Turebergssjälen lever vidare
Måhända har Turebergs IF som klubb försvunnit men själen kommer alltid leva kvar
"På min gravsten ska det stå Log och dog" har den alltid lika kloke Hasse Alfredson sagt och inget kan väl stämma bättre överens med vårt älskade Turebergs IF. Visserligen har en 88åring gått ur tiden men det var med ett leende på läpparna över de framgångar vi åstadkommit som hon sakta somnade in.
Dock är det en gravsten som endast står som minne över en klubb, ett namn och en anrik historia. För det vi alltid kommer förknippa med Turebergs IF kommer alltid finnas kvar hos oss som vet vad klubben står för. Det handlar om en klubbsjäl så djupt rotad att inte ens 2000-talets moderniseringar och nödvändiga sammanslagningar kan kväva den. Klubbmärket kanske blivit lite rödare men det hindrar oss inte från att föra vidare den historia som klubben stått för sedan 1919.
För egen del, som bara varit en del av klubben en bråkdel av dessa 88 år, känns det helt otroligt att ha fått vara en del av det lag som avslutade det hela på topp. För inse faktum, klubben slutade verkligen på topp. Vi tog klubben upp i division II, i sista tävlingsmatchen fick vi spruta champagne och sjunga.
Vad man än tycker om den nya klubben som nu bildats tycker jag alla ska se de fördelar som kommer skapas och inse att man kan älska Sollentuna United utan att det betyder att man önskade se Tureberg försvinna. När någon nära oss försvinner får man sörja men sedan gäller det att knyta näven och hedra minnet av något som gett oss alla mycket glädje genom åren. Kan Thure acceptera den ny klubben kan vi alla göra det! För att anknyta till en gammal artikel så ska det också bli intressant att se om Thure nu byter namn till Solle...
Jag vill också, som avgående redaktör, skänka en tanke till alla de profiler som passerat i klubben under min tid och genom alla tider. Att nämna de vid namn skulle ta för mycket plats men alla som någonsin varit en del av Turebergs IF historia, från dess födelse, ska känna sig stolta över att ha varit del av ett stycke idrottshistoria. Själv har min farsa gjort mål för klubben och jag tror farfar varit ordförande (?) vilket gör att jag har en enormt blå klubbsjäl.
Som avslutning vill jag bara säga något jag tror så starkt på att det skulle kunna vara en livsfilosofi. Nämligen att man slutar aldrig vara en Turebergare. Oavsett vart livet för än kommer man någon gång tillbaka till den här underbara klubben. Det är som att en blå motorväg alltid för dig tillbaka till Sollentunavallen. Det kanske är som spelare, ledare eller gnällig supporter men tillbaks kommer du alltid..
Turebergs IF är död, länge leve Turan!
