"Men på sidan 378 på text-tvn kunde man följa dem."
Henrik Claesson ger oss en inblick i livet som hängiven Stokes-supporter från 1974 fram till idag inför mötet med en annan Tipsextraklassiker - Nottingham Forest.
Namn: Henrik Claesson
Bor: Vetlanda
Ålder: 51
Hur länge har du varit Stokesupporter?
Egentligen sedan 1974 då Stoke spelade på Tipsextra och vann borta mot Birmingham med 3–0. Jimmy Greenhoff gjorde två mål varav ett i Stokekretsar klassiskt mål, en volley utanför straffområdet. Ian Moores gjorde det tredje. Jimmy Greenhoff bröt näsbenet och fick utgå i halvtid. Jag ska ha blivit helt knäckt av detta och så blev det Stoke och Jimmy Greenhoff. Då var man inte gammal så jag kommer inte ihåg den här matchen eller de kommande åren. Jag kommer dock ihåg då vi spelade fotboll hemma på bakgården.
De andra var Ralf Edström, Pelé eller Cruyff etc. Själv var jag alltid Jimmy Greenhoff. Uppenbarligen fanns det ingen återvändo. Men det var väl egentligen i tioårsåldern det tog fart ordentligt med Paninis samlaralbum, Tipsextra och engelsk radio om inte Stoke var med på tipskupongen. Var radiosändningen dålig så fick man i värsta fall vänta tills dagen efter och kolla resultatet i tidningarna. Det sistnämnda var ju otroligt frustrerande. Några år senare kom text-tv. Det var stort. Ungdomarna idag vet inte hur bra de har det.
Favoritspelare genom tiderna?
Det är givetvis många spelare genom åren som gjort avtryck. Men några har etsat sig fast lite mer. Det finns till och med flera som jag nog tänker på nästan dagligen så jag kör på dessa.
Jimmy Greenhoff
Ett givet val, även om jag inte kommer ihåg att jag sett honom spela.
Carl Saunders
Hans karriär i Stoke var speciell. Carl gjorde debut som inhoppare i en match säsongen 1982/83. Säsongen efter spelade han inte alls och 1984/85 åkte ett hopplöst Stoke ur division 1 samt slog alla negativa rekord man kan tänka sig. En jobbig tid att vara Stokesupporter men på något konstigt sätt kan man idag komma på sig själv att tänka tillbaka på den här tiden med ett leende. Sedan blir man lite irriterad på sig själv för att man log. Stoke vann bara tre matcher den här säsongen, Arsenal, Sheffield Wednesday och Manchester United hemma. Annandag jul mötte Stoke Man Utd och vann med 2–1. Carl, eller Spider som han kom att kallas, avgjorde matchen. Det var nog egentligen här jag fick upp ögonen för honom. Men det var först säsongen 1986/87 som Spider blev en hjälte i min lilla värld. Stoke hade som vanligt börjat säsongen i Division 2 dåligt. Managern Mick Mills värvade Brian Talbot från Arsenal och det blev vändningen. Under ett par vintermånader spelade Stoke fantastiskt fotboll och inte nog med att man vann, man gjorde dessutom många mål. Carl gjorde 19 baljor varav de flesta under de här månaderna. Det var efter ett par jobbiga år riktigt kul att hålla på Stoke igen och eftersom man inte såg några matcher utan endast resultat och målskyttar så blev Spider en stor favorit som levt kvar sedan dess. Tyvärr tappade Stoke formen framåt våren och missade play-off. Saunders fick problem med skador och tappade målformen de kommande säsongerna. Han spelade inte heller i anfallet i samma utsträckning som tidigare.
I februari 1990 stod jag i kön på Tempo i Vetlanda och läste i Vi Tippa att Alan Ball sålt Spider till Bristol Rovers. Det var mörkt ute och snöblandat regn i luften när jag djupt olycklig cyklade från affären och hem. Saunders fick tillbaka målformen i Bristol Rovers. De gick upp i Division 2 och Stoke åkte ner i Division 3 den säsongen. Ingenting man ler åt ens idag.
Jag såg Carl Saunders spela live några gånger, på Tipsextra, i Sverige och i England. Sedan hade jag förmånen att träffa honom och utbyta några ord i samband med att Stoke firade 150 år 2013. Idag är vi vänner på Facebook. Stort.
Mark Stein
1990-talets store idol.
” This man is magic, he scores goals others simply dream of”.
Lou Macari tog över Stoke 1991 efter några mycket tunga säsonger och det fanns ingen vidare tilltro till framtiden i klubben. Men Macari är ett geni och ett av hans genidrag var att värva Mark Stein, eller The Golden One, som vi gärna kallar honom. Steino hade kört fast i sin karriär och höll till i Oxfords reservlag hösten 1991 när Macari först tog in honom på lån. Han klickade direkt längst fram med Wayne Biggins.
Stoke vann Autoglass Trophy mot Stockport på Wembley med Mark Stein som matchvinnare men åkte ur i play-off, också med Stockport som motståndare. Säsongen 1992/93 förlorade Stoke premiären borta mot Hull på min födelsedag med 1–0. Jag var på bröllop den dagen men hade med en radio i bilen så jag kunde smita ifrån och lyssna på BBC. Men detta skulle bli en fantastisk säsong för Stoke- Den bästa jag upplevt.
Det var bara i tredjedivisionen säger en del men det spelar ingen roll. Den absolut bästa spelaren under denna absolut bästa och roligaste säsongen var Mark Stein. Han gjorde mål från alla håll, från enkla till otroliga. På den är tiden var det radio och text-tv som man bäst följde Stoke. På tipskupongen var Stoke sällan med eftersom man spelade för långt ner i seriesystemet. Men på sidan 378 på text-tvn kunde man följa dem. Det blev många timmar stirrandes på tv:n och sen dök resultatändringarna bara upp där. Det var allt från eufori till raseriutbrott.
Förutom att se Stoke göra mål live eller på tv så är text-tvn den absolut bästa upplevelsen. Man har ingen aning om hur matchen går och så helt plötsligt bara står det 1–0 till Stoke. Fantastiskt.
Stoke spelade 25 raka matcher under säsongen utan förlust och gick upp som mästare. Stoke har blivit Champions 1933, 1963, 1993 så nu börjar det närma sig igen. Jag har i och för sig inget emot om man bryter trenden och vinner Championship ett år för tidigt. Steino gjorde 26 mål i ligan och totalt 33 mål på 57 matcher. Jag kommer inte ihåg vad andradivisionen i England kallades 1993/94 men Stoke började bra och Stein fortsatte att leverera.
I en ligacupmatch hemma på Victoria Ground sänkte han Manchester United med två mål när Stoke vann med 2–1. I oktober såg jag Stoke spela 1–1 på bortaplan mot Wolverhampton och givetvis gjorde The Golden One Stokes mål. Men tyvärr för Stokes del var han lite för bra. Lou Macari var också lite för bra. Både Stein och Macari lämnade Stoke veckan efter. Stein såldes till Chelsea och Macari tog över managerposten i sin barndomsklubb Chelsea.
I London-klubben gjorde Stein mål i sju raka Premier League-matcher, vilket då var ett rekord. Därefter råkade han ut för en svår knäskada och var faktiskt tillbaka i Stoke på lån säsongen 1996/97 och gjorde även då några mål. En fantastisk spelare och en briljant målskytt som hade lämnat efter sig ett betydligt större eko efter sig om det inte vore för sin knäskada i Chelsea.
Jag träffade honom på Wembley i samband med FA-cupfinalen 2011 vilket givetvis var kul. Min ”kompis” skulle ta kort på oss med min telefon men tryckte fel så det blev inget. Idiot. Noterbart är att Steino mötte Stoke flera gånger efter att han lämnat men han gjorde aldrig mål på oss. Jag såg honom själv bränna en straff för Bournemouth på Britannia Stadium. Vilken hjälte!
Ricardo Fuller
Citys no 10. Ytterligare en anfallare här, men Fuller måste med. När han var som bäst hade han platsat i vilket lag som helst. Han kom till Stoke från Southampton lite som en skadebenägen bad boy 2006. Jag gillade värvningen för jag hade sett Fuller mot Stoke för Preston några år tidigare och då var han riktigt bra. Peter Coates hade vid den här tiden köpt tillbaka klubben från de tidigare isländska ägarna och gjorde en satsning mot Premier League med Tony Pulis som manager. Fuller började väl egentligen sin karriär i Stoke ganska så förväntat. Han vann den interna skytteligan men också blev också utvisad två gånger och varnad 11 gånger. På den här tiden följde man oftast Stoke via internetradio och de visades då och då på tv ute på puben så man hade lite bättre koll på spelarna.
Men det var under påsken 2007 som jag tillsammans med ett tiotal Swedish Stokies satte oss på en buss till The Hawthorns, West Bromwich för att kolla på WBA-Stoke. Vi visste inte då att vi skulle få bevittna en halvtimmes individuell briljans som jag i alla fall aldrig tror jag sett, varken innan eller efter. Fuller körde fullkomligt över WBA första halvtimmen med en otrolig kombination av både teknik och fysik. Första målet gjorde han själv och de andra två låg han bakom, även där helt på egen hand. Utöver det skapade han flera ytterligare målchanser.
Här och då var livet som Stokesupporter fullbordat, tack vare Ricardo Fuller. Stoke ledde med 3–0 och resten var en transportsträcka. Till slut blev det 3–1. Jag hade satt tio pund på Fuller som första målskytt till 16 gånger pengarna. Tack så mycket. Stoke gick upp i Premier League 2008 och det fanns givetvis många bra spelare i laget.
Vill även framhålla Rory Delap här för han var speciell. Då menar jag inte inkasten utan för det var en riktigt bra mittfältare. Men Fuller var den klart lysande stjärnan. En sån spelare som man reser sig upp när han får bollen. Allt kan hända. Många av hans mål finns ju lättillgängliga på nätet så jag behöver inte beskriva dem här. Men jag rekommenderar hans hattrick mot WBA och målet borta mot Wolverhampton 2007/08, Aston Villa hemma 2008/09 och West Ham borta 2009/10.
Några av oss i Swedish Stokies lyssnade på och pratade med Ricardo Fuller vid en tillställning på Tollgate Hotel i Stoke för några år sedan. En mycket trevlig kille som kom lite sent för att han hade varit på sin sons fotbollsträning. Vi håller en tumme här för att grabben kommer spela som sin far i Stoke City i framtiden.
Bästa elvan
Detta är så svårt. Vilka spelare ska man glömma bort den här gången? Men jag väljer en elva som förmodligen inte är samma som när frågan kommer nästa gång och kanske inte heller den bästa elvan utan snarare spelare man känner extra för oavsett i vilken division de spelat i. Det blir 4-3-3 som uppställning. Synd att man inte kan få ha med ett tjugotal avbytare.
Peter Fox – John Butler, George Berry, Ian Cranson, Gerry Taggart – Kevin “Rooster” Russell, Rory Delap, Peter Hoekstra – Carl Saunders, Mark Stein, Ricardo Fuller
Favoritupplagor
För mig står säsongen 1992/93 fortfarande ut. Detta även om det var i tredjedivisionen. Stoke hade haft ett i stort sett tufft 80-tal utan mycket att skryta om. 1990 åkte vi ner i trean och hade ett första misslyckat år där med Alan Ball. In kom Lou Macari och fick direkt ordning på laget. Detta utan några egentliga pengar alls. Det han sålde köpte han för och han var fantastiskt bra på transfermarknaden. Vince Overson kom som mittback och lagkapten från Birmingham, Kevin Russell från Hull, Steve Foley från Swindon och Dave Regis från Notts County för att nämna några. Sen då givetvis Mark Stein. Macari körde hårt med konditionsträningen. Orkar man springa upp och ner i 90 minuter blir det kul att spela fotboll. Sen upp med bollen på sista tredjedelen så spelar vi fotboll där. Man vände till och med bortamatcher och vann. Under många år var Stoke ett notoriskt dåligt bortalag men detta ändrades under Macaris ledning. Det var en härlig säsong med en lång segersvit och en riktig målskytt. Men jag tror säsongen sitter kvar så tydligt för att man var så svältfödd på framgångar och så kom detta! Jag håller Lou Macari väldigt högt.
En annan upplaga som ligger mig varmt om hjärtat är 2008/09, vår första i Premier League. Premier League fanns ju inte på kartan som Stokesupporter några år tidigare. Jag trodde aldrig vi skulle nå dit under min livstid. Sen när vi väl var där så var vi redan innan en passning slagits hånade och utskrattade. Stor eloge till Tony Pulis givetvis. Det gjorde ont att möta Stoke och ingen gillade oss eller ville ha oss. Men vi spelade efter våra resurser och gjorde det otroligt bra.
En annan intressant epok är ju Tom Mathers lagbygge på 1930-talet och den talang som då fanns i laget när andra världskriget bröt ut. Freddie Steele, Stanley Matthews, Neil Franklin, Frankie Soo, Bobby Mould, Arthur Tutin, Frankie Bowyer med flera. De missade sina bästa fotbollsår på grund av andra världskriget. Stoke har aldrig vunnit ligan eller FA-cupen, men hur hade det sett ut om det inte vore för Adolf Hitler? En intressant fråga, i alla fall om man håller på Stoke.
Matcher jag aldrig glömmer
Första matchen live är ju svår att inte nämna. För mig var det Värnamo Södra borta under en försäsongsturné 1988. Vid den här tiden hade man ju inte ens sett alla spelarna på bild. Det var otroligt stort att gå in på Finnvedsvallen med farsan.
Sen har vi matchen när Stoke gick upp i Premier League 2008. Det var ju en nästan overklig upplevelse. Matchen slutade 0–0 mot Leicester (som faktiskt åkte ner i trean i och med detta). Själva spelet kommer jag inte ihåg så mycket av men bara känslan av att vara där, innan, under och efter matchen… Oförglömligt.
Southend borta november 1995 är en favoritmatch. Detta var i andradivisionen. Lou Macari var tillbaka som manager efter sin tid i Celtic och Stoke hade börjat dåligt (igen). Matchen innan hade man dock vunnit med 5–0 hemma mot Luton. Southend var ganska bra och det var bortamatch så vi visste att det skulle bli tufft. Stoke låg under två gånger men vände och vann med 4–2 efter ett hattrick av Simon Sturridge. Den oväntade matchutvecklingen och bortastödet gjorde den här matchen speciell.
Sen har vi Manchester United I augusti 2003. Detta var en träningsmatch som spelades efter att ligaspelet hade dragit igång. Stoke hade vunnit borta mot Derby några dagar tidigare med 3–0. Det var otroligt varmt i Derby den dagen så det var också en match man kommer ihåg. Jag kommer däremot inte ihåg varför Stoke möte Man Utd i den här träningsmatchen. De hade Ronaldo och Forlan samt säkert många andra namnkunniga spelare men det hjälpte inte för Stoke hade Mark Goodfellow som gjorde två mål och Chris Iwelumo som gjorde det tredje. Stoke vann med 3–1. Kul.
Rivaler
Geografiskt så är det Port Vale givetvis. Nu möts inte lagen så ofta men rivaliteten finns definitivt där. Port Vale gillar inte Stoke och Stoke gillar inte Port Vale. För Stokes del handlar det i stor utsträckning om ett väl utvecklat lillebrorskomplex. Crewe, WBA och Wolverhampton är ytterligare några klubbar som geografiskt sett är rivaler.
Crewe är inte långt borta och både WBA och Wolverhampton har ju tidigare tillhört Staffordshire. Historiskt sett så har vissa klubbar under vissa tidsepoker ansetts vara rivaler, bland annat Arsenal, Cardiff och Stockport. I viss mån så återuppstår väl denna rivalitet när lagen möts.
Relation till Nottingham Forest
För mig är Forest ett klassiskt engelskt fotbollslag som jag inte har något direkt emot.
Några Forest-minnen?
Som många andra så kommer man ju ihåg när de vann mot Malmö i Europacupfinalen 1979. Bland spelare och managers så är det väl Brian Clough och Stuart Pearce som man tydligast förknippar med klubben. Brian Clough var kanske inte den bästa managern i England men i alla fall bland topp ett enligt honom själv. Allvarligt talat så är han väl en av de bästa genom tiderna. En Stuart Pearce vill nog alla ha i sitt lag. Stokes Lee Chapman spelade ju där också ett tag. En av deras kortsidor är Trent End. Ja, det är väl det.
Hur går det i matchen?
Stoke vinner med 3–0. Mål av Brown, Fletcher och Allen.
