Liverpool - Inter. - Visar Uniteds mörka sidor.
Liverpool mötte i veckan Inter i en enligt vissa fantastiskt match. En titt under ytan visar dock att allt inte är så bra som det ser ut. Denna artikeln avslöjar brutalt både Liverpools, Inters och Sollentuna Uniteds baksidor...
Fotbollsspelare får mycket beröm. Både världsstjärnorna i Champions League och United-spelarna i division 2 får mycket beröm över Internet. Därför vill redaktören här påpeka att allt inte bara är guld och gröna skogar. Varken i Liverpool, Inter eller Sollentuna United. Bered er på en sågning längs varenda fotknöl som existerar i Liverpool, Milano och Sollentuna:
Maikel är precis som Maicon en högerback som överskattar sin teknik, tror sig vara ett farligt vapen offensivt och är en säkerhetsrisk bakåt.
Likt Ryan Babel är Freddan en klen vänsterytter som alltid vill gå inåt i plan och därför är pinsamt enkel att läsa för motståndarbackarna. Dessutom pingislungor och ständigt utbytt.
Ali liknar mest en Patrick Vieira som blivit uppflyttad i anfallet. Lång, seg och har ingen kontroll på kroppen. Passningsspelet är inget att skryta över och bollarna hoppar och studsar oftast som de vill.
Danne är Uniteds motsvarighet till Francesco Toldo. Bara för att man gjort en bra match för tre år sedan så tror han att han att kan leva på den och bryr sig numera mest om tröjan sitter rätt plus att han alltid blir fotograferad från rätt sida.
Lukas måste vara en klonad version av Dirk Kuyt. En spelare som inte är bra på någonting men som får vara på planen bara för att han kämpar på träningarnas uppvärmningar.
Om Marco Materazzi är Inters dåre har Sollentuna United en egen i Simon Afrim. De galna tacklingarna avlöser varandra och mer än en gång har han satt sitt lag i klistret med sina röda kort. Dessutom överskattar han sitt eget huvudspel och viljan att lösa allt så snyggt ställer gång på gång till med problem.
Jagge kan inte liknas vid någon annan än Liverpool Lucas Leiva. Det viktigaste är att hårbandet sitter snyggt och på planen händer det inte mycket mer än alibipassningar bakåt och i sidled.
Precis som Javier Mascherano springer Hezha omkring och härjar på mittfältet. Bristen på kyla gör att han gång på gång kastar sig in vårdslöst i situationer och det skadar både honom själv och motståndare. Dessutom kostar hans våghalsighet med bollen laget många ofrivilliga kontringar för motståndarna.
JG kan på många sätt liknas med Christian Chivu. En stor bolltalang men när det börjar gå emot så blir det mest gnäll och ständiga nedvikningar i de viktiga situationerna. Har tydligt inte psyket för fotboll på högsta nivån.
Hella är precis som Liverpools Fabio Aurelio en väldigt alldaglig spelare som egentligen bara får vara med i laget för att han är vänsterfotad. Hans funktion är mest att täcka stolpen på hörnor och kasta halvtaskiga inkast.
Precis som Javier Zanetti är Mackan lagets kapten. En närmare studie visar dock pinsamma brister i teknik och individuell skicklighet. Får numer mest spela bara för att han varit kapten ett tag och ingen orkar med hans gnäll-röst ifall han skulle petas.
Saffe borde precis som Xabi Alonso mest sitta på bänken. En övertro på sitt eget passningsspel leder till ohyggligt många tappade bollar och den slappa mentaliteten hindrar honom allt som oftast att ens försöka jobba hem igen. Ingen populär egenskap bland lagkamraterna.
Bashar har väl into gjort många människor glada den senaste tiden, ungefär som Inters Nicolas Burdisso. Spelar på ren instinkt, vilket resulterar i otaliga felbeslut och gångerna han befinner sig rätt i sin position på en säsong kan räknas på ena handens fingrar. Dessutom larvigt skadedrabbad, ingen kropp för elitfotboll.
Phille vill likt Pepe Reina vara en spelande målvakt. Detta leder till horribla chansningar och han brukar inte riktigt vara rätt ute när han ska plocka inlägg. Lika stor chans som Reina har att bli förstemålvakt i Spaniens landslag, lika stor chans har Phille att peta Kenne och att ens få vara förstemålvakt i Sollentuna United Talang i division 6!
När Jermaine Pennant hoppade in mot Inter var det samma sorgliga syn som vi brukar mötas av när Haisem äntrar banan. Att fotboll är ett lagspel är inget som går in i dessa linjeslickares hjärnor. När Haisem får bollen är det han och ingen annan som ska ha den, och det slutar allt som oftast med att både motståndare och medspelare vill kapa divan med nummer 10.
Inter vägrade att ens byta in David Suazo mot Liverpool, dom har väl sett hur det brukar gå när Simon Thylander får spela för Sollentuna United. Simon sprang säkert ifrån några motståndare i BP:s 7-manna lag men på seniornivå har motståndarna läst sönder Thylanders barnsligt simpla finter. Att köra ner huvudet och springa kanske funkar i vissa sammanhang, men inte i fotboll, så byt sport Simon!
Att se Herish spela fotboll är ungefär lika spännande som att titta på Esteban Cambiasso. Ett ständigt småjoggande i ingenstans i tron att man "täcker ytor" är vad Herish brukar bidra med på matcherna. Begränsad teknik, halvdant skott och rent utsagt dåligt försvarsspel håller inte om man vill ta plats på mitten av plan. Känns mer intresserad av att hans Copa ska vara rätt snörda än att göra något med bollen.
Provtränande Anton Lindberg ska vi kanske ta med en nypa salt. Vi som har sett Sami Hyypiä spela förstår varför. En blond väderkvarn där bak som varken kan röra sig framåt, bakåt eller i sidled. Lägg till det ett tillslag som en femåring och vi förstår alla att det inte rör sig om någon superstar.
Jens kan ju egentligen bara jämföras med Steven Gerrard. En fantastisk tvåvägsspelare vars repertoar innehåller både skott och passningar i världsklass. Hans kraftfulla genombrott är omöjliga att stoppa och det går inte att underskatta hans betydelse för laget. Är förmodligen given i ett världslag och är alltid de stora matchernas man. Underbar spelare.
Jeff tror att han är Zlatan. Han har faktiskt ganska rätt. Båda går in till matcherna med attityden om att de är bäst i världen och har snyggast Nike-skor i världen. Attityden är bland de värsta vi sett. Så fort matchen går igång så är Jeff mest en orgie i uppgivna gester, missade skarvningar och gnälliga utrop till lagkamraterna. En självrannsakan skulle sitta fint, en plats på läktaren ännu bättre.
Richard är en spegelbild av Steve FInnan. En totalt onödig spelare som hela publiken egentligen hatar. Han springer upp och ner längs sin högerkant och gör i princip allt fel genom hela matchen. Det han gör bäst är att kasta inkast men inte ens de är speciellt bra egentligen.
Att både Ronnie och Jamie Carragher är mer intresserade av alkohol än fotboll är vida känt. Men varför måste båda då envisas med att spela kvar i respektive lag?! En rödnäst, åldrad mittback som dominerar både på julfester och i fylleceller. Rent fotbollsmässigt utmärks båda av riskabelt passningsspel, obefintlig teknik och dålig kunskap om offside-regeln.
Vedad kan jämföras med Liverpools skadade ukrainiare Andriy Voronin. En sliskig s.k. forward som mest utmärker sig genom att ständigt stå offside. Motståndarbackarnas favorit eftersom han är så löjligt enkel att plocka bort.
Niklas Karlsson ser upp till Hernan Crespo. Dom är ungefär lika heta just nu. Ständigt bänkad, ständigt sågad i tidningarna och ständigt utfryst på träningarna. Katastrofal teknik, löpsteg som Tommy Söderberg och avslut som en berusad Fredrik Källberg är andra kännetecken för Niklas Karlsson.
Sebban betyder i nuläget lika mycket för laget som Adriano gör för Inter. För det första har både världens glaskropp som faller i bitar bara någon nuddar. För det andra har de lika seriös inställning till fotbollen båda två, vilket innebär att de skiter totalt i träningar för att istället festa, bruka alkohol och diverse andra läkemedel. Och för det tredje ligger temperamentet på dagisnivå. En enda provokation av en motståndare renderar i en skalle och lång avstängning, vilket laget kanske ska vara glada för.
Mattias Åslund är ungefär lika stabil bakåt som Maxwell, det vill säga totalt oduglig. Sägs ha varit talang som ung men den talangen förefaller numer vara helt bortblåst. Överskattar sig själv, sätter laget i svårigheter och har knän som en 97-årig krigsveteran. Katastrof.
Titzi är väl knappt ens värd att hamna i en sådan här text, vi kan jämföra honom med Julio Cesar. Två små bumbibjörnsliknande knubbisar som envisas med att vilja bli kallade vid artistnamn. Väl i målet kan båda tituleras som såll och båda två skulle utan vidare kunna öppna egna konstutställningar med alla tavlor de gjort under åren.
Att Degen inte står i målet är konstigt. han är ju en kopia av Liverpools oduglige reservkeeper Charles Itandje. Itandje gjorde så att Liverpool åkte ur FA-cupen mot Barnsley, Degen brukar oftast också tillintetgöra lagets vinstchanser när han finns på banan. Genom sina ständigt misslyckade dribblingar och minst sagt kassa skott brukar han oftast vara den som får minst röster i kategorin årets spelare på hemsidan.
Att hitta en jämförelse till Anton Wiklundh är i stort sett omöjligt. Killen är som bekant ett fenomen. Får jag välja någon får det ändå bli Hanna Ljungberg. Skador, skador och åter skador och när de väl ska leverera brukar det bli pannkaka, fiasko och underkänt i alla Sveriges sporttidningar. Om folk säger att de hoppas du ska bli frisk så ljuger de, det vet du Anton.
Till sist har vi även några tomtar bredvid planen.
Owes övertro till sig själv kan jämföras med Roberto Mancinis. Efter att ha skapat sig några favoriter står båda fast vid det ända tills laget går under av dåligt spel. En oförmåga att kunna se taktiskt och värdelöst presskonferensande präglar även det Uniteds coach.
Anders må ha gjort något mål för Arsenal på 1760-talet, men hans storhetstid var över för länge sen, precis som Sinisa Mihajlovics. Detta hindrar inte Anders från att varje träning försöka gå och glänsa i spelmomenten. Trots noll fysik, noll kondition och noll spelsinne fortsätter Anders spela. Dags att ta ett kliv ner, hälsar resten av truppen.
Sportchefer må vara wannabies över lag, men både Attila och Inters dito Marco Branca har blivit helt maktgalna. Fotbollskunskapen är obefintlig, telefonboken består av påhittade agenter och supporten från de egna leden är noll. Vi skriker i kör: Avgå sportchef!
Även om jag inte har namnet på tungan nu så vet jag att Inters läkare har misslyckats precis lika grovt som Roffe med att hålla sitt lag friskt. Om det beror på bristande kunskaper eller ovilja kan jag inte ens spekulera i. Rykten säger dock att Roffe inte alls är så snäll som han kan ge intryck av att vara och enligt samma rykten har han en voodoo-docka föreställande Anton Wiklundh hemma på dörren som han varje dag bombarderar med giftpilar in i en alltmer ruttnande ljumske.
Avslutningsvis har vi då Thure, som precis som något lokalt sänk i Milano och Liverpool har fått uppgiften att ta hand om skitgörat. Att städa upp skiten efter alla de andra skitspelarna kan inte vara annat än ett skitjobb. Ändå gör Thure det glatt dag ut och dag in och det måste väl nästan tyda på en lätt sinnesrubbning.
NU TAR VI OCH VINNER BÅDE MATCHERNA I HELGEN, FINNS INGET LAG SOM ÄR SKÖNARE ÄN OSS! :D
Fotnot: Hela texten är skriven med ett viss mått av ironi.../ Undertecknad
