bollen i både sid- och djupled i så hög fart tar till slut ut sin rätt. Robin Olsson hade förvisso ett gyllene läge att ge Sirius ledningen på nytt, men då visade Säleby klassen med en underbar reflexräddning. Tjugo minuter senare hade istället Villa gjort tre raka mål och matchen kändes i stort sett avgjord. Nog för att Sirius reducerade till både 3-5 och 4-6, men nära var de aldrig riktigt. Bryngelson fick istället göra bokslut på en läcker passning bakom ryggen från Davva. Han blev därmed Villas sjunde målskytt i matchen och den som känner för det kan ju börja forska i när något sådant inträffade senast. Själv orkar jag inte, främst då jag är osäker på om jag kommer hitta något svar överhuvudtaget.
Det som började med frustration slutade den här kvällen med en djupt tillfredsställande känsla. Det tålamod Villa visar upp och den trygghet de utstrålar är imponerande. De stunder då undertecknad av gammal vana lätt återgår i cyniska tankegångar visar laget att den typen av oro helt enkelt inte är befogad. De visste att utdelningen skulle komma och det gjorde den. Dock inte på hörnor (vissa saker ändrar sig tydligen aldrig) och är det någonstans man ska bli kritisk så är det väl där. Ett mål på 18 försök är naturligtvis alldeles för dåligt. Sirius gjorde lika många på 3 försök. Av den anledningen dyker också en, enligt mig, högst befogad fråga upp:
När Malmquist äntligen dundrar bollen i mål på den trettonde hörnan, varför i hela fridens namn får han inte fortsätta skjuta? Hur fungerar det inom laget egentligen? Jag tvivlar starkt på att det är något slags kösystem som råder och Malmquist själv kliver nog inte åt sidan av egen fri vilja precis. Även om det normalt sett är spelarnas gemensamma ansvar så är min känsla att ett veto från ledarhåll hade varit helt okej i det läget.
För övrigt: De som redan före säsongen räknat in Sirius som ett givet kvallag får nog gå hem och tälja sig en trägubbe till.
