Kamrater Kritiserar Kass Krönikör
Efter diverse klagomål bland mina lagkamrater över elaka uthängningar på Svenskafans plus för bra beskrivningar av mig själv ska jag här beskriva min egen insats under de två senaste träningarna...
"Va äre för grejer du skriver om mig?!"
"Tänk på att de e min image vi snacka om!"
När folk hävdar att "jag inte läser vad som skrivs i tidningarna" ljuger de. Det vet alla. Om någon i Sollentuna United hävdar det, kommer Pinocchio-näsan att växa med rekordfart. Vårt enda egentliga medium är sidan här på Svenskafans, och åsikterna om vad som borde skrivas är många och varierade.
Efter att min medkompanjon satsar på att frälsa Solna i år ser jag mig numer som relativt Almighy här på Svenskafans. Jag väljer vem ska hyllas, vem ska sågas och vem som ska förnedras (av någon oförklarlig anledning blir det ofta Maikel, why?)
Kritiken som pyrt under ytan och som kom upp vid gårdagens träning var enkel - Varför skriver du inget dåligt om dig själv? Det är alltid svårt att skriva om sig själv, men undertecknads insats de två senaste träningarna gör faktiskt även det enkelt. Så, alla belackare och haters, njut av nummer 8:s misär de två senaste träningarna.
I lördags var det det värsta vädret man ens kan tänka sig. Minusgradigt regn som övergick i blaskande snö och en vind som lekte Katrina i alla olika riktningar gjorde det omöjligt att ens bli lite sugen på fotboll. Synd, eftersom sinnet annars var glatt efter segern och det bra spelet mot Älvsjö AIK.
Den första övningen var en keepball-variant med väggar på sidorna. Vi började väl okej men tappade. Ingenting är så frustrerande som att spela keepball och BARA få springa. inte blev det bättre av att jag hela tiden kände att jag satt på mig för lite kläder, att VARJE passning slank bredvid, under eller mellan mina ben eller att jag ALLTID lyckades sätta mina passningar lite för löst.
Efter keepballen skulle det tränas avslut. Efter en crossboll och en mottagning skulle det avslutas i fart. Trots att Monir var sjuk och målet vaktades av valrossen Jocke Kenne från styrelsen hamnade mina skott till höger, vänster, över, under eller mitt på målet. Inte ett enda mål på säkert 10 skott. Crossbollarna var inte bättre de. Varje gång detvar min tur att slå en cross tycktes vinden samla sina krafter och liksom "Haha, nu är det Jens, ös på!". Mina bollar tycktes nästan gå bakåt snarare än framåt.
Behöver jag ens tillägga att mitt lag torskade spelet och att jag inkasserade en överkorsad geting i söndagens Expressen?
Måndagens träning skulle bli en liten revansch på mig själv. Det började helt okej när jag lyckades med konststycket att få igenom två tunnlar mellan Tomas gula Umbro storlek 53. Sen föll det dock igen och tillsammans med fotinfekterade Roninho blev det ofta jag som fick springa som en dåre i mitten av kvadraten.
Den nästkommande 3 mot 2-övningen slutade med en fet nolla i målprotokollet, såklart får man nästan tillägga. Att mina Vapor inte är riktiga Vapor utan endast de "halvriktiga" Mercurial är nu påtagligt, tycker jag. Bollarna slinter från foten, de glider och skotten träffar ALDRIG mål. Tror jag behöver ringa upp Adidas och fråga om de har lust att utforma en specialkollektion med målgruppen "Spelare som aldrig träffar mål". Som pricken över i:et drog jag på mig en lårkaka också, vilket får anses vara ganska väntat.
Träningen skulle avslutas med 4 mot 4-spel. Limpan delade upp backar och defensiva mittfältare emot de offensiva spelarna. Skönt, tyckte vi eftersom backarna enligt Limpan "har vunnit den här typen av spel ända sen fotbollen föddes, för anfallare kan inte försvara".
Även om vi hamnade i underläge så tog vi oss ganska snabbt upp till ledning 7-4, vilket kändes ganska stabilt (Jag hade gjort ett mål på en 5-6 skott, ganska bra för att vara mig just nu!). Sedan rasade allt och de offensiva, elegant dirigerade av Degen, gick ifrån till 11-7. Vi hamnade i panik, allt vi gjorde blev fel! MIna fötter kändes som Petter Hansson på Rohypnol, hjärnan ville en sak men benen vägrade att lyssna.
Vi lyckades kriga oss ikapp tills det bara skiljde något mål, men anfallarna gled ifrån en gång till och vann med 3-4 bollar. Mina vantar var blöta och allt jag ville göra var att sparka på saker och säga fula ord.
Två träningar, förlust i allt som går att förlora - det är bara att bryta ihop och komma igen.
Sa jag förresten att duschen på Skytteholm klockan 23.10 var iskall också?
PS. Om någon, exempelvis han som gör vad han vill en gång för mycket, har övriga kommentarer får han gärna fylla i "Vad blir 1 plus 7" (Svaret är 8 om du är osäker) och skriva vad han tycker...DS.
Ciao
