United föll med tennissiffror mot Gröndal
Målfesten på Stadshagen slutade till slut 6-4 i Gröndals favör. 17-årige Tomas Rübsamen blev tvåmålsskytt för United.
Årets utomhuspremiär bjöd på tuffast möjliga motstånd i form av förra årets topplag från division 1 norra, Gröndals IK. Efter en bra träningsvecka såg vi fram emot matchen med stor tillförsikt och optimism!
Eftersom jag själv tvingades lura på folk datorer och TV-apparater på jobbet större delen av dagen så hann jag endast spela andra halvlek och missade den första helt så jag får rapportera väldigt ytligt därifrån.
Vår lineup från början såg i alla fall ut som följer:
Danne
Maikel - Ronnie (c) - Filip - Anton
Sulle - Demba - Robban - Fred
Tomas - Sabri
På bänken hade vi Monir, Saman, Billy, David, Degen samt undertecknad som droppade in senare.
Matchen fick en kalasstart, ur publikens synvinkel. Thure hade inte hunnit låsa omklädningsrummet förrän Gröndal gjorde 1-0. Direkt efter kvitterar dock United när Sulle sätter en straff efter att Tomas blivit sänkt av deras keeper.
Lyckan blir dock kortvarig och redan efter knappa kvarten leder Gröndal med 3-1. Ett väldigt individuellt skickligt Gröndal i kombination med slarv i försvarsspelet ger våra motståndare en tidig ledning. Gröndal gör sedan ytterligare ett mål innan halvleken är slut och leder i paus med 4-1. Som jag sa så såg jag inte halvleken och kan därför inte säga så mycket mer än vilka som gjorde mål.
Till andra halvlek gör vi två byten då dels Monir tar plats i mål och jag själv byter av Ronnie och tar plats på min nya(?) position mittbacken, eller “centerhalf” (ska helst uttalas uttalas “sennehaaf”) som det heter på korrekt fotbollsengelska enligt Billy.
Vårt försvarsspel är till att börja med bra. Gröndal tillåts inte komma till några direkta farligheter framför inbytte Monir i målet. Framåt är framförallt Sulle och Tomas hela tiden farliga när de får bollen.
Efter ett par missade chanser gör vi det första målet i andra halvlek. Demba vänder fint upp på mittplan och sticker perfekt bollen i djupled på Tomas. “Belgian Blue” lämnar skoningslöst sin motståndare på efterkälken och fri med målvakten sätter han den säkert i bortre hörnet. Tomas visar prov på sin kombination av urstarka, snabbhet och målsinne. Vi börjar på allvar tro att en mutation ligger bakom Tomas enorma fysik, precis som hos de tvivelaktigt avlade belgiska korna.
Efter målet byts Sabri, Freddan, Maikel och Robban ut och ger plats för David, Degen, Saman och Billy.
Tyvärr gör Gröndal mål ganska snabbt efter det. En djupledsboll rinner förbi backlinjen, men jag trodde att jag hade koll på läget med en riktig Carragher-brytning. Helt sjukt tursamt studsar bollen från min glidtackling tillbaka på anfallaren, på mig igen och sedan ytterligare en gång på honom som får med sig bollen. Han släpper sedan bollen snett-inåt-bakåt där den via en av våra backar når fram till en Gröndalspelare som skjuter bollen på ytterligare en av våra försvarare och helt ställer Monir i målet och retfullt sakta rullar in i fel hörn. Jag kommer ihåg att jag skrek “Monir, försök vänd dig om i luften” men det var helt omöjligt för Monir som tvingades se bollen rulla in i mål. Surt.
Vi reducerar dock igen. Jag utnyttjar farten och överraskningseffekten i att komma bakifrån som mittback och får iväg en Romario-tåpaj mot ena hörnet. Målvakten slänger sig och räddar returen rakt men där finns David påpassligt och sätter 3-5 invid stolproten. Kontakt igen!
Gröndal hinner sedan med att göra 3-6 innan Tomas dunkar in sitt andra mål för dagen på ett inspel från högersidan, tror att det var Degen som spelade fram. 4-6 alltså, ett sjukt resultat som snarare hör hemma bland vitskjortorna i Wimbledon eller på Roland Garros.
Vi får ta med oss at vi faktiskt vinner andra halvlek med 3-2 men annars bara gratulera Gröndal till en välförtjänt seger. Vi kan dock ta med oss mycket positivt från andra halvlek där vi spelade fint kombinationsspel med mycket fart och kantbyten.
Matchens Cobra går självklart till tvåmålsskytten Tomas Rübsamen. Belgian var helt omstoppbar där uppe och Gröndals backar lär säkert både ha mardrömmar och blåmärken som minne av Tomas. Bara sjutton år gammal visar han att han kommer vara en viktig spelare för laget i år. Vill också plussa för Anton som var bra på vänsterbacken, Saman som gjorde ett bra inhopp med de patenterade mördartacklingarna och Sulle som hela tiden var farlig offensivt.
