Ovana målskyttar sänkte IK Frej
På ett soligt Vikingavallen tog Sollentuna United säsongens andra seger mot tippade topplaget IK Frej, vilket betyder att man inför sista omgången ligger på en fjärdeplats, med samma poäng som Vallentuna på tredjeplatsen.
“Man kliver ju fram när det behövs”, är en standardreplikerna i Fredrik Källbergs oneliner-arsenal och brukar åka fram efter jämna mellanrum efter mål, assister eller allmänt bra insatser av nummer 14. Eftersom undertecknad råkar veta att familjen Källberg inte är några stora användare av datorer vågar jag mig på att sno citatet för mig själv här på Svenskafans, utan fans att bli stämd för att utnyttjande av annans copyright.
Säsongen lider mot sitt slut och hösten har varit både upp och ner for oss i Sollentuna United. Truppen har minskat kraftigt, vi har haft problem med skador och åkt på några tunga förluster. Men vi har samtidigt hållit oss kvar på övre halvan i tabellen, tagit några fina segrar och överlag spelat fin fotboll. Matchen mot Frej kändes väldigt oviss. Vi kom från säsongens bottennapp helgen innan, 0-4 mot Hudiksvall. Men efter det hade vi i en fantastisk match massakrerat Gröndal med 7-1 i en reservlagsmatch. Frej skulle säkerligen vara laddade för revansch för vår aningen tursamma seger på våren så känslan var att dagsformen skulle avgöra.
Laget som via sms som vanligt uppmanats att ladda bra med mat och dryck samt svara “ok” såg för dagen ut som följer.
Danne
Maikel - Ronnie © - Afrim - Hella
Ali - Hezha - Jens - Anton
Badji - Vedad
På den för dagen lilla bänken satt Monir, Freddan och Sulle
Försnacket från Owe och Anders handlade mycket om inställning. Vi har, om man vill uttrycka sig så, “inget att spela för”, då vi inte kan nå tätlagen men inte heller åka ur. Eftersom plats 2-4 inte ger UEFA- eller ens Intertotocupplatser så kan vi se oss själva som ett mittenlag i vår premiärsäsong i tvåan.
Det finns ju dock skillnad på mitten och mitten. Det är en otroligt skillnad att hamna trea och åtta. En seger skulle också med säkerhet placera oss framför Frej i den slutliga tabellen. Kul, med tanke på Frejs målsättning med avancemang och deras ekonomiska satsningar på sitt seniorlag.
Uppladdningen kändes samlad och koncentrerad. (Kapten Ronnie anlände dock sent efter äventyr på andra idrottsplatser i Täby - slarvigt!). Konstgräset såg inbjudande ut. Anton slets mellan besvikelsen över att inte få möta brorsan, som satt på Frejs bänk, stoltheten över att få vara ende Wiklundh på planen. För min egen del sparkade jag i marken på två av fyra skott vid inskjutningen, det tredje räddade Danne utan större problem och det sista blev ett issue för bollkallarna. En antydan vad jag hade att vänta i matchen?
Matchen började med att Frej stack upp i en halvfarlig attack innan undertecknad fortsatte på den mot Gröndal inslagna vägen med lobbar. Efter en liten skarv från Hezha trasslar jag mig förbi en motståndare till vänster på offensiv planhalva.
Målvakten står lite långt ut. Jag chansar med ett lobbskott.
Skulle väl spontant jämföra målet med Eric Cantonas klassiker när han chippar in bollen i bortre krysset via stolpen.. Jag är villig att mitt dito inte kommer att bli lika odödligt, men det var faktiskt från längre håll! Målgesten håller dock inte samma klass. Inte på långa vägar. Förvåningen över att skottet gick in raserade all sinnesnärvaro, varpå det blev mest ett stort frågande “aha?” från min sida efter målet.
Och bättre skulle det bli. Vi tar kontroll över händelserna och låter inte Frej komma nära vårt mål. Vedad är nära att nicka in en frispark och hela laget står upp otroligt bra för varandra.
20 minuter efter kanon nummer 1 avlossar nummer 8 bössan igen. Denna gången är det kraft som gäller. Träffen kändes konstig så jag utbrast i ett litet “åh…”, men bollen har egna planer. Ett riktigt fladderskott á la Juninho/Pirlo/ursinnig Jeff Braun och bollen far som en missil rätt in i nätet. Målvakten kunde bara studera bollbanan och helt plötsligt hade jag gjort två mål i en match för första gången sedan tiden som offensiv mittfältssnickrare i Djurgårn.
Frej reducerar sedan efter en kraftfull nick på en perfekt slagen hörna, men vi replikerar igen. Efter en fast situation för Frej så hittar jag Badji med en lång crossboll. Badji löper sig fri på vänsterkanten och uppehåller ensam fyra anstormande Frejförsvarare. I precis rätt läge släpper han sedan bollen snett bakåt till Anton som hur snyggt som helst smäller upp 3-1 högt i bortre hörnet. Stor lycka för Anton som gör sitt första mål för klubben sedan tiden i division 4!
Den andra halvleken börjar stirrigt från vår sida. Frej trycker på och vi får slå ifrån oss. När vi tar tag i oss själva blir det dock mycket bättre och vi kan hålla tätt nere hos Danne utan större problem. Vi har även några hyfsade chanser . Den bästa har Badji som sånär får dit bollen med en bra skarv.
Härlig seger! Vi sken ikapp med höstsolen i vår glädje över andra raka derbysegern mot Frej.
Till matchens Cobra utser jag Anton Wiklundh som dominerade hela vänsterkanten, gjorde ett fint mål och vann matchen mot brorsan Emil på knockout i andra halvlek!
En friare krönika om matchen kommer!
