Exil-Turebergare
En bortglömd minoritet
Runt om i världen lever det folk i exil. Människor som bor på ett ställe men som har hjärtat på något annat håll. Turebergs IF är självklart inget undantag. Förmodligen finns det tusentals och åter tusentals människor runt om i vårt avlånga land som egentligen skulle vilja bo tillräckligt nära för att känna doften av Vallens gräsmatta. Detta är en första rapport för att kartlägga denna bortglömda skara människor.
Två klockrena exempel på exil-turebergare vars hjärtan förmodligen fortfarande brinner för Turan är Per Jonsson och Christoffer ”Wella” Wessman. Båda har arbeten som tagit dom ner till de södra delarna av Sverige. Trots detta gigantiska avstånd till Vallen och Thure har båda gjort sitt bästa för att fortsätta sina aktiva karriärer. Enligt min djupgående research befinner sig båda i en division fem klubb vid namn Skäldervikens IF. Som ni kan se har jag även lyckats skaka fram spelarbilder på de båda, bärandes sina nya klubbtröjor. För ett tränat Turebergsöga ser man hur fel det blir. Wellas bleka ansikte behöver den blåa Turebergströjan och Pers verkliga pondus tränger inte fram genom den vita tröjan. Huruvida de två bidragit med några av sina många fotbollskvalitéer har jag inte fått fram men bara att ha två Turebergslegender som dom i truppen måste lyfta en liten klubb som Skälderviken. Klart är i alla fall att Per förmodligen vunnit minst en nickduell på den skånska myllan och att Wella förmodligen inte gått mållös från någon match.
Så nästa gång du ser en människa med ett lätt deprimerat ansiktsuttryck, stanna upp och tänk på, att den personen förmodligen är en exil-turebergare som bara längtar hem.
Har du några tips på fler exil-turebergare runt om i Sverige eller rent av utomlands? Hör av dig så kanske den personens livsöde föräras några rader i nästa rapport..
